Iréne Lippold; Claes Örtendahl
1989
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
DAGENSNAMN
IRENE LIPPOLD:
Claes Örtendahl
C
laes Örtendahl, nye generaldirektören i Socialstyrelsen, beskriver
sig själv som den konverterade
socialdemokraten. Uppvuxen i ett högborgerligt hem i Solna. En pappa som var
kommendörkapten och mamman inom
tandläkarkåren. Och i nästan varje intervju påpekar han också dettafaktum; att
han inte har sina rötter i arbetarrörelsen,
utan att han kommer från en högst
borgerlig miljö!!
– Man har en obestämd känsla av att
vara socialdemokrat på nåder när man
kommer in i arbetarrörelsen utifrån, säger
han, och pekar åter på sin speciella ställning.
Ortendahls så kallade omvändelse inträffade under det revolutionära 60-talet
då han studerade sociologi, statskunskap
och nationalekonomi vid universitet i
Uppsala. En fil kand och politisk medvetenhet blev alltså resultatet av ynglingens studieår.
Han har mycket riktigt själv också dragit slutsatsen att hans politiska inställning
inte skadat hans karriär.
Claes Örtendahl har inte precis vandrat den långa vägen. Politisk broiler kan
man väl kalla honom, även om han varit
försiktig nog att hålla sig inom tjänstemannakåren. Olika landsting har sett honom, dels som planeringssekreterare och
dels som landstingsdirektör. Från början
var han dessutom förste sekreterare i
Landstingsförbundet.
1982 utsågs Örtendahl till statssekreterare i Civildepartementet, och han profilerade sig rejält som sådan. Det årets
arbetsmarknadskonflikt blev resultatet av
denne mans förhandlingsförmåga, eller
-oförmåga.
– Avtalsförhandlingar är den enda
formen av legaliserad psykisk tortyr, sammanfattar den dåvarande statssekreteraren sina erfarenheter.
Claes Örtendahl blev inte favorit i
kommunalarbetarnas läger.
– Aldrig förr har en statssekreterare
deltagit så aktivt i förhandlingarna, kommenterade Sigvard Marjasin.
Benne Lantz hos kommunaltjänstemännen var också kritisk:
– Han är ett fullständigt nytt inslag i
avtalsrörelserna som han kutar omkring i
förhandlingslokalerna och förhandlar
med tidningarna.
Efter de höga vågorna i civildepartementet gick herr Örtendahl vidare i sin
karriär, snett upp till vänster. Till statskontoret, närmare bestämt, som generaldirektör.
Här har han gjort sig känd som effektivitetens korsriddare. statskontoret märkte en uppryckning under Claes Örtendahls ledning. Generaldirektören tycktes
ta sin uppgift på allvar och få var de verk
som klarade sig genom nålsögat utan kritik.
När Socialstyrelsen skulle omorganisera för att bli mera politisk, behövde
socialdemokratin en rättänkare med hårda nypor. För här handlar det till syvende
och sidst om landstingens kontra Socialstyrelsens revir. Örtendahl tycks ha blivit
förlåten sina intramp i avtalsförhandlingarna, och har nu, efter lagom antal år i
statskontoret,. fått en ny spännande uppgift.
Att han trivs med detta nya värv, märktes direkt efter utnämningen, då han på
nytt började synas i media. Oavsett om
det handlar om Claes Örtendahls visioner
med det nya verket, eller Aftonbladets
hälsobilaga, där generaldirektören ivrigt
486
smaskade i sig nyttig grönsakssmörgås inför fotografen.
Claes Örtendahl lät också hälsa till lä-
sarna att han, som ny chef för Socialstyrelsen, skulle hålla tillbaka pekpinnarna.
– Vill man vara på snusen ska man
vara det och ta konsekvenserna av det –
förutsatt att det inte går ut över andra.
Han fortsätter:
-Förbud måste till ibland. Men avvägningen mellan information och förbud
måste man vara försiktig med, och klämmer på slutet i med:
-Förbud som inte respekteras bör
man avstå ifrån.
Endast en månad senare säger samme
Örtendahl:
– Förbjud charterspriten!
Socialstyrelsens nye chef lär också vara
en motionär i sportsammanhang. Segling,
slalomåkning och jogging utövar denne
man, och tillägger:
-Fast jag är inte lika ihärdig som Olof
Palme var. Tänk när han sprang på Teherans gator med k-pistbeväpnade vakter
bakom sig. Då hade jag velat vara där och
ta en bild.
· Egentligen är det svårt att finna socialdemokraten Örtendahl, om man bortser
från läpparnas bekännelser och marscherna på första maj-dagen.
Han bor på Artillerigatan på Östermalm, jagar älg och rådjur, läser Gullberg
och Dagerman, vårdar själen med sakrala
körsatser av Verdi och beskrivs som en
man med sirligt sätt, talande som en förfinad jurist och med filosofisk lärning.
Två ting grumlar dock framtoningen av
en gentleman: Hans barnsliga förtjusning
i snabba bilar (helst på tjänsteresan då
hyrfirmans stall bör innehålla Ferraris
eller Porschar) och ryktet om att han själv
kompat sig på gitarr sjungande internationalen.
Bilden av Claes Örtendahl stämmer
precis in på den nya typen av den socialdemokratiska eliten: Ett mycket borgerligt levnadssätt kombinerat med insikten
om att lagompartiet (s) kan ge den bästa
karriären!
IRENE LIPPOLD:
Claes Örtendahl
C
laes Örtendahl, nye generaldirektören i Socialstyrelsen, beskriver
sig själv som den konverterade
socialdemokraten. Uppvuxen i ett högborgerligt hem i Solna. En pappa som var
kommendörkapten och mamman inom
tandläkarkåren. Och i nästan varje intervju påpekar han också dettafaktum; att
han inte har sina rötter i arbetarrörelsen,
utan att han kommer från en högst
borgerlig miljö!!
– Man har en obestämd känsla av att
vara socialdemokrat på nåder när man
kommer in i arbetarrörelsen utifrån, säger
han, och pekar åter på sin speciella ställning.
Ortendahls så kallade omvändelse inträffade under det revolutionära 60-talet
då han studerade sociologi, statskunskap
och nationalekonomi vid universitet i
Uppsala. En fil kand och politisk medvetenhet blev alltså resultatet av ynglingens studieår.
Han har mycket riktigt själv också dragit slutsatsen att hans politiska inställning
inte skadat hans karriär.
Claes Örtendahl har inte precis vandrat den långa vägen. Politisk broiler kan
man väl kalla honom, även om han varit
försiktig nog att hålla sig inom tjänstemannakåren. Olika landsting har sett honom, dels som planeringssekreterare och
dels som landstingsdirektör. Från början
var han dessutom förste sekreterare i
Landstingsförbundet.
1982 utsågs Örtendahl till statssekreterare i Civildepartementet, och han profilerade sig rejält som sådan. Det årets
arbetsmarknadskonflikt blev resultatet av
denne mans förhandlingsförmåga, eller
-oförmåga.
– Avtalsförhandlingar är den enda
formen av legaliserad psykisk tortyr, sammanfattar den dåvarande statssekreteraren sina erfarenheter.
Claes Örtendahl blev inte favorit i
kommunalarbetarnas läger.
– Aldrig förr har en statssekreterare
deltagit så aktivt i förhandlingarna, kommenterade Sigvard Marjasin.
Benne Lantz hos kommunaltjänstemännen var också kritisk:
– Han är ett fullständigt nytt inslag i
avtalsrörelserna som han kutar omkring i
förhandlingslokalerna och förhandlar
med tidningarna.
Efter de höga vågorna i civildepartementet gick herr Örtendahl vidare i sin
karriär, snett upp till vänster. Till statskontoret, närmare bestämt, som generaldirektör.
Här har han gjort sig känd som effektivitetens korsriddare. statskontoret märkte en uppryckning under Claes Örtendahls ledning. Generaldirektören tycktes
ta sin uppgift på allvar och få var de verk
som klarade sig genom nålsögat utan kritik.
När Socialstyrelsen skulle omorganisera för att bli mera politisk, behövde
socialdemokratin en rättänkare med hårda nypor. För här handlar det till syvende
och sidst om landstingens kontra Socialstyrelsens revir. Örtendahl tycks ha blivit
förlåten sina intramp i avtalsförhandlingarna, och har nu, efter lagom antal år i
statskontoret,. fått en ny spännande uppgift.
Att han trivs med detta nya värv, märktes direkt efter utnämningen, då han på
nytt började synas i media. Oavsett om
det handlar om Claes Örtendahls visioner
med det nya verket, eller Aftonbladets
hälsobilaga, där generaldirektören ivrigt
486
smaskade i sig nyttig grönsakssmörgås inför fotografen.
Claes Örtendahl lät också hälsa till lä-
sarna att han, som ny chef för Socialstyrelsen, skulle hålla tillbaka pekpinnarna.
– Vill man vara på snusen ska man
vara det och ta konsekvenserna av det –
förutsatt att det inte går ut över andra.
Han fortsätter:
-Förbud måste till ibland. Men avvägningen mellan information och förbud
måste man vara försiktig med, och klämmer på slutet i med:
-Förbud som inte respekteras bör
man avstå ifrån.
Endast en månad senare säger samme
Örtendahl:
– Förbjud charterspriten!
Socialstyrelsens nye chef lär också vara
en motionär i sportsammanhang. Segling,
slalomåkning och jogging utövar denne
man, och tillägger:
-Fast jag är inte lika ihärdig som Olof
Palme var. Tänk när han sprang på Teherans gator med k-pistbeväpnade vakter
bakom sig. Då hade jag velat vara där och
ta en bild.
· Egentligen är det svårt att finna socialdemokraten Örtendahl, om man bortser
från läpparnas bekännelser och marscherna på första maj-dagen.
Han bor på Artillerigatan på Östermalm, jagar älg och rådjur, läser Gullberg
och Dagerman, vårdar själen med sakrala
körsatser av Verdi och beskrivs som en
man med sirligt sätt, talande som en förfinad jurist och med filosofisk lärning.
Två ting grumlar dock framtoningen av
en gentleman: Hans barnsliga förtjusning
i snabba bilar (helst på tjänsteresan då
hyrfirmans stall bör innehålla Ferraris
eller Porschar) och ryktet om att han själv
kompat sig på gitarr sjungande internationalen.
Bilden av Claes Örtendahl stämmer
precis in på den nya typen av den socialdemokratiska eliten: Ett mycket borgerligt levnadssätt kombinerat med insikten
om att lagompartiet (s) kan ge den bästa
karriären!