Higgins; Bostadsproblem
1989
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
TILLSIST
HIGGINS:
Bostadsproblem
T
ill sist några ord om en person
som, enligt vad han säger, högst
motvilligt tar i anspråk en nyrenoverad bostad i centrala Stockholm. Staten
köper Sagerska palatset för 45 miljoner
kronor och bygger om det till bostad för
statsministern. Skall man döma av Ingvar
Carlssons uttalande i radio har en mer
motvillig hyresgäst väl aldrig släpats till
någon bostad i detta land, åtminstone inte
till något palats, sedan Erik XIV spärrades in på Gripsholms slott.
Ingvar Carlsson var engagerad i förhandlingarna med säljaren, Sagerska stiftelsen, och hade lätt kunnat avstyra affä-
ren. Det gjorde han inte. Men när affären
väl var i hamn, då anlade statsministern
en min av beklagande.
Intervjuad i radio säger Ingvar Carlsson: -Av säkerhetsskäl får jag inte bo i
min egen bostad ute i Tyresö och det kan
man inte räkna med, under överskådlig
tid, att Sveriges statsminister kan göra,
och det är naturligtvis beklagligt. Det är
väl det alla helst skulle vilja, att bo med sina egna möbler och där man har sina
böcker och sina grejor. Men det är klart:
skall man ändå bo på det här sättet, så är
det viktigt att barnfamiljer kan bo där och
att det fungerar på ett någorlunda rationellt sätt.
statsministerns motvilja tycks till viss
del vara betingad av ett missförstånd.Han
lever i tron att den som flyttar in i en tjänstebostad inte skulle ha någon möjlighet
att ta med några egna möbler eller ens
böcker eller ”egna grejor”.
statsministern tror tydligen att han om
något år skall ta Sagerska palatset i besittning och där finna att Bostadsstyrelsen
fyllt såväl bokhyllor, garderober som badrumsskåp. Om han upplyses om att så inte
kommer att vara fallet, utan att han får
medföra personliga tillhörigheter i det
nya boet, kommer han kanske att bli mindre ogint inställd.
Men varför tvinga en person att mot sin
vilja ta i anspråk en bostad som andra
med glädje skulle flytta in i? säkerhetsåtgärder kring terrasslägenheten i Tyresö
kostar pengar. Men en uthyrning av Sagerska palatset till marknadshyra skulle
säkerligen inbringa tillräckligt med pengar för detta ändamål. Sverige skulle därmed få två nya sevärdheter: den bostad i
Tyresö som för landets statsminister är så
kär att han inte villlämna den, och det palats i huvudstadens centrum som han ratat och som uthyres till högstbjudande i
avvaktan på att landet får en ny statsminister.
Om, mot förmodan, ingen skulle svara
på en annons om Sagerska palatset under
”Uthyres”, får väl finansmannen Tomas
Fischer tillfrågas. Han ställde ju, på begä-
ran av Ebbe Carlsson, upp för att i nationens intresse finansiera hyreskostnaden
för en lya som sedan inte kom att tas i anspråk. I Sagerska palatset skulle Tomas
Fischer själv kunna bo. Väljarna skulle sedan i valrörelsen 1991 få ännu en fråga att
ta ställning till:skall Sverige få en ny statsminister och därmed också en svensk
motsvarighet till ”10 Downing Street” eller skall detta provisorium bestå?
HIGGINS:
Bostadsproblem
T
ill sist några ord om en person
som, enligt vad han säger, högst
motvilligt tar i anspråk en nyrenoverad bostad i centrala Stockholm. Staten
köper Sagerska palatset för 45 miljoner
kronor och bygger om det till bostad för
statsministern. Skall man döma av Ingvar
Carlssons uttalande i radio har en mer
motvillig hyresgäst väl aldrig släpats till
någon bostad i detta land, åtminstone inte
till något palats, sedan Erik XIV spärrades in på Gripsholms slott.
Ingvar Carlsson var engagerad i förhandlingarna med säljaren, Sagerska stiftelsen, och hade lätt kunnat avstyra affä-
ren. Det gjorde han inte. Men när affären
väl var i hamn, då anlade statsministern
en min av beklagande.
Intervjuad i radio säger Ingvar Carlsson: -Av säkerhetsskäl får jag inte bo i
min egen bostad ute i Tyresö och det kan
man inte räkna med, under överskådlig
tid, att Sveriges statsminister kan göra,
och det är naturligtvis beklagligt. Det är
väl det alla helst skulle vilja, att bo med sina egna möbler och där man har sina
böcker och sina grejor. Men det är klart:
skall man ändå bo på det här sättet, så är
det viktigt att barnfamiljer kan bo där och
att det fungerar på ett någorlunda rationellt sätt.
statsministerns motvilja tycks till viss
del vara betingad av ett missförstånd.Han
lever i tron att den som flyttar in i en tjänstebostad inte skulle ha någon möjlighet
att ta med några egna möbler eller ens
böcker eller ”egna grejor”.
statsministern tror tydligen att han om
något år skall ta Sagerska palatset i besittning och där finna att Bostadsstyrelsen
fyllt såväl bokhyllor, garderober som badrumsskåp. Om han upplyses om att så inte
kommer att vara fallet, utan att han får
medföra personliga tillhörigheter i det
nya boet, kommer han kanske att bli mindre ogint inställd.
Men varför tvinga en person att mot sin
vilja ta i anspråk en bostad som andra
med glädje skulle flytta in i? säkerhetsåtgärder kring terrasslägenheten i Tyresö
kostar pengar. Men en uthyrning av Sagerska palatset till marknadshyra skulle
säkerligen inbringa tillräckligt med pengar för detta ändamål. Sverige skulle därmed få två nya sevärdheter: den bostad i
Tyresö som för landets statsminister är så
kär att han inte villlämna den, och det palats i huvudstadens centrum som han ratat och som uthyres till högstbjudande i
avvaktan på att landet får en ny statsminister.
Om, mot förmodan, ingen skulle svara
på en annons om Sagerska palatset under
”Uthyres”, får väl finansmannen Tomas
Fischer tillfrågas. Han ställde ju, på begä-
ran av Ebbe Carlsson, upp för att i nationens intresse finansiera hyreskostnaden
för en lya som sedan inte kom att tas i anspråk. I Sagerska palatset skulle Tomas
Fischer själv kunna bo. Väljarna skulle sedan i valrörelsen 1991 få ännu en fråga att
ta ställning till:skall Sverige få en ny statsminister och därmed också en svensk
motsvarighet till ”10 Downing Street” eller skall detta provisorium bestå?