Johan Hjertqvist; Dagens namn – Lennart Bodström
1984
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Dagens namn
JOHAN HJERTQVIST:
Lennart Bodström
Den 6 oktober 1982 var en bemärkelsedag i Häggviks socialdemokratiska förenings historia. Då skrev nyutnämnde
utrikesminister Lennart Bodström in sig
som medlem.
Fram till dess hade han framlevt sina
54 år som ” opolitisk”. I likhet med regeringskollegan Ove Rainer insåg han
först i och med upphöjelsen att han var
fullblodssosse.
Men Bodström sitter kvar. Han har
inga stora avdrag att skämmas för. Det
mest uppseendeväckande som kunnat
avslöjas om hans privatekonomi är att
han också som statsråd uppbär en pension från sin tid på TCO om icke föraktliga 15 000 kalla i månaden.
De intressantaste beståndsdelarna i
människan Lennart Bodström är
okända. De kommer nog också att förbli
dolda. Utrikesministern är inte en person som ”bjussar på sig själv” . Tvärtom
är han utanför den närmaste bekantskapskretsen mycket sluten och otillgänglig. Ja, så otillgänglig att han för omvärlden anses vara gediget tråkig (när de
närmaste arbetskamraterna och vännerna; ja, sådana finns faktiskt, utmålar
honom som öppen, skämtsam och tolerant). Och under många år viskades i
korridorerna i TCO-huset att han nog var
folkpartist innerst inne. En ledande folkpartist uttalade t o m efter intåget i Arvfurstens palats att Bodström skulle blivit
en utmärkt liberal utrikesminister …
Men det var då det. Sedan dess har ett
och annat hänt som nog gjort honom
mindre sannolik i en eventuell borgerlig
ministär 1985.
Säga vad man vill – och det kan man
– om Lennart Bodström, men han har
inte gått fram obemärkt genom livet.
Född i ett ”fint” arbetarhem i Göte·
borg (pappan var typograf, mamman
~kådespelerska) vid påsktiden 1928 blev
unge Lennart ett levande bevis på folk·
hemmets ståndcirkulation genom att 2S u
år senare avlägga pol mag-examen vid t
hemstadens universitet. Han licade, blev o
lektor i statsvetenskap i Upp ala 1961 p
för att tre år senare ta klivet över till
TCO. Organisationen förde då en
ganska slumrande tillvaro, saligt n
tande om vem som anställts som s
ningssekreterare. o
Lennart Bodström hade på vägen h
förbundshuset på Östermalm hunnit rr
att vara kurator för Södermanland g:
rikes nation i Uppsala (1957) och ordfö.
rande för Sveriges Förenade te
(1959). Den vägen har makthavare k1
Olof Palme och SAF-chefen Olle D
gren också följt. p1
Det var nationens medlemmar fr
först på allvar fick möta Lennart 0 1
ström i hans sedermera beprövade g<
tolkning som Bror Duktig. När ku T1
en gång ledde en skidutflykt på U
slätten försökte gruppen, trött och
sen, smita till värmande choklad i
raststuga. Det hade Lennart B
ingen förståelse för. ”Jag tar
markerade hela hans figur, behängd
kartor och kompasser. Han varken
tade sig eller var beredd att godta
vändningar. Målet skulle nås,
basta.
När desertörerna helt sonika smet·
ändå lär kurator Bodström med
tad blick ha spårat dem till
och misslynt muttrat något om
och den otack som alla vet är
lön.
Lennart Bodström har ett starkt
-.rarätt. Inom TCO, där han via trappsteget som biträdande direktör blev bas
1970, såg han snart till att hans vilja blev
lag. Inte genom diktatoriska metoder
utan genom att övertala och lägga tillrätla. Genom att prata ihjäl invändningar
och inte låtsas förstå oppositionella synpunkter, menar andra.
l och med valet av Lennart Bodström
slog TCO in på vägen bort från avtalsrö-
relsemas förhandlingsbord. Många ville i
stället ha SIF:s garvade förhandlingsräv
och ordförande Arne Nilstein. Till dem
hörde Nilsteins efterträdare och sedermera PTK-ordföranden, Ingvar Sereprd.
– Lennart Bodström gör svensk tjänstemannarörelse en otjänst, var hans
kommentar till Bodströms kandidatur.
Det glömde aldrig segraren i maktkampen. När Seregard senare kom under eld
från vänster och tvingades bort från SIF
och fick sin ställning inom PTK försvagad, hördes aldrig ett ord av stöd från
TCO:s ordförande.
Om man får tro Seregard – och många
andra – gjorde Lennart Bodström följaktligen tjänstemannarörelsen en tjänst
när han efter valet tackade ja till ministerposten. Han efterlämnade då ett
TCO, som fått rykte i vida kretsar för att
köra över medlemsopinioner i frågor
som kärnkraft och löntagarfonder. Relationerna till medlemsförbund och förhandlingskarteller var dåliga. Centralorganisationen hade blivit en remissapparat som framförde tjänstemannaåsikter om allt från asylrätt för politiska flyktingar till fria aborter, dock utan att fråga
medlemmarna.
Nu ska man inte dra den förhastade
slutsatsen att Lennart Bodström är
163
okänslig. Han är visserligen stryktålig
men kan ta vid sig, säger de som känner
honom väl. När t ex kritiken från hö-
gerpressen mot hans turer i fondfrågan
blivit alltför stark kallade han några av
de mest högröstade ledarskribenterna till
sig.
Över ett magnifikt groggbord tillhöll
han dem att besinna sitt ansvar och sluta
vara tjänstemannafientliga. Av menings-.
utbytet framgick dock att TCO-ordföranden inie begripit ett dugg av kritiken.
Alla ställningstaganden i fondfrågan var
minsann grundade på – formellt oklanderliga – demokratiska beslut i den
TCO-hierarki om åtta nivåer, som garanterar att vaije obekväm åsikt filtreras
bort på vägen . . .
Tro det eller ej, men Lennart Bodström är vädur. För den som litar på
astrologi ska han följaktligen vara spontan, utåtriktad och impulsiv. Men kanske är han bara beviset för att denna lära
är fullständigt ovetenskaplig …
Fast helt fri från spontana impulser är
vår utrikesminister inte. När UD:s
presschef Lars Lönnback – mannen
som fick utlandspressen att se alla sina
farhågor om svensk totalitarianism bekräftade ifråga om tvångsomhändertagande av barn – nyligen vid en presskonferens sufflerade utrikesministern
alltför högljutt brast det i den bodströmska självbehärskningen.
– Jag vet, röt han irriterat inför den
församlade pressen. Det han visste var
att PLO betydde Palestine Liberation
Organisation. Och det var ju bra att han
lärt sig det under sitt första UD-år.
Det skingrade möjligtvis gåtan kring
. Lennart Bodströms temperament. Men
frågan kvarstår: varför utrikesminister?
164
– Palme ville ha en okunnig tråkmåns
till UD, så han själv kunde hålla greppet
över utrikespolitiken, menar många.
– Bodström är en långt större resurs
än någon kan föreställa sig, invänder
andra – fast betydligt färre.
Men att han inte tänker gå till hävderna som ”nollan på UD” är emellertid
klart. De som sett honom i skidspåret på
uppsalaslätten för 25 år sedan, målmedvetet stakande i snöyran, har heller aldrig trott att han skulle nöja sig med andraplansrollen. Följdriktigt har han börjat ta greppet om utrikesförvaltningen.
Hans medhavda gossar från TCO har
hunnit sjunka ned i sadeln. Kabinettsekreterare Pierre Schori, som givit Arvfurstens palats smeknamnet ” Maison
Pierre”, har fått maka på sig. Bodström
avvecklade i en snabb nyårskupp dennes
egna kansli. I fortsättningen ska det bara
finnas en chef i huset …
En komplikation för Lennart Bodström måste vara att den högste utrikesministern, Olof Palme, bara villlägga sig
i den festliga och spännande delen
av utrikespolitiken. Vardagsslitet, som
gränsförhandlingar med Sovjet om mittlinjen i Östersjön eller anpassningen till
miljoner EG-regler, har Palme aldrig velat gräva ned sig i. Nej, det ska vm
massmöten på Revolutionstorget <d
stor show i Palme-kommissionen. Kvar
står där Lennart Bodström med sina feltramp i doktrinklaveret, kärnvapenfå
zon och debatten om vad fru Them-i
sagt eller ej.
Men Olof Palme ska inte vara för saker. När han en dag kommer hem frål
någon ny misslyckad medlarresa sitter
kanske Bodström i hans stol, med ea
vakt av muskulösa ABAB-vakter (orga.
niserade i TCO). Och när statsminislera
frågar varför det står Lennart Bodsträa
på dörren till statsrådsberedningen s·
rar Bodström på honom precis så of
stående och överseende om han 1»
tvingat mången fondmotståndare in01
TCO.
– Jag förstår inte vad du talar o
Olof, kommer han att säga på sitt na
sätt och visa upp den magnifika. orörl’
överläpp som blivit varje karikatyrte
nare så kär.
För ambitioner har han, Bod trö11.
Och än så länge har det alltid pekat U(lp!
åt.
JOHAN HJERTQVIST:
Lennart Bodström
Den 6 oktober 1982 var en bemärkelsedag i Häggviks socialdemokratiska förenings historia. Då skrev nyutnämnde
utrikesminister Lennart Bodström in sig
som medlem.
Fram till dess hade han framlevt sina
54 år som ” opolitisk”. I likhet med regeringskollegan Ove Rainer insåg han
först i och med upphöjelsen att han var
fullblodssosse.
Men Bodström sitter kvar. Han har
inga stora avdrag att skämmas för. Det
mest uppseendeväckande som kunnat
avslöjas om hans privatekonomi är att
han också som statsråd uppbär en pension från sin tid på TCO om icke föraktliga 15 000 kalla i månaden.
De intressantaste beståndsdelarna i
människan Lennart Bodström är
okända. De kommer nog också att förbli
dolda. Utrikesministern är inte en person som ”bjussar på sig själv” . Tvärtom
är han utanför den närmaste bekantskapskretsen mycket sluten och otillgänglig. Ja, så otillgänglig att han för omvärlden anses vara gediget tråkig (när de
närmaste arbetskamraterna och vännerna; ja, sådana finns faktiskt, utmålar
honom som öppen, skämtsam och tolerant). Och under många år viskades i
korridorerna i TCO-huset att han nog var
folkpartist innerst inne. En ledande folkpartist uttalade t o m efter intåget i Arvfurstens palats att Bodström skulle blivit
en utmärkt liberal utrikesminister …
Men det var då det. Sedan dess har ett
och annat hänt som nog gjort honom
mindre sannolik i en eventuell borgerlig
ministär 1985.
Säga vad man vill – och det kan man
– om Lennart Bodström, men han har
inte gått fram obemärkt genom livet.
Född i ett ”fint” arbetarhem i Göte·
borg (pappan var typograf, mamman
~kådespelerska) vid påsktiden 1928 blev
unge Lennart ett levande bevis på folk·
hemmets ståndcirkulation genom att 2S u
år senare avlägga pol mag-examen vid t
hemstadens universitet. Han licade, blev o
lektor i statsvetenskap i Upp ala 1961 p
för att tre år senare ta klivet över till
TCO. Organisationen förde då en
ganska slumrande tillvaro, saligt n
tande om vem som anställts som s
ningssekreterare. o
Lennart Bodström hade på vägen h
förbundshuset på Östermalm hunnit rr
att vara kurator för Södermanland g:
rikes nation i Uppsala (1957) och ordfö.
rande för Sveriges Förenade te
(1959). Den vägen har makthavare k1
Olof Palme och SAF-chefen Olle D
gren också följt. p1
Det var nationens medlemmar fr
först på allvar fick möta Lennart 0 1
ström i hans sedermera beprövade g<
tolkning som Bror Duktig. När ku T1
en gång ledde en skidutflykt på U
slätten försökte gruppen, trött och
sen, smita till värmande choklad i
raststuga. Det hade Lennart B
ingen förståelse för. ”Jag tar
markerade hela hans figur, behängd
kartor och kompasser. Han varken
tade sig eller var beredd att godta
vändningar. Målet skulle nås,
basta.
När desertörerna helt sonika smet·
ändå lär kurator Bodström med
tad blick ha spårat dem till
och misslynt muttrat något om
och den otack som alla vet är
lön.
Lennart Bodström har ett starkt
-.rarätt. Inom TCO, där han via trappsteget som biträdande direktör blev bas
1970, såg han snart till att hans vilja blev
lag. Inte genom diktatoriska metoder
utan genom att övertala och lägga tillrätla. Genom att prata ihjäl invändningar
och inte låtsas förstå oppositionella synpunkter, menar andra.
l och med valet av Lennart Bodström
slog TCO in på vägen bort från avtalsrö-
relsemas förhandlingsbord. Många ville i
stället ha SIF:s garvade förhandlingsräv
och ordförande Arne Nilstein. Till dem
hörde Nilsteins efterträdare och sedermera PTK-ordföranden, Ingvar Sereprd.
– Lennart Bodström gör svensk tjänstemannarörelse en otjänst, var hans
kommentar till Bodströms kandidatur.
Det glömde aldrig segraren i maktkampen. När Seregard senare kom under eld
från vänster och tvingades bort från SIF
och fick sin ställning inom PTK försvagad, hördes aldrig ett ord av stöd från
TCO:s ordförande.
Om man får tro Seregard – och många
andra – gjorde Lennart Bodström följaktligen tjänstemannarörelsen en tjänst
när han efter valet tackade ja till ministerposten. Han efterlämnade då ett
TCO, som fått rykte i vida kretsar för att
köra över medlemsopinioner i frågor
som kärnkraft och löntagarfonder. Relationerna till medlemsförbund och förhandlingskarteller var dåliga. Centralorganisationen hade blivit en remissapparat som framförde tjänstemannaåsikter om allt från asylrätt för politiska flyktingar till fria aborter, dock utan att fråga
medlemmarna.
Nu ska man inte dra den förhastade
slutsatsen att Lennart Bodström är
163
okänslig. Han är visserligen stryktålig
men kan ta vid sig, säger de som känner
honom väl. När t ex kritiken från hö-
gerpressen mot hans turer i fondfrågan
blivit alltför stark kallade han några av
de mest högröstade ledarskribenterna till
sig.
Över ett magnifikt groggbord tillhöll
han dem att besinna sitt ansvar och sluta
vara tjänstemannafientliga. Av menings-.
utbytet framgick dock att TCO-ordföranden inie begripit ett dugg av kritiken.
Alla ställningstaganden i fondfrågan var
minsann grundade på – formellt oklanderliga – demokratiska beslut i den
TCO-hierarki om åtta nivåer, som garanterar att vaije obekväm åsikt filtreras
bort på vägen . . .
Tro det eller ej, men Lennart Bodström är vädur. För den som litar på
astrologi ska han följaktligen vara spontan, utåtriktad och impulsiv. Men kanske är han bara beviset för att denna lära
är fullständigt ovetenskaplig …
Fast helt fri från spontana impulser är
vår utrikesminister inte. När UD:s
presschef Lars Lönnback – mannen
som fick utlandspressen att se alla sina
farhågor om svensk totalitarianism bekräftade ifråga om tvångsomhändertagande av barn – nyligen vid en presskonferens sufflerade utrikesministern
alltför högljutt brast det i den bodströmska självbehärskningen.
– Jag vet, röt han irriterat inför den
församlade pressen. Det han visste var
att PLO betydde Palestine Liberation
Organisation. Och det var ju bra att han
lärt sig det under sitt första UD-år.
Det skingrade möjligtvis gåtan kring
. Lennart Bodströms temperament. Men
frågan kvarstår: varför utrikesminister?
164
– Palme ville ha en okunnig tråkmåns
till UD, så han själv kunde hålla greppet
över utrikespolitiken, menar många.
– Bodström är en långt större resurs
än någon kan föreställa sig, invänder
andra – fast betydligt färre.
Men att han inte tänker gå till hävderna som ”nollan på UD” är emellertid
klart. De som sett honom i skidspåret på
uppsalaslätten för 25 år sedan, målmedvetet stakande i snöyran, har heller aldrig trott att han skulle nöja sig med andraplansrollen. Följdriktigt har han börjat ta greppet om utrikesförvaltningen.
Hans medhavda gossar från TCO har
hunnit sjunka ned i sadeln. Kabinettsekreterare Pierre Schori, som givit Arvfurstens palats smeknamnet ” Maison
Pierre”, har fått maka på sig. Bodström
avvecklade i en snabb nyårskupp dennes
egna kansli. I fortsättningen ska det bara
finnas en chef i huset …
En komplikation för Lennart Bodström måste vara att den högste utrikesministern, Olof Palme, bara villlägga sig
i den festliga och spännande delen
av utrikespolitiken. Vardagsslitet, som
gränsförhandlingar med Sovjet om mittlinjen i Östersjön eller anpassningen till
miljoner EG-regler, har Palme aldrig velat gräva ned sig i. Nej, det ska vm
massmöten på Revolutionstorget <d
stor show i Palme-kommissionen. Kvar
står där Lennart Bodström med sina feltramp i doktrinklaveret, kärnvapenfå
zon och debatten om vad fru Them-i
sagt eller ej.
Men Olof Palme ska inte vara för saker. När han en dag kommer hem frål
någon ny misslyckad medlarresa sitter
kanske Bodström i hans stol, med ea
vakt av muskulösa ABAB-vakter (orga.
niserade i TCO). Och när statsminislera
frågar varför det står Lennart Bodsträa
på dörren till statsrådsberedningen s·
rar Bodström på honom precis så of
stående och överseende om han 1»
tvingat mången fondmotståndare in01
TCO.
– Jag förstår inte vad du talar o
Olof, kommer han att säga på sitt na
sätt och visa upp den magnifika. orörl’
överläpp som blivit varje karikatyrte
nare så kär.
För ambitioner har han, Bod trö11.
Och än så länge har det alltid pekat U(lp!
åt.