Dagens frågor
1989
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
DAGENS FRÄGOR
Schoris dubbla budskap
M
ed stigande förvåning har vi
följt kabinettssekreterare Pierre Schoris utveckling till Varm
Försvarsvän. Pricken över i sattes på storlien-konferensen. Ett tal som i huvudsak
andades optimism om den världspolitiska
utvecklingen försågs med reservationer
om att bakslag inte kunde uteslutas, att
”perioder av omvandling rymmer möjligheter, men också risker.” Han varnade för
att ”gå händelserna iförväg eller iförskott
ta ut avspänningens vinster.”
”Ännu har de grundläggande villkoren
för svensk säkerhetspolitik inte förändrats. Trots en intensifierad öst-väst dialog
kvarstår grundläggande motsättningar av
såväl maktpolitisk som ideologisk natur.
Trots INF-avtal och en uttalad vilja att
förhandla även om de konventionella
rustningarna är koncentrationen av vapen
och truppstyrkor i Europa fortfarande
massiv.
Blockuppdelningen kastar alltjämt sin
skugga över vår del av världen. Vi skall
inte glömma, att Sverige befinner sig i
skärningspunkt mellan motstridiga stormaktsintressen i ett område, vars strategiska betydelse inte minskat. Det finns
ingen anledning att sänka garden ännu.”
Det kunde ha varit hämtat ur vilken
ÖB-utredning som helst från efterkrigstiden. Döm då om vår förvåning när
Schori i samma tal också riktar ett utfall
mot dem ”som tycks ha ett intresse av att
till varje pris hålla föreställningar om kriser och spänning vid liv” och för vilka
”bilden av en hotfull fiende blivit (ett)
levebröd” samt i en intervju efteråt tar
Svensk Tidskrift som exempel på dylika
mörkmän.
Förfårade skyndade vi att undersöka
det senaste numret av tidskriften på jakt
efter de krigshetsande artiklar eller ledare
som skulle vara värre än Pierre Schoris
varningsord. Vi fann bidrag till en debattserie om det av ÖB lanserade strategiska
överfallet, artiklar av respekterade Sovjetexperter om reformpolitiken i Öst samt en
huvudledare som gav uttryck för samma
tankar om att möta Glasnost och Perestrojka med en öppen attityd från Väst
som dem Schori framförde.
Man frågar sig alltså vad i fridens (?)
namn Pierre Schori menar.Vi har ett möjligt svar: Socialdemokraterna är här liksom i skattefrågan på full reträtt från sina
tidigare ståndpunkter i riktning mot den
moderata linjen. Därför gäller det att bilda dimma för att maskera återtåget och
att hitta på en flygel till höger om sig.
Även om vi glädjerossöver syndarens
omvändelse är vi inte roade av att spela
rollen av extremistiska alarmister för att
dölja socialdemokratisk brist på kurage
att tillstå att man ändrat uppfattning.
Internationella miljökrav –
och svenska
I
en brett upplagd informationskampanj får svenska folket veta att gas är
en ren – och därmed får man antaga
miljövänlig – naturprodukt Kampanjen
har samband med de förhandlingar om
import av naturgas som pågår. Importen
skall ske från Norge och Sovjetunionen.
Gasen i sig är billig, men de fasta anläggningar som krävs för transport av gasen fordrar avsevärda investeringar. För
att importen skall bli lönsam kommer det
att bli nödvändigt att importera mycket
stora mängder gas. Detta kommer i sin tur
att resultera i motsvarande stora koldioxidutsläpp, när gasen förbränns. Här
hjälper inga reningsanordningar. Riksdagen har fattat beslut om att koldioxidutsläppen ej får öka. Beslutet sammanfaller med de av FN fastslagna rekommendationerna, vilka Sverige anslutit sig till.
Den pågående naturgaskampanjen har
med all säkerhet påverkat den allmänna
opinionen. Ren gas och ren miljö måste
upplevas som synonyma begrepp. Alla
vill värna om miljön, men alla kan inte
skilja på och värdera effekten av den stora
gruppen miljöfarliga utsläpp. Hur många
åtar sig att förklara skillnaden mellan
koloxid, koldioxid och kväveoxid och deras inverkan – plus och minus – på vår
miljö.
Det den allmänna opinionen inte klarar av måste våra beslutsfattare i riksdag
och kommun klara. Kommande beslut
om vår framtida energiförsörjning får inte
föregripas och låsas genom förhastade avtal om en stor import av naturgas. Redan
nu kan vi konstatera att vi vid en import
av naturgas i den omfattning som just nu
diskuteras ej kommer att kunna uppfylla
de internationella åtaganden vi redan i
dag gjort.
87
Tillhör TCO Vänstern?
I
mitten på mars höll den Västeuropeiska arbetarrörelsen ett möte i Kiel. I
mötet deltog socialdemokratiska partiledningar och fackföreningsrepresentanter från 16 länder, i såväl EFfA som
EG.
Vid detta tillfälle kom den samlade
Västeuropeiska arbetarrörelsen överens
om en gemensam strategi för 90-talets
Europa. slutdokumentet antogs enhälligt
och, enligt uppgift, i det närmaste utan
motsättningar även i kulisserna.
Detta slutdokument beskrivs av Aftonbladet som ”en kraftfull demonstration
mot den rena marknadsekonomins företrädare i Europa”. Dagens Nyheter skrev
att deklarationen skulle tjäna som plattform för den Västeuropeiska socialdemokratin och fackföreningsrörelsen för att
hämta hem det försprång som näringslivet
haft i Europafrågan.
Vilka deltog då ifrån Sverige? Givetvis
socialdemokratiska partiet och LO. Men
till stor förvåning deltog även TCO:s ordförande Björn Rosengren.
Betyder detta att Björn Rosengren och
Tjänstemännens Centralorganisation nu
definitivt, och även formellt, har glidit
över till vänstern? Är TCO nu en del av
den socialistiska Europarörelsen?
Det är förvånande att Björn Rosengren
och TCO:s styrelse vågar driva en sådan
politisk linje. Den går ju helt stick i stäv
med de egna medlemmarnas uppfattning.
Kanske får Björn Rosengren känna av
medlemmarnas reaktioner när man närmar sig TCO-kongressen den 6-10 juni.
— —
Schoris dubbla budskap
M
ed stigande förvåning har vi
följt kabinettssekreterare Pierre Schoris utveckling till Varm
Försvarsvän. Pricken över i sattes på storlien-konferensen. Ett tal som i huvudsak
andades optimism om den världspolitiska
utvecklingen försågs med reservationer
om att bakslag inte kunde uteslutas, att
”perioder av omvandling rymmer möjligheter, men också risker.” Han varnade för
att ”gå händelserna iförväg eller iförskott
ta ut avspänningens vinster.”
”Ännu har de grundläggande villkoren
för svensk säkerhetspolitik inte förändrats. Trots en intensifierad öst-väst dialog
kvarstår grundläggande motsättningar av
såväl maktpolitisk som ideologisk natur.
Trots INF-avtal och en uttalad vilja att
förhandla även om de konventionella
rustningarna är koncentrationen av vapen
och truppstyrkor i Europa fortfarande
massiv.
Blockuppdelningen kastar alltjämt sin
skugga över vår del av världen. Vi skall
inte glömma, att Sverige befinner sig i
skärningspunkt mellan motstridiga stormaktsintressen i ett område, vars strategiska betydelse inte minskat. Det finns
ingen anledning att sänka garden ännu.”
Det kunde ha varit hämtat ur vilken
ÖB-utredning som helst från efterkrigstiden. Döm då om vår förvåning när
Schori i samma tal också riktar ett utfall
mot dem ”som tycks ha ett intresse av att
till varje pris hålla föreställningar om kriser och spänning vid liv” och för vilka
”bilden av en hotfull fiende blivit (ett)
levebröd” samt i en intervju efteråt tar
Svensk Tidskrift som exempel på dylika
mörkmän.
Förfårade skyndade vi att undersöka
det senaste numret av tidskriften på jakt
efter de krigshetsande artiklar eller ledare
som skulle vara värre än Pierre Schoris
varningsord. Vi fann bidrag till en debattserie om det av ÖB lanserade strategiska
överfallet, artiklar av respekterade Sovjetexperter om reformpolitiken i Öst samt en
huvudledare som gav uttryck för samma
tankar om att möta Glasnost och Perestrojka med en öppen attityd från Väst
som dem Schori framförde.
Man frågar sig alltså vad i fridens (?)
namn Pierre Schori menar.Vi har ett möjligt svar: Socialdemokraterna är här liksom i skattefrågan på full reträtt från sina
tidigare ståndpunkter i riktning mot den
moderata linjen. Därför gäller det att bilda dimma för att maskera återtåget och
att hitta på en flygel till höger om sig.
Även om vi glädjerossöver syndarens
omvändelse är vi inte roade av att spela
rollen av extremistiska alarmister för att
dölja socialdemokratisk brist på kurage
att tillstå att man ändrat uppfattning.
Internationella miljökrav –
och svenska
I
en brett upplagd informationskampanj får svenska folket veta att gas är
en ren – och därmed får man antaga
miljövänlig – naturprodukt Kampanjen
har samband med de förhandlingar om
import av naturgas som pågår. Importen
skall ske från Norge och Sovjetunionen.
Gasen i sig är billig, men de fasta anläggningar som krävs för transport av gasen fordrar avsevärda investeringar. För
att importen skall bli lönsam kommer det
att bli nödvändigt att importera mycket
stora mängder gas. Detta kommer i sin tur
att resultera i motsvarande stora koldioxidutsläpp, när gasen förbränns. Här
hjälper inga reningsanordningar. Riksdagen har fattat beslut om att koldioxidutsläppen ej får öka. Beslutet sammanfaller med de av FN fastslagna rekommendationerna, vilka Sverige anslutit sig till.
Den pågående naturgaskampanjen har
med all säkerhet påverkat den allmänna
opinionen. Ren gas och ren miljö måste
upplevas som synonyma begrepp. Alla
vill värna om miljön, men alla kan inte
skilja på och värdera effekten av den stora
gruppen miljöfarliga utsläpp. Hur många
åtar sig att förklara skillnaden mellan
koloxid, koldioxid och kväveoxid och deras inverkan – plus och minus – på vår
miljö.
Det den allmänna opinionen inte klarar av måste våra beslutsfattare i riksdag
och kommun klara. Kommande beslut
om vår framtida energiförsörjning får inte
föregripas och låsas genom förhastade avtal om en stor import av naturgas. Redan
nu kan vi konstatera att vi vid en import
av naturgas i den omfattning som just nu
diskuteras ej kommer att kunna uppfylla
de internationella åtaganden vi redan i
dag gjort.
87
Tillhör TCO Vänstern?
I
mitten på mars höll den Västeuropeiska arbetarrörelsen ett möte i Kiel. I
mötet deltog socialdemokratiska partiledningar och fackföreningsrepresentanter från 16 länder, i såväl EFfA som
EG.
Vid detta tillfälle kom den samlade
Västeuropeiska arbetarrörelsen överens
om en gemensam strategi för 90-talets
Europa. slutdokumentet antogs enhälligt
och, enligt uppgift, i det närmaste utan
motsättningar även i kulisserna.
Detta slutdokument beskrivs av Aftonbladet som ”en kraftfull demonstration
mot den rena marknadsekonomins företrädare i Europa”. Dagens Nyheter skrev
att deklarationen skulle tjäna som plattform för den Västeuropeiska socialdemokratin och fackföreningsrörelsen för att
hämta hem det försprång som näringslivet
haft i Europafrågan.
Vilka deltog då ifrån Sverige? Givetvis
socialdemokratiska partiet och LO. Men
till stor förvåning deltog även TCO:s ordförande Björn Rosengren.
Betyder detta att Björn Rosengren och
Tjänstemännens Centralorganisation nu
definitivt, och även formellt, har glidit
över till vänstern? Är TCO nu en del av
den socialistiska Europarörelsen?
Det är förvånande att Björn Rosengren
och TCO:s styrelse vågar driva en sådan
politisk linje. Den går ju helt stick i stäv
med de egna medlemmarnas uppfattning.
Kanske får Björn Rosengren känna av
medlemmarnas reaktioner när man närmar sig TCO-kongressen den 6-10 juni.
— —