Per Unckel, Carl Cedershiöld; Moderat energipolitik
1984
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
PER UNCKEL
CARL CEDERSHIÖLD:
Moderat energipolitik
Moderaterna tillbakal’isar i denna
artikel kritiken från Åke Sundström mot
partiets agerande i kärnkraftsfrågan.
Oljeberoendet är fortfarande för stort
til’ell om prisutl’ecklingen har givit
kommunerna andr/on med
genomförandet al’
ersättningsini’esteringar.
Per Unekel är moderat riksdagsman
och \’ar ledare för moderaternas Linje
l l’id folkomröstningen i kärnkraftsfrågan 1980. Carl Cederschiöld är industriborgarråd i Stockho/m.
Åke Sundström ger sig inte. Förföljd och
baktalad står han och bara han ensam för
sanning och rätt. Dagens energipolitik är
– om man skall tro Sundström – ett
enda lurendrejeri.
I några exempel försöker Sundström
visa hur moderaterna medvetet försökt
och försöker föra väljarna bakom ljuset i
akt och mening att lura på svenska folket
mera kärnkraft än man rätteligen behö-
ver eller vill ha. Några korta kommentarer till vart och ett av dem kan räcka för
att visa hur ohållbart hela lurendrejeripåståendet egentligen är. Sundströms
övriga insinuationer drar vi en barmhärtigh,etens slöja över.
Linje l
Kärnkraftsomröstningens linje l och 2
var i själva verket taktiska konstruktioner för att dölja att båda linjernas företrädare ville ha kärnkraften kvar för
evärdeliga tider. Först nu börjar man
säga sanningen, menar Sundström.
Fakta i målet för linje l:s vidkommande – andra får väl tala för sig – är följande: Av respekt gentemot alla dem
som kände oro inför kärnkraften uttalade
sig linje l:s företrädare för att någon ny
kärnkraftsreaktor inte skulle uppföras
efter det att de tolv reaktorer som vid
den tiden antingen fanns i drift eller var
under byggnad hade tjänat ut.
Från linje l hävdades emellertid aldrig
att kärnkraften skulle vara avvecklad vid
en viss tidpunkt. Inte heller påstods det
att folkomröstningen skulle anses omfatta också kärnvärme. Ostridigt var ju i
denna senare fråga att valsedeln endast
uttalade sig om kärnkraft.
Men inte nog med det. För hederlighe- 194
tens skull underströk ledande företrädare för linje l alltid att vi knappast nu
kunde binda alla generationer väljare
och beslutsfattare efter oss. Folkomröstningsbeslutet skulle mot denna bakgrund
anses ha den innebörden att det förpliktade dagens politkergeneration att möjliggöra för nästa generation att avveckla
kärnkraften om den så ville.
Att mot den här bakgrunden hävda att
det nu talas ett annat klarspråk om kärnkraften än tidigare är alltså direkt felaktigt. Olika företrädare för ett stort parti
kan väl dessutom tänkas ha olika mening
om hur mycket verkligheten redan förändrats i förhållande till de villkor och
bedömningar folkomröstningen baserades på.
Oljeberoendet måste minskas
Sundstöms nästa tes är att bland andra
moderaterna lyckades manipulera den
konsekvensutredning som svarade för en
väsentlig del av underlaget inför folkomröstningen. Det orimliga i Sundströms
argumentering visas inte minst av att han
anser reaktorerna elva och tolv vara efterkrigstidens största ekonomiska katastrofer. Man kan bara spekulera i vad
som hänt i Sverige om linje 3 hade segrat
i folkomröstningen.
Den elektricitet kärnkraftverken i
Forsmark och Oskarshamn snart börjar
leverera kommer att användas först och
främst för att ytterligare minska vårt alltjämt oacceptabelt stora oljeberoende.
Det tycker vi är bra, precis som den av
Sundström så förhånade elanvändningskommitten. Om Sundström tycker något
annat är det naturligtvis honom obetaget. En annan åsikt är emellertid knappast skäl för hånfulla tillmälen.
Stockholms energiförsörjning
I raden av bedrägerier är det emellertid
inte bara rikspolitiker som Sundström
hyser agg till. Också Stockholms kommun och dess energiledning får sin släng
av sleven. Kommunen anklagas bl a för
att den följer riksdagens anvisningar an
planera för en lägre oljeanvändning. Den
moraliska indignation Sundström öser
över politiker i allmänhet och moderatpolitiker i synnerhet skulle vara bra mycket mer befogad om moderater i Stockholm helt sonika struntat i det som moderater i riksdagen varit beredda an
medverka till.
Går allt enligt planerna skall det
vara möjligt att realt sänka priset
på fjärrvärme med uppemot 25
procent …
Men har det då varit så nödvändigt an
ålägga kommunerna att satsa på en övergång till fastbränslen i enlighet med den
s k fastbränslelagen. Ja, om man anser
att oljeberoendet är ett allvarligt problem. Annars naturligtvis inte. Här
skiljer sig moderaternas uppfattning från
Sundströms.
Sundström hävdar för sin del att det
inte är nog med att moderaterna bluffar
om allt annat i energipolitiken. Genom
Stockholms energiverk lyckas vi ocksl
sprida alldeles felaktiga uppgifter om olika värmesystems tekniska egenskaper.
Fjärrvärmens ekonomi lyckas vi genom
”omöjliga antaganden” frisera i förhållande till s k närvärme.
Med det starka oljeberoende som
Stockholm alltjämt lider under har fjärrvärmen i dag inte den ekonomi som vore
önskvärd. Det är bl a därför som Stockholm nu satsar såväl på viss konvertering från olja till andra bränslen som på
värmepumpar. När dessa investeringar
väl genomförts kommer fjärrvärmen att
vara inera konkurrenskraftig än något av
de alternativ Sundström företräder för
huvudstadens värmeförsörjning.
Sådan är den raka omanipulerade sanningen. Går allt enligt planerna skall det
vara möjligt att realt sänka priset på
fjärrvärme med uppemot 25 procent jämfört med vad den skulle kostat om inga
oljeersättande åtgärder vidtagits.
Bort från ensidigt beroende
Sä då till lut Sundströms verkliga utgångspunkt, nämligen oljeberoendet.
Detta existerar inte enligt honom och
därför behöver man inte bekymra sig för
det.
Vi har här en helt annan mer.ing. Vi
anser alltjämt att det är skadligt för lan- 195
det att så till den grad vara beroende av
en enda och dessutom politiskt besvärlig
energikälla som vi faktiskt är när det gäller oljan. Det svenska energisystemet
måste göras till mera av ett rävgryt med
sina många utgångar för att klara internationellt betingade påfrestningar.
Lyckligtvis har vi fått något bättre tid
för att klara den nödvändiga förändringen av energisystemet än vi tidigare
trodde. Genom att oljepriserna nu kan
förväntas ligga någorlunda stilla under
möjligen hela den återstående delen av
80-talet kan de ersättningsinvesteringar
som måste till såväl hos kommuner som
hos företag och enskilda el- och värmekonsumenter göras i en takt som inte
överanstränger våra ekonomiska resurser.
Men oljeberoendet finns där alltjämt
och måste förr eller senare pressas tillbaka. Energiinvesteringar tar dessutom
lång tid att genomföra. Det är och kommer att förbli vår utgångspunkt. Det
Sundström beskriver i termer av bluff.
båg och konspirationer visar sig till slut
vara en annan uppfattning i sak.
CARL CEDERSHIÖLD:
Moderat energipolitik
Moderaterna tillbakal’isar i denna
artikel kritiken från Åke Sundström mot
partiets agerande i kärnkraftsfrågan.
Oljeberoendet är fortfarande för stort
til’ell om prisutl’ecklingen har givit
kommunerna andr/on med
genomförandet al’
ersättningsini’esteringar.
Per Unekel är moderat riksdagsman
och \’ar ledare för moderaternas Linje
l l’id folkomröstningen i kärnkraftsfrågan 1980. Carl Cederschiöld är industriborgarråd i Stockho/m.
Åke Sundström ger sig inte. Förföljd och
baktalad står han och bara han ensam för
sanning och rätt. Dagens energipolitik är
– om man skall tro Sundström – ett
enda lurendrejeri.
I några exempel försöker Sundström
visa hur moderaterna medvetet försökt
och försöker föra väljarna bakom ljuset i
akt och mening att lura på svenska folket
mera kärnkraft än man rätteligen behö-
ver eller vill ha. Några korta kommentarer till vart och ett av dem kan räcka för
att visa hur ohållbart hela lurendrejeripåståendet egentligen är. Sundströms
övriga insinuationer drar vi en barmhärtigh,etens slöja över.
Linje l
Kärnkraftsomröstningens linje l och 2
var i själva verket taktiska konstruktioner för att dölja att båda linjernas företrädare ville ha kärnkraften kvar för
evärdeliga tider. Först nu börjar man
säga sanningen, menar Sundström.
Fakta i målet för linje l:s vidkommande – andra får väl tala för sig – är följande: Av respekt gentemot alla dem
som kände oro inför kärnkraften uttalade
sig linje l:s företrädare för att någon ny
kärnkraftsreaktor inte skulle uppföras
efter det att de tolv reaktorer som vid
den tiden antingen fanns i drift eller var
under byggnad hade tjänat ut.
Från linje l hävdades emellertid aldrig
att kärnkraften skulle vara avvecklad vid
en viss tidpunkt. Inte heller påstods det
att folkomröstningen skulle anses omfatta också kärnvärme. Ostridigt var ju i
denna senare fråga att valsedeln endast
uttalade sig om kärnkraft.
Men inte nog med det. För hederlighe- 194
tens skull underströk ledande företrädare för linje l alltid att vi knappast nu
kunde binda alla generationer väljare
och beslutsfattare efter oss. Folkomröstningsbeslutet skulle mot denna bakgrund
anses ha den innebörden att det förpliktade dagens politkergeneration att möjliggöra för nästa generation att avveckla
kärnkraften om den så ville.
Att mot den här bakgrunden hävda att
det nu talas ett annat klarspråk om kärnkraften än tidigare är alltså direkt felaktigt. Olika företrädare för ett stort parti
kan väl dessutom tänkas ha olika mening
om hur mycket verkligheten redan förändrats i förhållande till de villkor och
bedömningar folkomröstningen baserades på.
Oljeberoendet måste minskas
Sundstöms nästa tes är att bland andra
moderaterna lyckades manipulera den
konsekvensutredning som svarade för en
väsentlig del av underlaget inför folkomröstningen. Det orimliga i Sundströms
argumentering visas inte minst av att han
anser reaktorerna elva och tolv vara efterkrigstidens största ekonomiska katastrofer. Man kan bara spekulera i vad
som hänt i Sverige om linje 3 hade segrat
i folkomröstningen.
Den elektricitet kärnkraftverken i
Forsmark och Oskarshamn snart börjar
leverera kommer att användas först och
främst för att ytterligare minska vårt alltjämt oacceptabelt stora oljeberoende.
Det tycker vi är bra, precis som den av
Sundström så förhånade elanvändningskommitten. Om Sundström tycker något
annat är det naturligtvis honom obetaget. En annan åsikt är emellertid knappast skäl för hånfulla tillmälen.
Stockholms energiförsörjning
I raden av bedrägerier är det emellertid
inte bara rikspolitiker som Sundström
hyser agg till. Också Stockholms kommun och dess energiledning får sin släng
av sleven. Kommunen anklagas bl a för
att den följer riksdagens anvisningar an
planera för en lägre oljeanvändning. Den
moraliska indignation Sundström öser
över politiker i allmänhet och moderatpolitiker i synnerhet skulle vara bra mycket mer befogad om moderater i Stockholm helt sonika struntat i det som moderater i riksdagen varit beredda an
medverka till.
Går allt enligt planerna skall det
vara möjligt att realt sänka priset
på fjärrvärme med uppemot 25
procent …
Men har det då varit så nödvändigt an
ålägga kommunerna att satsa på en övergång till fastbränslen i enlighet med den
s k fastbränslelagen. Ja, om man anser
att oljeberoendet är ett allvarligt problem. Annars naturligtvis inte. Här
skiljer sig moderaternas uppfattning från
Sundströms.
Sundström hävdar för sin del att det
inte är nog med att moderaterna bluffar
om allt annat i energipolitiken. Genom
Stockholms energiverk lyckas vi ocksl
sprida alldeles felaktiga uppgifter om olika värmesystems tekniska egenskaper.
Fjärrvärmens ekonomi lyckas vi genom
”omöjliga antaganden” frisera i förhållande till s k närvärme.
Med det starka oljeberoende som
Stockholm alltjämt lider under har fjärrvärmen i dag inte den ekonomi som vore
önskvärd. Det är bl a därför som Stockholm nu satsar såväl på viss konvertering från olja till andra bränslen som på
värmepumpar. När dessa investeringar
väl genomförts kommer fjärrvärmen att
vara inera konkurrenskraftig än något av
de alternativ Sundström företräder för
huvudstadens värmeförsörjning.
Sådan är den raka omanipulerade sanningen. Går allt enligt planerna skall det
vara möjligt att realt sänka priset på
fjärrvärme med uppemot 25 procent jämfört med vad den skulle kostat om inga
oljeersättande åtgärder vidtagits.
Bort från ensidigt beroende
Sä då till lut Sundströms verkliga utgångspunkt, nämligen oljeberoendet.
Detta existerar inte enligt honom och
därför behöver man inte bekymra sig för
det.
Vi har här en helt annan mer.ing. Vi
anser alltjämt att det är skadligt för lan- 195
det att så till den grad vara beroende av
en enda och dessutom politiskt besvärlig
energikälla som vi faktiskt är när det gäller oljan. Det svenska energisystemet
måste göras till mera av ett rävgryt med
sina många utgångar för att klara internationellt betingade påfrestningar.
Lyckligtvis har vi fått något bättre tid
för att klara den nödvändiga förändringen av energisystemet än vi tidigare
trodde. Genom att oljepriserna nu kan
förväntas ligga någorlunda stilla under
möjligen hela den återstående delen av
80-talet kan de ersättningsinvesteringar
som måste till såväl hos kommuner som
hos företag och enskilda el- och värmekonsumenter göras i en takt som inte
överanstränger våra ekonomiska resurser.
Men oljeberoendet finns där alltjämt
och måste förr eller senare pressas tillbaka. Energiinvesteringar tar dessutom
lång tid att genomföra. Det är och kommer att förbli vår utgångspunkt. Det
Sundström beskriver i termer av bluff.
båg och konspirationer visar sig till slut
vara en annan uppfattning i sak.