Danne Nordling; De mediokras tyranni
1989
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
UllERATUR
DANNE NORDLING:
De mediokras tyranni
I
Sverige utvecklades under mellankrigstiden en speciell humanistisk moral som fick sin explicita formulering i
Per Albin Hanssons folkhemstanke. Förståelsen för denna humanism fick stor utbredning efter andra världskriget även i
borgerliga kretsar. Så långt hade väl allt
varit gott och väl om inte flatheten hade
kommit emellan.
Lars Fimmerstad: Lagom galen. En studie
i svensk fundamentalism. Timbro 1989.
Välvilja kombinerad med flathet är inte
någon stabil konstellation – när den utsätts för försök till exploatering resulterar
den så småningom i att någon sorts fundamentalism tar överhanden. Och fundamentalismen är kompromisslös, i synnerhet om motparten är helt principlös. Anser
man att Karl Marx kanske hade rätt åtminstone under sin egen tid kräver fundamentalisterna total underkastelse till förmån
för den mest dogmatiska marxism. Anser
man att företagens vinster kanske är något
skevt fördelade kräver fundamentalisterna vinstkonfiskerande fonder som till sist
övertar företagen.
En rad andra exempel på den svenska
fundamentalismens härjningar de senaste
20 åren finns att läsa i Lars Firnmerstads
bok ”Lagom galen”. Givetvis är hans iakttagelser medvetet refererade med den tillspetsning som den kåserandestilen kräver.
Icke desto mindre har fundamentalisterna
uttryckt sig på samma sätt sedan mitten av
60-talet men med anspråk att bli tagna på
fullaste allvar. Att framföra långtgående
påståenden utan djupare analys är fortfarande det gängse uttryckssättet på kultursidor och i ide- och kulturtidskrifter.
Boken är ettenda långt helgerån mot allt
vad svenskar håller heligt. Jag kan tänka
mig att många som inte på något sätt befinner sig till vänster i politiken också kan
känna sig träffade. Konformismen och
dragningen till att vara ”vanlig” och ”lagom”finns ialla politiskaläger. Därförblev
naturligtvis svenskarna ett värnlöst offer
för jämlikhetsfilosofinsframmarsch under
andra hälften av 60-talet. Känner man sig
underlägsen lyssnar man gärna på den som
predikar att de starka är onda och moraliskt defekta i alla avseenden.
Den stora massan identifierar sig dock
inte med de starkas motpol utan ägnar sig
i stället åt en sentimental dyrkan av ”de
små”. Det viktigaste är att verbalt värna
de svaga och bekämpa de starka. I praktiken måste dock ett antal starka alltid hållas vid vigör för att ett lämpligt hatobjekt
skall kunna pekas ut. Det verkliga slagsmålet försiggår mellan de mediokra medelmåttorna som organiserat sig mot sina
P.ågot mer framgångsrika grannar. Här
frodas den svenska avundsjukan och
egoismen under godhetens och solidaritetens täckmantlar.
Slagsmålet har oftast varit något osymmetriskt och skett enligt principen ”vänd
den andra kinden till”. Så länge fundamentalisterna haft initiativet har medelklassen i Sverige kunnat belastas med
skatter som endast miljonärer i andra länder drabbats av. Firnmerstad visar hur de
mediokras tyranni utvecklats på detta och
en rad andra områden utan att de drabbade förmått mobilisera något verkligt motstånd.
Boken borde utgöra en intressant tankeställare för alla som hittills ”tjutit med
ulvarna” men som egentligen tycker något
annat. Problemet är bara att få dessa att
läsa boken. En lämplig julklapp kanske?
DANNE NORDLING:
De mediokras tyranni
I
Sverige utvecklades under mellankrigstiden en speciell humanistisk moral som fick sin explicita formulering i
Per Albin Hanssons folkhemstanke. Förståelsen för denna humanism fick stor utbredning efter andra världskriget även i
borgerliga kretsar. Så långt hade väl allt
varit gott och väl om inte flatheten hade
kommit emellan.
Lars Fimmerstad: Lagom galen. En studie
i svensk fundamentalism. Timbro 1989.
Välvilja kombinerad med flathet är inte
någon stabil konstellation – när den utsätts för försök till exploatering resulterar
den så småningom i att någon sorts fundamentalism tar överhanden. Och fundamentalismen är kompromisslös, i synnerhet om motparten är helt principlös. Anser
man att Karl Marx kanske hade rätt åtminstone under sin egen tid kräver fundamentalisterna total underkastelse till förmån
för den mest dogmatiska marxism. Anser
man att företagens vinster kanske är något
skevt fördelade kräver fundamentalisterna vinstkonfiskerande fonder som till sist
övertar företagen.
En rad andra exempel på den svenska
fundamentalismens härjningar de senaste
20 åren finns att läsa i Lars Firnmerstads
bok ”Lagom galen”. Givetvis är hans iakttagelser medvetet refererade med den tillspetsning som den kåserandestilen kräver.
Icke desto mindre har fundamentalisterna
uttryckt sig på samma sätt sedan mitten av
60-talet men med anspråk att bli tagna på
fullaste allvar. Att framföra långtgående
påståenden utan djupare analys är fortfarande det gängse uttryckssättet på kultursidor och i ide- och kulturtidskrifter.
Boken är ettenda långt helgerån mot allt
vad svenskar håller heligt. Jag kan tänka
mig att många som inte på något sätt befinner sig till vänster i politiken också kan
känna sig träffade. Konformismen och
dragningen till att vara ”vanlig” och ”lagom”finns ialla politiskaläger. Därförblev
naturligtvis svenskarna ett värnlöst offer
för jämlikhetsfilosofinsframmarsch under
andra hälften av 60-talet. Känner man sig
underlägsen lyssnar man gärna på den som
predikar att de starka är onda och moraliskt defekta i alla avseenden.
Den stora massan identifierar sig dock
inte med de starkas motpol utan ägnar sig
i stället åt en sentimental dyrkan av ”de
små”. Det viktigaste är att verbalt värna
de svaga och bekämpa de starka. I praktiken måste dock ett antal starka alltid hållas vid vigör för att ett lämpligt hatobjekt
skall kunna pekas ut. Det verkliga slagsmålet försiggår mellan de mediokra medelmåttorna som organiserat sig mot sina
P.ågot mer framgångsrika grannar. Här
frodas den svenska avundsjukan och
egoismen under godhetens och solidaritetens täckmantlar.
Slagsmålet har oftast varit något osymmetriskt och skett enligt principen ”vänd
den andra kinden till”. Så länge fundamentalisterna haft initiativet har medelklassen i Sverige kunnat belastas med
skatter som endast miljonärer i andra länder drabbats av. Firnmerstad visar hur de
mediokras tyranni utvecklats på detta och
en rad andra områden utan att de drabbade förmått mobilisera något verkligt motstånd.
Boken borde utgöra en intressant tankeställare för alla som hittills ”tjutit med
ulvarna” men som egentligen tycker något
annat. Problemet är bara att få dessa att
läsa boken. En lämplig julklapp kanske?