Anders Hultin; Folkets Hus-rörelsen
1989
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
ANDERS HULTIN:
Folkets Hus-rörelsen
l höstas utarbetade Anders Huffin en rapport åt Timbro Ide om
det offentliga stödet till Folkets
Hus-rörelsen. Stat/iga och kommunala direkta bidrag lämnas
liksom indirekta bidrag. Enbart
de kommunala bidragen beräknas uppgå till ca 314 miljard per
år.
l artikeln visas exempel på
hur rörelsen stödjes ekonomiskt.
Anders Hultin är politisk sekreterare i Moderata Ungdomsförbundet.
J
ag har syndat. Jag har satt mig upp
emot den socialdemokratiska makten och förödmjukat den genom att
skriva en rapport om det offentliga stödet
till Folkets Hus-rörelsen. Att det kostat
Folkets Hus-rörelsens Riksorganisation
75 000 kronor att återställa ordningen i
de egna leden, efter den publicitet rapporten gav, har jag fått veta med besked.
Min förhoppning är att de förlorat ännu
mer i uteblivna kommunala bidrag. Folkets Hus-rörelsen själv vill tramstälJa avsikterna med rapporten som genuint onda. Men det är inte i första hand Folkets
Hus som kritiken riktar sig emot utan i
stället emot de flitiga bidragsgivarna, d v s
de socialdemokratiska politikerna.
Folkets Hus-rörelsen i Sverige får årligen hundratals miljoner kronor i ekonomiska bidrag från i huvudsak kommuner
och stat. När socialdemokratin nu firar
sitt 100-års jubileum borde det bara innebära en grundlig självrannsakelse. Den
idealitet som präglade arbetarrörelsen i
början av seklet är borta. Folkets Husrörelsen sköttes nästan undantagslöst av
människor som på sin fritid kände ett ansvar och engagemang. Man byggde med
ideeiJa krafter upp en aktningsvärd Folkets Hus-rörelse.
I dag ser det helt annorlunda ut. Folkets Hus sköts av föreståndare och vaktmästare som mer eller mindre får sin lön
av kommunen och byggnader som inte
kan bära sina kostnader garanteras Ullderskottstäckning av kommunerna.
Beviljar sig själv bidrag
Frågan om de offentliga stöden till Folkets Hus är en känslig fråga. Efter att ha
skrivit en rapport i ämnet för Timbro
Ide:s räkning, har Folkets Hus själva reagerat med kraft och startat den beryktade
dementiapparaten. Det senaste numret av
Folkets Hus-tidningen har som tema
”Timbro och FH”. Temat bygger i huvudsak på ett samtal mellan undertecknad
och Folkets Hus Riksorganisations vice
VD Hans Andersson. Samme man sitter i
Bostadsstyrelsens delegation för stöd till
samlingslokaler. Med andra ord beviljar
Hans Andersson bidrag till sin egen arbetsgivare.
Från Bostadsstyrelsen utbetalades bidrag för reparationer, nybyggnationer etc
på cirka 100 miljoner kronor under 1988.
Dessa bidrag kom ett femtiotal Folkets
Hus-föreningar, av sammanlagt 704, till
del. Att Hans Andersson själv sitter och
beviljar Folkets Hus bidrag är principvidrigt och säkerligen återfinns många liknande fall inom det statsbärande partiets
alla förgreningar.
De kommunala bidragen är svårare att
reda ut. I så gott som samtliga kommuner
finns det Folkets Hus-fastigheter, ofta flera ivarje kommun.De allraflesta av dessa
får någon form av kommunalt bidrag.
Ett av de mest bisarra exemplen är
Folkets Hus i Linköping. Det statliga anordningsbidraget 1988 låg på 32,4 miljoner kronor. För 1989 års budget har Linköpings kommun avsatt 21,34 miljoner i
bara driftsbidrag. Man har förutsatt ett
underskott och betalat ut en del av bidraget i förtid.
Svårt att upptäcka
De indrekta bidragen till Folkets Hus är
dock de svåraste att reda ut. Ofta är de
svåra att upptäcka och medvetet dolda. I
Motala sammanträdde kommunfullmäk- 149
tige i församlingshemmet. Detta kostade
skattebetalarna 300:- varje gång. Sedan
det nya Folkets Hus byggts sammanträder
man där för en kostnad av 10 000 kronor
per sammanträde. Detta är ett uppenbart
exempel på indirekta bidrag, som kostar
kommunens skattebetalare närmare
100 000 kronor varje år. Om man som ett
jämförelseobjekt väljer landets mest exklusiva möteslokal, Ingenjörsvetenskapsakademins ”Wallenbergssal” på Östermalm i Stockholm finner man att den är
tämligen billig i jämförelse. Motsvarande
hyreskostnad är 7 100 kronor. Att hyra
aulan i Sahlenhuset kostar 4 600 kronor
fören dag.
Folkets Hus Riksorganisationer har
gjort en egen motutredning till min Timbro-utredning. I denna hävdar man att de
kommunala bidragen 1988 ligger på 278
miljoner. Min utredning visar att det rör
sig om ungefår trekvarts miljard. Folkets
Hus själva hävdar att deras siffra innefattar alla indirekta bidrag från kommunerna. Då jag vid upprepade tillfällen under
vårt ”samtal” bad att få jämföra våra siffror för t ex Motala, var inte ”siffrorna tillgängliga”.Så länge Folkets Hus inte redovisat på vad man grundar sina siffror saknar de trovärdighet.
skattebefrielse
Andra exempel på hur Folkets Hus lyckats få en ekonomisk särbehandling är
taxeringen av fastigheten i Norrköping.
En normal Folkets Hus-fastighet taxeras
som en ”hyresfastighet”. Skälet till detta
är att fastigheten till övervägande del hyrs
ut till hyresgäster som inte är att betrakta
som ”allmännyttiga”. I Norrköping överklagade man dock den taxering som inne- 150
bar att fastigheten klassificerades somjust
en ”hyresfastighet” och därmed blev skattepliktig. Länsrättens domslut, som biföll
Folkets Hus besvärsskrivelse, överklagades av taxeringsmyndigheten till kammarrätten där ärendet nu befinner sig. Till saken hör att hyresgästerna i Folkets Hus i
Norrköping utgörs av framför allt fackföreningar och det socialdemokratiska
partiet. skattebefrielsen, som i sig är unik,
ger Folkets Hus sänkta kostnader med ett
par hundratusen årligen. I skrivandets
stund är man i färd med att sälja kontorsdelen av fastigheten till fackföreningsrörelsen. Den nya ägarstrukturen kommer att innebära en säkrad skattebefrielse.
Gynnande av Folkets Hus
De kommunala bidragen till Folkets Hus i
Norrköping har för 1989 räknats upp ordentligt. Under 1988 fick man 700 000 i
bidrag. För 1989 är motsvarande bidrag
budgeterat till 1,3 miljoner kronor, d v s
en uppräkning med 86%. Övriga föreningar i kommunen får sina bidrag uppskrivna med 3% för 1989.
I lilla Åtvidaberg i Östergötland har
den socialdemokratiska fullmäktigemajoriteten just beslutat sigför att bygga till det
gamla Folkets Hus. Kostnaden beräknas
bli runt 20 miljoner kronor. För ett samhälle med drygt 12 500 invånare innebär
det en kostnad på l 500 per invånare.
I Borlänge Folkets Hus är länets s k
”Framtidsmuseum” inhyst. För de cirka
l 000 kvm museet disponerar betalar
man 646 580 kronor, alltså 646 kronor
per kvm, i hyra årligen. Hyresnivån är
järnförbar med kontorslokaler i betydligt
mer heta regioner. Återigen är det skattebetalarna som i en mer eller mindre dold
form finansierar arbetarrörelsens lokaler.
Ett av de värsta skrytbyggena är Norra
Latins omvandelse till Folkets Hus i
Stockholm. Stockholms Stad gav Folkets
Hus 26 miljoner på ett bräde för att rusta
upp den gamla skolbyggnaden. Att reda
ut övriga ekonomiska förhållanden är
svårt. Avtalet mellan Stockholms Stad
och Folkets Hus är hemligstämplat, men
bidrag och subventioner florerar säkerligen i bred omfattning.
Ett sista exempel visar hur ett nybygge
ofta finansieras. I Bjuv har Arbetarkommunen beslutat att uppföra ett alldeles
nytt Folkets Hus till en kostnad av 22,5
miljoner. Staten skall betala 7 150 000,
kommunen 4 950 000. Resterande
10 400 000 är det meningen att Riksbyggen genom att köpa upp den gamla Folkets Hus-byggnaden skall betala.
De 278 miljoner som Folkets Hus själva hävdar att de får i kommunala bidrag
är definitivt en för låg siffra. Bara det faktum att det i Linköping utbetalas mer än
20 miljoner i kommunala bidrag gör siffran 278 miljoner orealistisk. Socialdemokraternas iver att bevilja bidrag till sig själva är alltför stor.
I slutändan är frågan om det offentliga
stödet till Folkets Hus både större och vidare än bara en fråga om kronor och ören.
Folkets Hus-rörelsen är en del av en gigantisk maktapparat som får mer och mer
infytande över hela samhällsutvecklingen.
Maktapparaten är enorm i sin fullständiga bredd och den förfogar över resurser
som saknar motstycke i den politiska världen. De korporativa inslagen i det svenska samhället blir bara tydligare, och till
den ideella rörelsen som arbetarrörelsen
var för hundra år sedan är steget mycket
långt.
Folkets Hus-rörelsen
l höstas utarbetade Anders Huffin en rapport åt Timbro Ide om
det offentliga stödet till Folkets
Hus-rörelsen. Stat/iga och kommunala direkta bidrag lämnas
liksom indirekta bidrag. Enbart
de kommunala bidragen beräknas uppgå till ca 314 miljard per
år.
l artikeln visas exempel på
hur rörelsen stödjes ekonomiskt.
Anders Hultin är politisk sekreterare i Moderata Ungdomsförbundet.
J
ag har syndat. Jag har satt mig upp
emot den socialdemokratiska makten och förödmjukat den genom att
skriva en rapport om det offentliga stödet
till Folkets Hus-rörelsen. Att det kostat
Folkets Hus-rörelsens Riksorganisation
75 000 kronor att återställa ordningen i
de egna leden, efter den publicitet rapporten gav, har jag fått veta med besked.
Min förhoppning är att de förlorat ännu
mer i uteblivna kommunala bidrag. Folkets Hus-rörelsen själv vill tramstälJa avsikterna med rapporten som genuint onda. Men det är inte i första hand Folkets
Hus som kritiken riktar sig emot utan i
stället emot de flitiga bidragsgivarna, d v s
de socialdemokratiska politikerna.
Folkets Hus-rörelsen i Sverige får årligen hundratals miljoner kronor i ekonomiska bidrag från i huvudsak kommuner
och stat. När socialdemokratin nu firar
sitt 100-års jubileum borde det bara innebära en grundlig självrannsakelse. Den
idealitet som präglade arbetarrörelsen i
början av seklet är borta. Folkets Husrörelsen sköttes nästan undantagslöst av
människor som på sin fritid kände ett ansvar och engagemang. Man byggde med
ideeiJa krafter upp en aktningsvärd Folkets Hus-rörelse.
I dag ser det helt annorlunda ut. Folkets Hus sköts av föreståndare och vaktmästare som mer eller mindre får sin lön
av kommunen och byggnader som inte
kan bära sina kostnader garanteras Ullderskottstäckning av kommunerna.
Beviljar sig själv bidrag
Frågan om de offentliga stöden till Folkets Hus är en känslig fråga. Efter att ha
skrivit en rapport i ämnet för Timbro
Ide:s räkning, har Folkets Hus själva reagerat med kraft och startat den beryktade
dementiapparaten. Det senaste numret av
Folkets Hus-tidningen har som tema
”Timbro och FH”. Temat bygger i huvudsak på ett samtal mellan undertecknad
och Folkets Hus Riksorganisations vice
VD Hans Andersson. Samme man sitter i
Bostadsstyrelsens delegation för stöd till
samlingslokaler. Med andra ord beviljar
Hans Andersson bidrag till sin egen arbetsgivare.
Från Bostadsstyrelsen utbetalades bidrag för reparationer, nybyggnationer etc
på cirka 100 miljoner kronor under 1988.
Dessa bidrag kom ett femtiotal Folkets
Hus-föreningar, av sammanlagt 704, till
del. Att Hans Andersson själv sitter och
beviljar Folkets Hus bidrag är principvidrigt och säkerligen återfinns många liknande fall inom det statsbärande partiets
alla förgreningar.
De kommunala bidragen är svårare att
reda ut. I så gott som samtliga kommuner
finns det Folkets Hus-fastigheter, ofta flera ivarje kommun.De allraflesta av dessa
får någon form av kommunalt bidrag.
Ett av de mest bisarra exemplen är
Folkets Hus i Linköping. Det statliga anordningsbidraget 1988 låg på 32,4 miljoner kronor. För 1989 års budget har Linköpings kommun avsatt 21,34 miljoner i
bara driftsbidrag. Man har förutsatt ett
underskott och betalat ut en del av bidraget i förtid.
Svårt att upptäcka
De indrekta bidragen till Folkets Hus är
dock de svåraste att reda ut. Ofta är de
svåra att upptäcka och medvetet dolda. I
Motala sammanträdde kommunfullmäk- 149
tige i församlingshemmet. Detta kostade
skattebetalarna 300:- varje gång. Sedan
det nya Folkets Hus byggts sammanträder
man där för en kostnad av 10 000 kronor
per sammanträde. Detta är ett uppenbart
exempel på indirekta bidrag, som kostar
kommunens skattebetalare närmare
100 000 kronor varje år. Om man som ett
jämförelseobjekt väljer landets mest exklusiva möteslokal, Ingenjörsvetenskapsakademins ”Wallenbergssal” på Östermalm i Stockholm finner man att den är
tämligen billig i jämförelse. Motsvarande
hyreskostnad är 7 100 kronor. Att hyra
aulan i Sahlenhuset kostar 4 600 kronor
fören dag.
Folkets Hus Riksorganisationer har
gjort en egen motutredning till min Timbro-utredning. I denna hävdar man att de
kommunala bidragen 1988 ligger på 278
miljoner. Min utredning visar att det rör
sig om ungefår trekvarts miljard. Folkets
Hus själva hävdar att deras siffra innefattar alla indirekta bidrag från kommunerna. Då jag vid upprepade tillfällen under
vårt ”samtal” bad att få jämföra våra siffror för t ex Motala, var inte ”siffrorna tillgängliga”.Så länge Folkets Hus inte redovisat på vad man grundar sina siffror saknar de trovärdighet.
skattebefrielse
Andra exempel på hur Folkets Hus lyckats få en ekonomisk särbehandling är
taxeringen av fastigheten i Norrköping.
En normal Folkets Hus-fastighet taxeras
som en ”hyresfastighet”. Skälet till detta
är att fastigheten till övervägande del hyrs
ut till hyresgäster som inte är att betrakta
som ”allmännyttiga”. I Norrköping överklagade man dock den taxering som inne- 150
bar att fastigheten klassificerades somjust
en ”hyresfastighet” och därmed blev skattepliktig. Länsrättens domslut, som biföll
Folkets Hus besvärsskrivelse, överklagades av taxeringsmyndigheten till kammarrätten där ärendet nu befinner sig. Till saken hör att hyresgästerna i Folkets Hus i
Norrköping utgörs av framför allt fackföreningar och det socialdemokratiska
partiet. skattebefrielsen, som i sig är unik,
ger Folkets Hus sänkta kostnader med ett
par hundratusen årligen. I skrivandets
stund är man i färd med att sälja kontorsdelen av fastigheten till fackföreningsrörelsen. Den nya ägarstrukturen kommer att innebära en säkrad skattebefrielse.
Gynnande av Folkets Hus
De kommunala bidragen till Folkets Hus i
Norrköping har för 1989 räknats upp ordentligt. Under 1988 fick man 700 000 i
bidrag. För 1989 är motsvarande bidrag
budgeterat till 1,3 miljoner kronor, d v s
en uppräkning med 86%. Övriga föreningar i kommunen får sina bidrag uppskrivna med 3% för 1989.
I lilla Åtvidaberg i Östergötland har
den socialdemokratiska fullmäktigemajoriteten just beslutat sigför att bygga till det
gamla Folkets Hus. Kostnaden beräknas
bli runt 20 miljoner kronor. För ett samhälle med drygt 12 500 invånare innebär
det en kostnad på l 500 per invånare.
I Borlänge Folkets Hus är länets s k
”Framtidsmuseum” inhyst. För de cirka
l 000 kvm museet disponerar betalar
man 646 580 kronor, alltså 646 kronor
per kvm, i hyra årligen. Hyresnivån är
järnförbar med kontorslokaler i betydligt
mer heta regioner. Återigen är det skattebetalarna som i en mer eller mindre dold
form finansierar arbetarrörelsens lokaler.
Ett av de värsta skrytbyggena är Norra
Latins omvandelse till Folkets Hus i
Stockholm. Stockholms Stad gav Folkets
Hus 26 miljoner på ett bräde för att rusta
upp den gamla skolbyggnaden. Att reda
ut övriga ekonomiska förhållanden är
svårt. Avtalet mellan Stockholms Stad
och Folkets Hus är hemligstämplat, men
bidrag och subventioner florerar säkerligen i bred omfattning.
Ett sista exempel visar hur ett nybygge
ofta finansieras. I Bjuv har Arbetarkommunen beslutat att uppföra ett alldeles
nytt Folkets Hus till en kostnad av 22,5
miljoner. Staten skall betala 7 150 000,
kommunen 4 950 000. Resterande
10 400 000 är det meningen att Riksbyggen genom att köpa upp den gamla Folkets Hus-byggnaden skall betala.
De 278 miljoner som Folkets Hus själva hävdar att de får i kommunala bidrag
är definitivt en för låg siffra. Bara det faktum att det i Linköping utbetalas mer än
20 miljoner i kommunala bidrag gör siffran 278 miljoner orealistisk. Socialdemokraternas iver att bevilja bidrag till sig själva är alltför stor.
I slutändan är frågan om det offentliga
stödet till Folkets Hus både större och vidare än bara en fråga om kronor och ören.
Folkets Hus-rörelsen är en del av en gigantisk maktapparat som får mer och mer
infytande över hela samhällsutvecklingen.
Maktapparaten är enorm i sin fullständiga bredd och den förfogar över resurser
som saknar motstycke i den politiska världen. De korporativa inslagen i det svenska samhället blir bara tydligare, och till
den ideella rörelsen som arbetarrörelsen
var för hundra år sedan är steget mycket
långt.