Erik Alm; Valmetoden och demokratin
1984
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
.,…….
Debatt
ERIK ALM:
Valmetoden och demokratin
lSvensk Tidskrift nr 1/ 1984 hävdar Eric Hedfeldt att den svenska valmetoden ej är demokratisk. Han angriper dels uddatalsmetoden,
dels fyraprocentsspärren. Vad gäller uddatalsmetoden är problemet följande: När man
stall fördela riksdagsmandaten går det inte
)ftcis jämt upp på slutet. Partierna skulle
qentligen få olika bråkdelar av mandat. Man
blirdärför tvungen att avrunda dessa bråkdelar till hela tal, och man måste hitta på en
sidan avrundningsregel, att slutsumman blir
den önskade.
Hedfeldt före lår två olika avrundningsregler. Först föreslår han att alla tal avrundas
neråt. Resultatet blir dock, att antalet mandat
bo variera, inklusive att det kan bli ettjämnt
antal, något som man efter lottriksdagen gär- 18 vill undvika. Därefter föreslår HedfeJdt att
man byter från dagens metod, uddatalsmetoden, till kvotmetoden. Argumentet skulle
vara att den är lättare att förstå och därmed
Iller demokratisk. Eftersom skolbarnen sedan femtiotalet fått lära sig att räkna på uddatalsmetoden, torde en ändring dock snarare
IÖf’a fördelningen svårare än lättare. Dessutom är förståeligheten inte det enda kravet på
en valmetod. Viktigt är också att den ger
rimliga resultat och att den inte är manipulerbar.
Rimlighetskravet är orsaken till att man har
valt uddatalsmetoden och ej kvotmetoden.
Risken för manipulationer är orsaken till att
man har valt att jämka första divisorn till l,4.
Utanjämkningen krävs det 3 gånger fler röster för det andra mandatet än för det första i
Cll krets, vilket kan locka ett parti som är ute
efter ett andra mandat att av taktiska skäl
dela sig i två partibeteckningar. För riksdagsvalen med deras riksproportionalitet är järnklingen mindre intressant, men den har stor
betydelse i kommunalvalen.
Att uddatalsmetoden ger rimligare resultat
in kvotmetoden kan vara svårt att visa utan
Inga matematiska utläggningar. Förenklat
bn man dock beskriva skillnaden mellan metoderna på följande ätt: I medeltal ger de
samma resultat, dvs att bråktal avrundas till
Jlirmaste heltal. Om det totala antalet mandat
dirvid ej blir det önskade, sker korrigeringen
vid uddatalsmetoden oftast för ett parti med
många mandat, medan den vid kvotmetoden
lika gärna kan ske vid ett parti med få mandat. Resultatet blir att det med kvotmetoden
blir mycket svårt att förutse hur många röster
det behövs för att få ett eller två mandat. En
annan effekt är att en ökning av antalet mandat att fördela kan leda till att ett parti förlorar ett mandat. Den räknekunnige kan exempelvis försöka att med kvotmetoden fördela
tre respektive fyra mandat mellan tre partier
som har fått 60, 159 och 161 röster.
För uddatalsmetoden finns alltså klara matematiska argument. Argumenten för fyraprocentsspärren är mer politiska. En beslutsregel kan aldrig vara sådan, att alla beslut
motsvarar majoritetens vilja, det framgår av
den s k Arrows sats (195 J). Det blir därför en
praktisk fråga att göra valreglerna sådana, att
besluten ligger någorlunda nära majoritetens
önskan. Att det leder till att man skall ta bort
fyraprocentsspärren är ingalunda självklart.
Ett typiskt motexempel är Israel , där ett litet
religiöst parti genom att sälja sina röster till
högstbjudande har lyckats få igenom ett antal
religiösa lagar, vilka torde ha stöd av bara
några få procent av Israel väljare. Med en
fyraprocentsspärr skulle ett sådant enfrågeparti inte komma in i parlamentet.
Förutom önskemål i de politiska sakfrå-
gorna, har väljarna önskemål om att ha en
stark och handlingskraftig regering. För att
uppfylla detta, och för att parlamentarismen
skall fungera bra, krävs någon valregel som
underlättar bildandet av en stark regering och
som motverkar en handlingsförlamande
splittring av riksdagen. Fyraprocentsregeln
är en sådan regel. Att avskaffa den utan hänsyn till väljarnas önskemål om att ha en stark
regering vore ej demokratiskt.
Man bör således göra valreglerna sådana,
att antalet partier i riksdagen inte blir alltför
stort. Det är däremot ej nödvändigt att, som
idag, göra reglerna sådana att en del väljares
röster blir bortkastade. Ett införande av ett
alternativröstningssystem skulle göra alla
röster lika värda, samtidigt som riksdagen
inte skulle bli alltför splittrad politiskt. Systemet bygger på, att den väljare, som misstänker att hans favoritparti riskerar att hamna
under spärren, på sin röstsedel kan markera
vilket parti, som alternativt skall få hans röst,
om hans förstapreferens inte får vara med
158
och dela på mandaten. KDS-are och miljö-
partister skulle med detta system kunna rösta
på sitt parti och ändå påverka regeringens
sammansättning. Socialdemokraterna skulle
inte behöva taktikrösta på Vpk. Man behöver
inte riskera att regeringsfrågan avgörs av om
ett parti får 3,9% eller 4,1 %.
Det finns ett par nackdelar med ett alternativröstningssystem. Sammanräkningen tar
längre tid. Sammanräkningstiden kan dock
inte vara det avgörande för valet av valmetod. Systemet kan verka svårare än dagens
system att förstå för väljarna. Liknande system fungerar dock bra på Irland och i Australien, och de väljare som tilltros förmåga
att bedöma kärnkraftens driftssäkerhet eller
löntagarfondernas påverkan på samhällsekoERIK HEDFELDT:
Svar till Erik Alm
Jag är inte matematiker och skall förvisso
inte ge mig i diskussion på det höga vetenskapliga plan där min kritiker befinner sig.
Emellertid håller jag före , att avgörandet om
ett valsystem inte bör fattas på detta höga
plan utan på ett mycket blygsammare, där
vanligt sunt förnuft kan vara tillräckligt. När
vårt nuvarande valsystem infördes, skedde
detta uttryckligen med den motiveringen, att
man ville gynna ”stora, fast organiserade
grupper inom kammaren” och motverka
”onödig” partisplittring – vad nu adjektivet
här månde betyda. Det är detta jag reagerat
mot; det tillkommer inte grundlagsstiftaren
att gynna eller missgynna någon väljare.
Av utrymmesskäl kan jag inte bemöta herr
Alms artikel i detalj , bara ett urval: Var
nomin bör också kunna förstå hur de i dl
alternativröstningssystem skall lägga sill
röster för att bäst främja sina politiska mål.
Till slut vill jag bara notera, att Hedfelt
kallar dagens valmetod för odemokrati
Det är att ta i något. Kännetecknet för ea
demokratisk valmetod är rimligen, att dd
skall vara möjligt för en väljarmajoritet an
val byta ut en regering som den ogillar. Vk
svenska valmetod uppfyller detta krav, oci
vår debatt gäller ej valet mellan demokratisb
och odemokratiska valmetoder utan mellal
olika mer eller mindre väl fungerande demokratiska valmetoder. Vid detta val rekotio
menderar jag ett riksproportionellt systet
med uddatalsmetoden, en fyraprocentsspärr
och alternativröstning.
skriver jag, att alla tal skall avrundas nedJd
Alm menar, att valmetoden bör vara förstW
tig, ge rimligt resultat och inte vara mani]lli
lerbar. Jag instämmer och menar att kvot•
toden fyller dessa krav.
Det är förvånande att i en så kvalifice
framställning som herr Alms möta det ga~
gottköpsargumentet om den starka rege ·
en. Om till följd av grundlagens machi
tioner en regering bildats mot väljarmajon
tens önskan, är det inte en fördel att den
stark, det är en olycka.
Slutligen: Herr Alm och jag har tydli
något olika uppfattning om vad som krävs
en demokratisk valmetod, men det är en l
historia och kan inte här förtäljas.
Debatt
ERIK ALM:
Valmetoden och demokratin
lSvensk Tidskrift nr 1/ 1984 hävdar Eric Hedfeldt att den svenska valmetoden ej är demokratisk. Han angriper dels uddatalsmetoden,
dels fyraprocentsspärren. Vad gäller uddatalsmetoden är problemet följande: När man
stall fördela riksdagsmandaten går det inte
)ftcis jämt upp på slutet. Partierna skulle
qentligen få olika bråkdelar av mandat. Man
blirdärför tvungen att avrunda dessa bråkdelar till hela tal, och man måste hitta på en
sidan avrundningsregel, att slutsumman blir
den önskade.
Hedfeldt före lår två olika avrundningsregler. Först föreslår han att alla tal avrundas
neråt. Resultatet blir dock, att antalet mandat
bo variera, inklusive att det kan bli ettjämnt
antal, något som man efter lottriksdagen gär- 18 vill undvika. Därefter föreslår HedfeJdt att
man byter från dagens metod, uddatalsmetoden, till kvotmetoden. Argumentet skulle
vara att den är lättare att förstå och därmed
Iller demokratisk. Eftersom skolbarnen sedan femtiotalet fått lära sig att räkna på uddatalsmetoden, torde en ändring dock snarare
IÖf’a fördelningen svårare än lättare. Dessutom är förståeligheten inte det enda kravet på
en valmetod. Viktigt är också att den ger
rimliga resultat och att den inte är manipulerbar.
Rimlighetskravet är orsaken till att man har
valt uddatalsmetoden och ej kvotmetoden.
Risken för manipulationer är orsaken till att
man har valt att jämka första divisorn till l,4.
Utanjämkningen krävs det 3 gånger fler röster för det andra mandatet än för det första i
Cll krets, vilket kan locka ett parti som är ute
efter ett andra mandat att av taktiska skäl
dela sig i två partibeteckningar. För riksdagsvalen med deras riksproportionalitet är järnklingen mindre intressant, men den har stor
betydelse i kommunalvalen.
Att uddatalsmetoden ger rimligare resultat
in kvotmetoden kan vara svårt att visa utan
Inga matematiska utläggningar. Förenklat
bn man dock beskriva skillnaden mellan metoderna på följande ätt: I medeltal ger de
samma resultat, dvs att bråktal avrundas till
Jlirmaste heltal. Om det totala antalet mandat
dirvid ej blir det önskade, sker korrigeringen
vid uddatalsmetoden oftast för ett parti med
många mandat, medan den vid kvotmetoden
lika gärna kan ske vid ett parti med få mandat. Resultatet blir att det med kvotmetoden
blir mycket svårt att förutse hur många röster
det behövs för att få ett eller två mandat. En
annan effekt är att en ökning av antalet mandat att fördela kan leda till att ett parti förlorar ett mandat. Den räknekunnige kan exempelvis försöka att med kvotmetoden fördela
tre respektive fyra mandat mellan tre partier
som har fått 60, 159 och 161 röster.
För uddatalsmetoden finns alltså klara matematiska argument. Argumenten för fyraprocentsspärren är mer politiska. En beslutsregel kan aldrig vara sådan, att alla beslut
motsvarar majoritetens vilja, det framgår av
den s k Arrows sats (195 J). Det blir därför en
praktisk fråga att göra valreglerna sådana, att
besluten ligger någorlunda nära majoritetens
önskan. Att det leder till att man skall ta bort
fyraprocentsspärren är ingalunda självklart.
Ett typiskt motexempel är Israel , där ett litet
religiöst parti genom att sälja sina röster till
högstbjudande har lyckats få igenom ett antal
religiösa lagar, vilka torde ha stöd av bara
några få procent av Israel väljare. Med en
fyraprocentsspärr skulle ett sådant enfrågeparti inte komma in i parlamentet.
Förutom önskemål i de politiska sakfrå-
gorna, har väljarna önskemål om att ha en
stark och handlingskraftig regering. För att
uppfylla detta, och för att parlamentarismen
skall fungera bra, krävs någon valregel som
underlättar bildandet av en stark regering och
som motverkar en handlingsförlamande
splittring av riksdagen. Fyraprocentsregeln
är en sådan regel. Att avskaffa den utan hänsyn till väljarnas önskemål om att ha en stark
regering vore ej demokratiskt.
Man bör således göra valreglerna sådana,
att antalet partier i riksdagen inte blir alltför
stort. Det är däremot ej nödvändigt att, som
idag, göra reglerna sådana att en del väljares
röster blir bortkastade. Ett införande av ett
alternativröstningssystem skulle göra alla
röster lika värda, samtidigt som riksdagen
inte skulle bli alltför splittrad politiskt. Systemet bygger på, att den väljare, som misstänker att hans favoritparti riskerar att hamna
under spärren, på sin röstsedel kan markera
vilket parti, som alternativt skall få hans röst,
om hans förstapreferens inte får vara med
158
och dela på mandaten. KDS-are och miljö-
partister skulle med detta system kunna rösta
på sitt parti och ändå påverka regeringens
sammansättning. Socialdemokraterna skulle
inte behöva taktikrösta på Vpk. Man behöver
inte riskera att regeringsfrågan avgörs av om
ett parti får 3,9% eller 4,1 %.
Det finns ett par nackdelar med ett alternativröstningssystem. Sammanräkningen tar
längre tid. Sammanräkningstiden kan dock
inte vara det avgörande för valet av valmetod. Systemet kan verka svårare än dagens
system att förstå för väljarna. Liknande system fungerar dock bra på Irland och i Australien, och de väljare som tilltros förmåga
att bedöma kärnkraftens driftssäkerhet eller
löntagarfondernas påverkan på samhällsekoERIK HEDFELDT:
Svar till Erik Alm
Jag är inte matematiker och skall förvisso
inte ge mig i diskussion på det höga vetenskapliga plan där min kritiker befinner sig.
Emellertid håller jag före , att avgörandet om
ett valsystem inte bör fattas på detta höga
plan utan på ett mycket blygsammare, där
vanligt sunt förnuft kan vara tillräckligt. När
vårt nuvarande valsystem infördes, skedde
detta uttryckligen med den motiveringen, att
man ville gynna ”stora, fast organiserade
grupper inom kammaren” och motverka
”onödig” partisplittring – vad nu adjektivet
här månde betyda. Det är detta jag reagerat
mot; det tillkommer inte grundlagsstiftaren
att gynna eller missgynna någon väljare.
Av utrymmesskäl kan jag inte bemöta herr
Alms artikel i detalj , bara ett urval: Var
nomin bör också kunna förstå hur de i dl
alternativröstningssystem skall lägga sill
röster för att bäst främja sina politiska mål.
Till slut vill jag bara notera, att Hedfelt
kallar dagens valmetod för odemokrati
Det är att ta i något. Kännetecknet för ea
demokratisk valmetod är rimligen, att dd
skall vara möjligt för en väljarmajoritet an
val byta ut en regering som den ogillar. Vk
svenska valmetod uppfyller detta krav, oci
vår debatt gäller ej valet mellan demokratisb
och odemokratiska valmetoder utan mellal
olika mer eller mindre väl fungerande demokratiska valmetoder. Vid detta val rekotio
menderar jag ett riksproportionellt systet
med uddatalsmetoden, en fyraprocentsspärr
och alternativröstning.
skriver jag, att alla tal skall avrundas nedJd
Alm menar, att valmetoden bör vara förstW
tig, ge rimligt resultat och inte vara mani]lli
lerbar. Jag instämmer och menar att kvot•
toden fyller dessa krav.
Det är förvånande att i en så kvalifice
framställning som herr Alms möta det ga~
gottköpsargumentet om den starka rege ·
en. Om till följd av grundlagens machi
tioner en regering bildats mot väljarmajon
tens önskan, är det inte en fördel att den
stark, det är en olycka.
Slutligen: Herr Alm och jag har tydli
något olika uppfattning om vad som krävs
en demokratisk valmetod, men det är en l
historia och kan inte här förtäljas.