Kurt Wickman; Kan svensk borgerlighet återbildas
1989
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
KURT WICKMAN:
Kan svensk borgerlighet
återbildas?
Ute i Europa framstår ett normalt svenskt riksdagsval som ett
val mellan frem vänsterpartier.
Den svenska borgerligheten förmår inte ens formulera en enhetlig syn i skattefrågan.
Utnyttja socialdemokratins inneboende spricka p g av att bå-
de offentliganställda lägre tjänstemän och industriarbetare ingår i partiets väljarkår, uppmanar författaren.
Lämna det pragmatiska centerpartiet utanför ett renodlat
borgerligt alternativ. Det är i de
mångas vanmakt och känsla av
förtvivlan som ett borgerligt regeringsalternativ kan hämta nä-
ring.
Kurt Wickman är fil dr.
R
iksdagsvalet 1988 har Jett många
till att leta efter orsaker till socialdemokratins enastående stabilitet. Borgerlighetens strategiska svaghet
har i diskussionen väckt mindre uppmärksamhet.
För en borgerlig europeisk observatör
framstår ett normalt svenskt riksdagsval
som ett val mellan fem vänsterpartier. En
europeiskt normal politisk hållning saknar representation i Sveriges politiska liv.
Vilket parti skulle t ex kunna tänka sig att
försvara arbetsmoralens kärna – ”den
som inte arbetar, ska inte heller äta?” Vilket parti försvarar marknadsekonomins
förutsättning – ”bara den som ger något
likvärdigt i utbyte, erbjuds en förmån”?
skattepolitiken är central
Borgerligheten – sådan den nu är – tar
också passivt emot angrepp från en maktlysten socialdemokratisk apparat. Man
förnår inte ens formulera en enhetlig syn i
skattefrågan. Det unikt höga svenska
skattetrycket snedvrider den allmänna
moralen, minskar lusten till arbete, gör
det svårt för familjer med normal inkomst
att klara sin ekonomi och tillåter framväxten av en parasitär byråkrati.
I skattefrågan finns det moraliska och
politiska problemet i koncentrerad form.
Genom höga skatter överför socialismen
produktions- och konsumtionsbeslut till
politiska församlingar och ger socialistiskt orienterade intressegrupper rejäla
förmåner. Om de borgerliga vill återföra
beslut till enskilda och neutralisera intressegrupernas privilegier, vore det nödvändigt att klippa av socialisternas transmissionsrem, det höga skattetrycket.
Ändå saknar egentligen borgerligheten
—..—-
60
övertygelse om skattesänkningens fördelar. Man har gått in för vissa små justeringar. Men i övrigt har man förklarat sig
beredd att ta ansvar för ett samhälle som
visat tecken på att falla sönder under sin
skattebörda.
Om de borgerliga eftersträvar att regera, är nyckeln en annan skattepolitik än
den nuvarande. Den nuvarande påminner
om lejonets kula- alla spår leder dit, men
inget därifrån. Följdsatsen är, att bara ett
program för kraftiga skattesänkningar
kan övervägas.
Om man inte är intresserad av detta alternativ, är det svårt att se varför man ska
söka regeringsmakten. Att söka vinna
majoritet på ett program, som innebär att
man vill införa andra tekniska lösningar,
saknar förmåga att entusiasmera. Det är
knappast heller trovärdigt. Socialdemokraterna är bättre administratörer.
Socialdemokratins klyvning
Om de borgerliga kan antas komma fram
till ett sådant program, måste man också
bestämt utnyttja den spricka som finns
inom socialdemokratin. En av de strategiska svagheterna är sammansättningen av
dess valmanskår. Man är beroende både
av de offentliganställda lägre tjänstemännen och de industrianställda arbetarna.
De politiska skillnaderna går här i dagen. Ibland får jag intrycket att industriarbetarna är de klassiska borgerliga dygdernas sista försvarare i Sverige. De arbetar oftast mot världsmarknaden och är väl
medvetna om t ex den moderna teknologins nödvändighet, vårt tunga beroende
av billig elektricitet för att kunna konkurrera, nödvändigheten att stimulera till
mer arbete genom att gå ifrån den solidariska lönepolitiken och det höga skatte–
trycket.
De offentligt anställda är dock beroende av höga skatter. De arbetar på en konkurrensskyddad marknad och förhåller
sig avvaktande till modern teknologi. En
prestation inom t ex offentlig vård ger inte
möjlighet till individuell lönesättning, eftersom efterfrågan styrs av politiskt ansvariga, inte av konsumenter. Det har lett
offentligt anställda att utveckla en kvasiegalitär filosofi, som strävar mot en kraftigt utjämnad lönenivå efter skatt. Ofta
formulerar man sin inkomstpolitik i moraliserande termer – ”är inte A värd lika
mycket som B”?
Mellan dessa grupper hänvisas socialdemokratin att slå en bro. Om man misslyckas, förlorar man regeringsmakten.
Det är möjligt att lyckas, så länge medborgarna förmås att tro, att ett modernt
samhälle kräver 2/ 3 av medborgarnas inkomster i skatt. Här har de borgerliga
hjälpt socialdemokratin genom att i sina
diskussioner legitimera ett högt skattetryck.
Konsten att slå kilar
En borgerlig konstellation som låter
socialdemokratin ensam ta ansvar för det
skattetryck och den skattebyråkrati som
följer, kan komplettera sitt program ytterligare. Det är möjligt att skjuta in sig på
just de frågor som skulle skärpa socialdemokratins inbördes strid.
Ta frågan om EG. Industrins starka intresse för medlemskap återkommer också
hos industriarbetarna. Offentliganställda
har en svalare inställning till det ”osvenska” Europa. De borgerliga har inget att
vinna på att krypa undan om medlemskap
-gör detta förslag öppet och utmana socialdemokratin!
Ta frågan om kärnkraften. För indutriarbetarna gäller det arbete och inkomst. För de offentliganställda gäller det
en ”industrirelaterad miljöfara”. Men
ko tnaderna för att avveckla kärnkraften
är utomordentligt höga. De borgerliga
kan utmana socialdemokratin genom att
redovisa kalkylen över avvägningen mellan nytta och risk. Avvecldingsfrågan förtjänar att väckas på nytt. Varför låta socialdemokratins strävan att klippa av diskussionen vid 1980 års folkomröstning
segra?
Det finns fler frågor som följer samma
mönster som de exemplifierade. Om de
borgerliga tänker sig att göra något annat
med regeringsmakten än socialdemokratin,finns det inget skäl att inte försöka driva en kil mellan socialdemokraternas falanger. När socialdemokraterna anklagar
de borgerliga för splittring, brukar borgerliga politiker peka på att också socialdemokratin är uppdelad. Det är utan vidare värt sitt pris, att göra sådant till något
mer än lama avvärjningsförsök.
Lämna centern utanför
En svårighet sticker omedelbart i ögonen.
Det pragmatiska centerpartiet faller utanför ett renodlat borgerligt alternativ. I boken ”Makten över maten” behandlade
författarna centerpartiet som ett enfrågeparti.
Centern strävar att garantera en politiskt förmånlig behandling av jordbruksektorn. I utbyte mot sådana åtgärder, er- 61
bjuder man stöd till andra partiers centrala förslag. Det är därför troligt att centern
kommer att driva mellan borgerligt och
socialistiskt. Den som erbjuder jordbruket större fördelar, kan kalkylera med
centerns stöd.
En långsiktig borgerlig strategi bör
därför läggas upp utan att man sneglar på
centern. Partiet kan erbjudas att delta i en
borgerlig regering under vissa garantier
för jordbruket, som fastställs i direkta regeringsförhandlingar. Men en borgerlig
strategi som tvingas ta hänsyn till t ex centerpartiets energi- eller subventionssyn
blir svår att göra trovärdig.
Politik i stället för teknik
1988 års valrörelse dokumenterade med
visst eftertryck svårigheten att vinna väljarna på förslag till tekniska lösningar
men i stort oförändrad politik. För att t ex
folkpartiet skulle klara sin skattedebatt
hade man förmodligen behövt skicka sina
valarbetare på en tvåterminskurs i skatteteori. Det ledde till att man kom in i en defensiv uppläggning av valrörelsen.
De många medborgarna som utan
framgång sökt hävda sig mot en stel skattebyråkrati, velat byta skola för sina barn,
aldrig kommit någon vart med offentlig
administration i ett ombyggnadsärende,
har någon nära släkting som fastnat i sjukhusbyråkrati o s v påmindes inte av de
borgerliga om de känslor inför staten som
sådana upplevelser väcker. Det är dock i
denna de mångas vanmakt och känsla av
förtvivlan som ett borgerligt regeringsalternativ kan hämta näring.
Kan svensk borgerlighet
återbildas?
Ute i Europa framstår ett normalt svenskt riksdagsval som ett
val mellan frem vänsterpartier.
Den svenska borgerligheten förmår inte ens formulera en enhetlig syn i skattefrågan.
Utnyttja socialdemokratins inneboende spricka p g av att bå-
de offentliganställda lägre tjänstemän och industriarbetare ingår i partiets väljarkår, uppmanar författaren.
Lämna det pragmatiska centerpartiet utanför ett renodlat
borgerligt alternativ. Det är i de
mångas vanmakt och känsla av
förtvivlan som ett borgerligt regeringsalternativ kan hämta nä-
ring.
Kurt Wickman är fil dr.
R
iksdagsvalet 1988 har Jett många
till att leta efter orsaker till socialdemokratins enastående stabilitet. Borgerlighetens strategiska svaghet
har i diskussionen väckt mindre uppmärksamhet.
För en borgerlig europeisk observatör
framstår ett normalt svenskt riksdagsval
som ett val mellan fem vänsterpartier. En
europeiskt normal politisk hållning saknar representation i Sveriges politiska liv.
Vilket parti skulle t ex kunna tänka sig att
försvara arbetsmoralens kärna – ”den
som inte arbetar, ska inte heller äta?” Vilket parti försvarar marknadsekonomins
förutsättning – ”bara den som ger något
likvärdigt i utbyte, erbjuds en förmån”?
skattepolitiken är central
Borgerligheten – sådan den nu är – tar
också passivt emot angrepp från en maktlysten socialdemokratisk apparat. Man
förnår inte ens formulera en enhetlig syn i
skattefrågan. Det unikt höga svenska
skattetrycket snedvrider den allmänna
moralen, minskar lusten till arbete, gör
det svårt för familjer med normal inkomst
att klara sin ekonomi och tillåter framväxten av en parasitär byråkrati.
I skattefrågan finns det moraliska och
politiska problemet i koncentrerad form.
Genom höga skatter överför socialismen
produktions- och konsumtionsbeslut till
politiska församlingar och ger socialistiskt orienterade intressegrupper rejäla
förmåner. Om de borgerliga vill återföra
beslut till enskilda och neutralisera intressegrupernas privilegier, vore det nödvändigt att klippa av socialisternas transmissionsrem, det höga skattetrycket.
Ändå saknar egentligen borgerligheten
—..—-
60
övertygelse om skattesänkningens fördelar. Man har gått in för vissa små justeringar. Men i övrigt har man förklarat sig
beredd att ta ansvar för ett samhälle som
visat tecken på att falla sönder under sin
skattebörda.
Om de borgerliga eftersträvar att regera, är nyckeln en annan skattepolitik än
den nuvarande. Den nuvarande påminner
om lejonets kula- alla spår leder dit, men
inget därifrån. Följdsatsen är, att bara ett
program för kraftiga skattesänkningar
kan övervägas.
Om man inte är intresserad av detta alternativ, är det svårt att se varför man ska
söka regeringsmakten. Att söka vinna
majoritet på ett program, som innebär att
man vill införa andra tekniska lösningar,
saknar förmåga att entusiasmera. Det är
knappast heller trovärdigt. Socialdemokraterna är bättre administratörer.
Socialdemokratins klyvning
Om de borgerliga kan antas komma fram
till ett sådant program, måste man också
bestämt utnyttja den spricka som finns
inom socialdemokratin. En av de strategiska svagheterna är sammansättningen av
dess valmanskår. Man är beroende både
av de offentliganställda lägre tjänstemännen och de industrianställda arbetarna.
De politiska skillnaderna går här i dagen. Ibland får jag intrycket att industriarbetarna är de klassiska borgerliga dygdernas sista försvarare i Sverige. De arbetar oftast mot världsmarknaden och är väl
medvetna om t ex den moderna teknologins nödvändighet, vårt tunga beroende
av billig elektricitet för att kunna konkurrera, nödvändigheten att stimulera till
mer arbete genom att gå ifrån den solidariska lönepolitiken och det höga skatte–
trycket.
De offentligt anställda är dock beroende av höga skatter. De arbetar på en konkurrensskyddad marknad och förhåller
sig avvaktande till modern teknologi. En
prestation inom t ex offentlig vård ger inte
möjlighet till individuell lönesättning, eftersom efterfrågan styrs av politiskt ansvariga, inte av konsumenter. Det har lett
offentligt anställda att utveckla en kvasiegalitär filosofi, som strävar mot en kraftigt utjämnad lönenivå efter skatt. Ofta
formulerar man sin inkomstpolitik i moraliserande termer – ”är inte A värd lika
mycket som B”?
Mellan dessa grupper hänvisas socialdemokratin att slå en bro. Om man misslyckas, förlorar man regeringsmakten.
Det är möjligt att lyckas, så länge medborgarna förmås att tro, att ett modernt
samhälle kräver 2/ 3 av medborgarnas inkomster i skatt. Här har de borgerliga
hjälpt socialdemokratin genom att i sina
diskussioner legitimera ett högt skattetryck.
Konsten att slå kilar
En borgerlig konstellation som låter
socialdemokratin ensam ta ansvar för det
skattetryck och den skattebyråkrati som
följer, kan komplettera sitt program ytterligare. Det är möjligt att skjuta in sig på
just de frågor som skulle skärpa socialdemokratins inbördes strid.
Ta frågan om EG. Industrins starka intresse för medlemskap återkommer också
hos industriarbetarna. Offentliganställda
har en svalare inställning till det ”osvenska” Europa. De borgerliga har inget att
vinna på att krypa undan om medlemskap
-gör detta förslag öppet och utmana socialdemokratin!
Ta frågan om kärnkraften. För indutriarbetarna gäller det arbete och inkomst. För de offentliganställda gäller det
en ”industrirelaterad miljöfara”. Men
ko tnaderna för att avveckla kärnkraften
är utomordentligt höga. De borgerliga
kan utmana socialdemokratin genom att
redovisa kalkylen över avvägningen mellan nytta och risk. Avvecldingsfrågan förtjänar att väckas på nytt. Varför låta socialdemokratins strävan att klippa av diskussionen vid 1980 års folkomröstning
segra?
Det finns fler frågor som följer samma
mönster som de exemplifierade. Om de
borgerliga tänker sig att göra något annat
med regeringsmakten än socialdemokratin,finns det inget skäl att inte försöka driva en kil mellan socialdemokraternas falanger. När socialdemokraterna anklagar
de borgerliga för splittring, brukar borgerliga politiker peka på att också socialdemokratin är uppdelad. Det är utan vidare värt sitt pris, att göra sådant till något
mer än lama avvärjningsförsök.
Lämna centern utanför
En svårighet sticker omedelbart i ögonen.
Det pragmatiska centerpartiet faller utanför ett renodlat borgerligt alternativ. I boken ”Makten över maten” behandlade
författarna centerpartiet som ett enfrågeparti.
Centern strävar att garantera en politiskt förmånlig behandling av jordbruksektorn. I utbyte mot sådana åtgärder, er- 61
bjuder man stöd till andra partiers centrala förslag. Det är därför troligt att centern
kommer att driva mellan borgerligt och
socialistiskt. Den som erbjuder jordbruket större fördelar, kan kalkylera med
centerns stöd.
En långsiktig borgerlig strategi bör
därför läggas upp utan att man sneglar på
centern. Partiet kan erbjudas att delta i en
borgerlig regering under vissa garantier
för jordbruket, som fastställs i direkta regeringsförhandlingar. Men en borgerlig
strategi som tvingas ta hänsyn till t ex centerpartiets energi- eller subventionssyn
blir svår att göra trovärdig.
Politik i stället för teknik
1988 års valrörelse dokumenterade med
visst eftertryck svårigheten att vinna väljarna på förslag till tekniska lösningar
men i stort oförändrad politik. För att t ex
folkpartiet skulle klara sin skattedebatt
hade man förmodligen behövt skicka sina
valarbetare på en tvåterminskurs i skatteteori. Det ledde till att man kom in i en defensiv uppläggning av valrörelsen.
De många medborgarna som utan
framgång sökt hävda sig mot en stel skattebyråkrati, velat byta skola för sina barn,
aldrig kommit någon vart med offentlig
administration i ett ombyggnadsärende,
har någon nära släkting som fastnat i sjukhusbyråkrati o s v påmindes inte av de
borgerliga om de känslor inför staten som
sådana upplevelser väcker. Det är dock i
denna de mångas vanmakt och känsla av
förtvivlan som ett borgerligt regeringsalternativ kan hämta näring.