Ledare; Flykten från socialismen
1989
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LEDARE
Flykten från socialismen
I
sitt berömda tal i Fulton, Missouri,
den 5 mars 1946, beskriver Churchill
hur järnridån faller över Europa:
”Från Stettin vid Östersjön till Trieste vid
Adriatiska havet har en järnridå sänkts ned
tvärs över kontinenten. Bakom den ligger
alla huvudstäderna i mellersta och östra
Europas gamla stater. Warszawa, Berlin,
Prag, Wien, Budapest, Belgrad, Bukarest
och Sofia, alla dessa berömda städer, och befolkningarna runt om dem,befinner sig ivad
jag måste kalla den ryska sfären,och alla är i
en eller annan form underkastade inte bara
sovjetryskt inflytande, utan i mycket hög
grad och i många fall i växande grad även
kontroll från Moskva.” .. .
”De kommunistiska partierna, som var
mycket små i alla dessa östeuropeiska stater,
har upphöjts till en dominerande maktställning långt utöver sin storlek,och söker överallt skaffa sig totalitär kontroll”.
Nu 50 år efter andra världskrigets utbrott
vittrar järnridån sönder i ett dramatiskt
skeende som bejakar Churchills tilltro till
den frihetslängtande människans förmåga
att överkomma svårigheterna. Som ett resultat av den mångåriga, heroiska, folkliga
kampen har Polen blivit det första land
som vrider sig ur kommunismens järngrepp och röstar fram en regering med en
icke-kommunistisk regeringschef. Ungern
följer tätt efter på demokratiseringens väg.
Måndagen den 23 oktober skrevs historia i Budapest. Inför tiotusentals jublande
ochflaggviftande människor utropadeden
tillförordnade statschefen den demokratiska republiken Ungern. Brytningen med
det kommunistiskt laddade begreppet
”folkrepublik” skedde pådagen 33 år efter
Ungernupprorets utbrott 1956. Upproret
1956 fick också sin upprättelse genom att
det sades ha banat vägen för den nya republiken.Vad som nu förestår iUngern ärfria
val till presidentämbetet samt därefterfria
val till ett nytt parlament.
Utvecklingen i de baltiska republikerna
är inte mindre märklig. Som med våld inkorporerade delar avSovjetunionen är deras läge svårare än Polens och Ungerns.
Den mänskliga vitalitet och uppfinningsrikedom som de baltiska folken visar är
häpnadsväckande med tanke på de långa
åren av förtryck och tystnad bakom järnridån.
De bilder som i höst etsat sig fast i våra
sinnen är de östtyska flyktingarnas ansikten avspeglande förtvivlan, hopp och slutligen glädje när de äntligen fått de västtyska passen i sin hand. I kyrkorna och på
torgen samlarsig nu också östtyskarnaoch
kräver frihet och demokrati.
Järnridån vittrar ner framför våra ögon
och människorna lämnar socialismen
överallt där de får en chans och en möjlighet. Budskapet är otvetydigt: europeerna i
öst som fått leva under marxism-leninism
förkastar den. När det ungerska kommunistpartiet håller kongress och avskaffar sig självt vajar inga röda fanor på
podiet, bara den ungerska nationens flagga. Och när Polens premiärminister skall
beskriva hur Polen skall ta sig ur den ekonomiska krisen förklarar han kort och gott
att Polen skall införa kapitalism.
I Östeuropa lever inte längre några
socialistiska illusioner annat än hos de
återstående totalitära härskarna. Det är
märkligt och beklämmande att behöva
konstatera att vårt eget land är ett av de få
europeiska länder där de socialistiska
illusionerna fortfarande frodas. Samtidigt
som de röda fanorna bärs bort i öst fladdrar de fortfarande utanför svenska Folkets Hus. Det avspeglas i skattedebatten, i
försvaret av de offentliga monopolen, i
förslag om nya fonder, i inställningen till
det privata ägandet och företagsamhetens
villkor. Som ett tidens tecken må tas att
ordet företag knappast ens finns med i socialdemokraternas 90-talsprogram.
I Sverige förs i dag på område efter område en politik som leder oss allt längre
bort från verkligheten. Det gäller också
energipolitiken och Europapolitiken.
Den fråga som måste ställas är hur
413
långt Sverige måste halka efter i levnadsstandard, välfärd och allmän utvecklingskraft innan insikten vinner tillräcklig
spridning att socialismen är ett fördärv
också för oss. Det går fort att med statliga
ingrepp förstöra en marknadsekonomi
och ett pluralistiskt samhälle. Det är
svårare att återskapa ett mångfaldens och
utvecklingskraftens samhälle.Också detta
kommer vi att kunna lära av skeendena i
Östeuropa.
Ge Svensk Tidskrift som julklapp!
Presentkort rekvireras genom att
prenumerationsavgiften 1990, kr 220:-
(pensionärer kr 195:-), insättes på
Svensk Tidskrifts postgirokonto nummer 7 27 44-6
Ange på girokupongen namn och adress både på er själv
och mottagaren
~ -·- ~
Flykten från socialismen
I
sitt berömda tal i Fulton, Missouri,
den 5 mars 1946, beskriver Churchill
hur järnridån faller över Europa:
”Från Stettin vid Östersjön till Trieste vid
Adriatiska havet har en järnridå sänkts ned
tvärs över kontinenten. Bakom den ligger
alla huvudstäderna i mellersta och östra
Europas gamla stater. Warszawa, Berlin,
Prag, Wien, Budapest, Belgrad, Bukarest
och Sofia, alla dessa berömda städer, och befolkningarna runt om dem,befinner sig ivad
jag måste kalla den ryska sfären,och alla är i
en eller annan form underkastade inte bara
sovjetryskt inflytande, utan i mycket hög
grad och i många fall i växande grad även
kontroll från Moskva.” .. .
”De kommunistiska partierna, som var
mycket små i alla dessa östeuropeiska stater,
har upphöjts till en dominerande maktställning långt utöver sin storlek,och söker överallt skaffa sig totalitär kontroll”.
Nu 50 år efter andra världskrigets utbrott
vittrar järnridån sönder i ett dramatiskt
skeende som bejakar Churchills tilltro till
den frihetslängtande människans förmåga
att överkomma svårigheterna. Som ett resultat av den mångåriga, heroiska, folkliga
kampen har Polen blivit det första land
som vrider sig ur kommunismens järngrepp och röstar fram en regering med en
icke-kommunistisk regeringschef. Ungern
följer tätt efter på demokratiseringens väg.
Måndagen den 23 oktober skrevs historia i Budapest. Inför tiotusentals jublande
ochflaggviftande människor utropadeden
tillförordnade statschefen den demokratiska republiken Ungern. Brytningen med
det kommunistiskt laddade begreppet
”folkrepublik” skedde pådagen 33 år efter
Ungernupprorets utbrott 1956. Upproret
1956 fick också sin upprättelse genom att
det sades ha banat vägen för den nya republiken.Vad som nu förestår iUngern ärfria
val till presidentämbetet samt därefterfria
val till ett nytt parlament.
Utvecklingen i de baltiska republikerna
är inte mindre märklig. Som med våld inkorporerade delar avSovjetunionen är deras läge svårare än Polens och Ungerns.
Den mänskliga vitalitet och uppfinningsrikedom som de baltiska folken visar är
häpnadsväckande med tanke på de långa
åren av förtryck och tystnad bakom järnridån.
De bilder som i höst etsat sig fast i våra
sinnen är de östtyska flyktingarnas ansikten avspeglande förtvivlan, hopp och slutligen glädje när de äntligen fått de västtyska passen i sin hand. I kyrkorna och på
torgen samlarsig nu också östtyskarnaoch
kräver frihet och demokrati.
Järnridån vittrar ner framför våra ögon
och människorna lämnar socialismen
överallt där de får en chans och en möjlighet. Budskapet är otvetydigt: europeerna i
öst som fått leva under marxism-leninism
förkastar den. När det ungerska kommunistpartiet håller kongress och avskaffar sig självt vajar inga röda fanor på
podiet, bara den ungerska nationens flagga. Och när Polens premiärminister skall
beskriva hur Polen skall ta sig ur den ekonomiska krisen förklarar han kort och gott
att Polen skall införa kapitalism.
I Östeuropa lever inte längre några
socialistiska illusioner annat än hos de
återstående totalitära härskarna. Det är
märkligt och beklämmande att behöva
konstatera att vårt eget land är ett av de få
europeiska länder där de socialistiska
illusionerna fortfarande frodas. Samtidigt
som de röda fanorna bärs bort i öst fladdrar de fortfarande utanför svenska Folkets Hus. Det avspeglas i skattedebatten, i
försvaret av de offentliga monopolen, i
förslag om nya fonder, i inställningen till
det privata ägandet och företagsamhetens
villkor. Som ett tidens tecken må tas att
ordet företag knappast ens finns med i socialdemokraternas 90-talsprogram.
I Sverige förs i dag på område efter område en politik som leder oss allt längre
bort från verkligheten. Det gäller också
energipolitiken och Europapolitiken.
Den fråga som måste ställas är hur
413
långt Sverige måste halka efter i levnadsstandard, välfärd och allmän utvecklingskraft innan insikten vinner tillräcklig
spridning att socialismen är ett fördärv
också för oss. Det går fort att med statliga
ingrepp förstöra en marknadsekonomi
och ett pluralistiskt samhälle. Det är
svårare att återskapa ett mångfaldens och
utvecklingskraftens samhälle.Också detta
kommer vi att kunna lära av skeendena i
Östeuropa.
Ge Svensk Tidskrift som julklapp!
Presentkort rekvireras genom att
prenumerationsavgiften 1990, kr 220:-
(pensionärer kr 195:-), insättes på
Svensk Tidskrifts postgirokonto nummer 7 27 44-6
Ange på girokupongen namn och adress både på er själv
och mottagaren
~ -·- ~