Hans von Friesen; Västtyskland och Europavalen
1989
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
HANS VON FRIESEN:
Västtyskland och
Europavalen
l år är det tredje gången som
EG-parlamentet utses genom
direkta och allmänna val i st f av
medlemsländernas nationella
parlament.
Det är inte inställningen i
Europafrågor utan inrikespolitiska överväganden som avgör
hur flertalet väljare röstar i
Europavalet Frågan om stöd till
jordbruket är dock en EG-angelägenhet som väckt stort intresse. Tendensen de senaste åren
att frysa eller sänka jordbrukspriserna har utlöst starka protester bland bönderna. Trots att
den västtyske jordbruksministern reserverat sig i denna fråga
överger nu många jordbrukare
CDU och röstar i stället på republikanerna.
Det är pinsamt för Västtyskland att omvärlden främst intresserar sig för hur det går för republikanerna den 18 juni.
Hans von Friesen är skribent i
EG-frågor och känd bl a från
Sveriges Radio.
D
et kom som en chock, när det på
kvällen den 17 juni 1984 stod
klart, att Jean-Marie Le Pen och
hans högerextremistiska parti nationella
fronten hade erövrat 10 av de 81 franska
mandaten i Europaparlamentet Inför
årets Europaval är blickarna främst riktade mot Västtyskland. Partier på yttersta
högerkanten hade stora framgångar vid
delstatsvalet i Västberlin den 29 januari
och vid kommunalvalen i Hessen den 12
mars. Nu väntas en upprepning vid
Europavalen den 18 juni. Om inget oförutsett inträffar, kommer republikanerna,
som gjorde en kraftig inbrytning i Västberlin, att förstärka den gruppering inom
Europaparlamentet, som hittills främst
har representerats av Le Pens anhängare
och de italienska nyfascisterna.
Osäker framtid för CDU
De senaste månadernas framgångar för
yttersta högern har skapat en helt ny inrikespolitisk situation i Västtyskland. De
regerande kristdemokraterna (CDU) riskerar att förlora de förbundsdagsval, som
skall hållas i december 1990, eftersom de
har övergivits av tidigare stamväljare på
den yttersta högerkanten. I hopp om att
kunna förhindra ett valnederlag, har förbundskansler Helmut Kohl ombildat sin
regering, varvid åtta av nitton ministerposter fick nya innehavare. Han har dessutom sett till, att en rad impopulära beslut
under det senaste året har upphävts.
En starkt omstridd källskatt på kapitalinkomster, som infördes vid årsskiftet, avskaffades således över en natt. En höjning
av värnpliktstiden från 15 till18 månader,
som ansågs ofrånkomlig så sent som i januari i år, förklarades inte längre vara
266
nödvändig. Även ansträngningarna att få
till stånd förhandlingar med Sovjetunionen om att minska antalet kortdistanskärnvapen i Europa kan, åtminstone till
en del, förklaras med valtaktiska övervä-
ganden.
Debatten är redan i full gång om de inrikespolitiska konsekvenser, som nya
framgångar för republikanerna kan få.
Den 18 juni är det inte endast Europaval
utan också kommunalval i delstaterna
Rheinland-Pfalz och Saar. Återigen diskuteras möjligheten, att kristdemokraterna efter ännu en valförlust ger förbundskansler Helmut Kohl silkessnöret och utser en ny partiordförande, som i så fall
också blir chef för regeringen i Bonn.
Den, som ligger närmast till hands att efterträda Kohl, är delstaten Baden-Wiirttembergs populäre regeringschef Lothar
Späth. Han säger visserligen, att han inte
är intresserad, men de flesta bedömare
räknar med, att han kan övertalas.
Fridemokraterna
Debatten i Västtyskland gäller också de
liberala fridemokraternas framtid. Vid
1984 års Europaval hamnade de knappt
under de fem procent av rösterna, som är
förutsättningen för mandat. Utsikterna
bedöms som små, att det skall gå bättre
denna gång. Fridemokraterna har hört till
förlorarna vid de senaste månadernas
delstats- och kommunalval och har därför
ett dåligt utgångsläge. Deras situation inför 1990 års förbundsdagsval är också
prekär. Om de då faller för femprocentsspärren, blir det rimligen maktskifte i
Bonn, eftersom kristdemokraterna inte
kan räkna med en egen parlamentarisk
majoritet och dessutom vägrar allt samarbete med republikanerna.
I år är det tredje gången, som EG-parlamentet utses genom direkta och allmänna val i stället för av medlemsländernas
nationella parlament. De första direktvalen hölls år 1979 och blev en viss framgång för försöket att ge EG en mer folklig
förankring. I Storbritannien låg dock valdeltagandet så lågt som 32,3 procent och
sjönk vid 1984 års Europaval till 31,8
procent. I endast ett fåtal länder har valdeltagandet legat över 80 procent, och det
har över lag varit lägre än vid nationella
val.
Detfinns en djup oro för, att det egna landet skall höra till förlorarna,
när all gränskontroll för personer,
pengar och varor avskaffas.
stödet till jordbruket
Det är inte inställningen i Europafrågor
utan inrikespolitiska överväganden, som
avgör, hur flertalet väljare röstar i ett
Europaval. EnEG-fråga har dock fått en
stor inrikespolitisk betydelse i en rad länder. Stödet till jordbruket är en gemensam
EG-angelägenhet, och varje vår förs segdragna förhandlingar mellan medlemsländernas jordbruksministrar om årets
jordbrukspriser. Tendensen de senaste
åren har varit att frysa eller sänka priserna, vilket har utlöst starka protester från
böndernas sida.
En orsak till de västtyska kristdemokraternas minskade popularitet har varit
missnöje bland jordbrukarna över EG:s
prispolitik. Det har inte hjälpt, att den
västtyske jordbruksministern har reserverat sig på flera punkter, eftersom han ändå
har blivit överröstad. Vid flera delstatsoch kommunalval de senaste åren har
kristdemokraterna gått starkt tillbaka,
därför att bönderna har röstskolkat Nu
har flera jordbrukare börjat rösta med republikanerna, och det har ökat bekymren
för Helmut Kohl.
Europavalens betydelse som mätare på inrikespolitiska stämningar är
obestridlig. Däremot är det mera
osäkert om de påverkar utvecklingeninom EG.
Växlande intresse för valet
Erfarenheter från två Europaavtal har visat, att en positiv inställning i Europafrå-
gan inte behöver ge utdelning i röster och
mandat. Det liberala partiet i Storbritannien har således en utpräglat Europavänlig profil men har hittills inte lyckats få in
en enda representant i EG-parlamentet.
Detta beror dock i avgörande utsträckning på det brittiska systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar, som missgynnar mindre partier.
Däremot fick den danska folkebev::egelsen mod EF över 20 procent av rösterna vid både 1979 och 1984 års val och
blev därmed starkt överrepresenterad i
förhållande till sin faktiska betydelse.
Detta beror på, att valdeltagandet i Danmark bara har legat vid omkring 50 procent, vilket har gynnat en engagerad
grupp som de aktiva EG-motståndarna.
Intresset i Danmark inför årets Europaval
kretsar främst kring hur det går för folkebevregelsen, som allmänt väntas gå tillbaka.
267
EG:s inre marknad
Europafrågornas underordnade roll i valdebatten i flertalet EG-länder kan främst
förklaras med, att de inte är kontroversiella. Trots detta är EG:s framtid och den
nya inre marknaden ett stort och viktigt
problemkomplex. På sina håll finns en
djup oro för, att det egna landet skall höra
till förlorarna, när all gränskontroll för
personer, pengar och varor avskaffas
inom en inte alltför avlägsen framtid.
Fruktan är således stor, att västtysk industri p g a sin överlägsna konkurrenskraft skalllägga under sig viktiga företag i
en rad andra länder.
Den västtyska Europadebatten handlar naturligtvis inte om detta men däremot om det, som kommissionens president Jacques Delors har kallat den sociala
dimensionen.
Företrädare för västtysk fackföreningsrörelse har uttryckt farhågor för, att de senaste årtiondenas framsteg inom socialpolitik och arbetsrätt kan vara hotade. De
har knappast lugnats av uttalanden från
arbetsgivarhåll om, att västtyska företag
befinner sig i ett underläge till följd av, att
deras konkurrenter i andra EG-länder inte betalar lika höga sociala avgifter och inte är underkastade samma stränga arbetstidsbestämmelser som de själva. Dessa
frågor är inte partiskiljande och lämpar
sig därför illa för en valdebatt. Följaktligen skjuts inrikespolitiska problem i förgrunden.
Republikaner och nationaldemokrater
För västtyska politiker är det pinsamt, att
omvärlden främst intresserar sig för, hur
det går för republikanerna den 18 juni.
l
l
268
Rent praktiskt spelar det ingen roll, om
det sitter en handfull västtyska högerextremister i Europaparlamentet De
kommer att bli lika betydelselösa som Le
Pens anhängare. Men Västtysklands internationella anseende kan skadas allvarligt.
Det är fel att stämpla republikanerna
som nynazister. Denna etikett kan däremot utan vidare att åsättas de s k nationaldemokraterna (NPD), som hade stora
framgångar under senare delen av 1960-
talet men sedan decimerades till en obetydlighet. NPD är nu på frammarsch igen
och har haft stora framgångar i bl a
Frankfurt. Republikanerna består inte endast av missnöjda kristdemokrater utan
också av tidigare socialdemokrater, som
ogillar vad de anser vara en vänstervridning inom de båda stora partierna. I dagens läge är de ett problem främst för
kristdemokraterna, men de kan lätt bli ett
bekymmer också för socialdemokraterna,
om dessa fortsätter att närma sig De Grö-
na, som i Västtyskland är ett utpräglat
vänsterparti.
Europavalens betydelse
Europavalens betydelse som mätare på
inrikespolitiska stämningar är obestridlig.
Däremot är det mera osäkert, om de på-
verkar utvecklingen inom EG. Europaparlamentets ställning har inte stärkts i
nämnvärd utsträckning, sedan direktvalen infördes. Varken ministerrådet, som
har det avgörande politiska inflytande~
eller kommissionen, som har upplevt en
renässans under Jacques Delors’ dynamiska ledning, vill göra avkall på sina befogenheter. De nationella parlamenten
har också vägrat att överlåta ytterligare
kompetens till församlingen i Strasbourg.
Europaparlamentet kämpar i underlä-
ge också därför, att det inte är någon merit
för framtiden att engagera sig i dess verksamhet. Därför satsar flertalet politiker
med ambitioner på en nationell karriär.
Inte ens ett medlemskap i kommissionen
är lockande. Den västtyske politiker, som
flyttar till Bryssel, har svårt att senare gära
come back på hemmaplan. Detta sätter
tydliga spår i rekryteringen. Det är egentligen bara i Frankrike, somenEG-karriär
intresserar även toppolitiker.
Trots EG:sallt större betydelse för dagligt liv i Europa, påverkar gemenskapen
endast i begränsad utsträckning gemene
mans inställning i politiska frågor. En förklaring är massmedias nationellt präglade
rapportering. Ett typiskt nyhetsinslag i
IV om ett ministerrådsmöte brukar bö~a
med några stereotypa bilder, som visar,
hur delegaterna hälsar på varandra. Därefter följer en intervju med det egna landets minister. Vilken betydelse, som fattade beslut eller avsaknaden av beslut har
för EG-samarbetet i stort, förbigås med
tystnad. Denna bristfälliga information
gör det naturligtvis svårare för många att
bedöma kandidater och partier iett EuropavaL
Västtyskland och
Europavalen
l år är det tredje gången som
EG-parlamentet utses genom
direkta och allmänna val i st f av
medlemsländernas nationella
parlament.
Det är inte inställningen i
Europafrågor utan inrikespolitiska överväganden som avgör
hur flertalet väljare röstar i
Europavalet Frågan om stöd till
jordbruket är dock en EG-angelägenhet som väckt stort intresse. Tendensen de senaste åren
att frysa eller sänka jordbrukspriserna har utlöst starka protester bland bönderna. Trots att
den västtyske jordbruksministern reserverat sig i denna fråga
överger nu många jordbrukare
CDU och röstar i stället på republikanerna.
Det är pinsamt för Västtyskland att omvärlden främst intresserar sig för hur det går för republikanerna den 18 juni.
Hans von Friesen är skribent i
EG-frågor och känd bl a från
Sveriges Radio.
D
et kom som en chock, när det på
kvällen den 17 juni 1984 stod
klart, att Jean-Marie Le Pen och
hans högerextremistiska parti nationella
fronten hade erövrat 10 av de 81 franska
mandaten i Europaparlamentet Inför
årets Europaval är blickarna främst riktade mot Västtyskland. Partier på yttersta
högerkanten hade stora framgångar vid
delstatsvalet i Västberlin den 29 januari
och vid kommunalvalen i Hessen den 12
mars. Nu väntas en upprepning vid
Europavalen den 18 juni. Om inget oförutsett inträffar, kommer republikanerna,
som gjorde en kraftig inbrytning i Västberlin, att förstärka den gruppering inom
Europaparlamentet, som hittills främst
har representerats av Le Pens anhängare
och de italienska nyfascisterna.
Osäker framtid för CDU
De senaste månadernas framgångar för
yttersta högern har skapat en helt ny inrikespolitisk situation i Västtyskland. De
regerande kristdemokraterna (CDU) riskerar att förlora de förbundsdagsval, som
skall hållas i december 1990, eftersom de
har övergivits av tidigare stamväljare på
den yttersta högerkanten. I hopp om att
kunna förhindra ett valnederlag, har förbundskansler Helmut Kohl ombildat sin
regering, varvid åtta av nitton ministerposter fick nya innehavare. Han har dessutom sett till, att en rad impopulära beslut
under det senaste året har upphävts.
En starkt omstridd källskatt på kapitalinkomster, som infördes vid årsskiftet, avskaffades således över en natt. En höjning
av värnpliktstiden från 15 till18 månader,
som ansågs ofrånkomlig så sent som i januari i år, förklarades inte längre vara
266
nödvändig. Även ansträngningarna att få
till stånd förhandlingar med Sovjetunionen om att minska antalet kortdistanskärnvapen i Europa kan, åtminstone till
en del, förklaras med valtaktiska övervä-
ganden.
Debatten är redan i full gång om de inrikespolitiska konsekvenser, som nya
framgångar för republikanerna kan få.
Den 18 juni är det inte endast Europaval
utan också kommunalval i delstaterna
Rheinland-Pfalz och Saar. Återigen diskuteras möjligheten, att kristdemokraterna efter ännu en valförlust ger förbundskansler Helmut Kohl silkessnöret och utser en ny partiordförande, som i så fall
också blir chef för regeringen i Bonn.
Den, som ligger närmast till hands att efterträda Kohl, är delstaten Baden-Wiirttembergs populäre regeringschef Lothar
Späth. Han säger visserligen, att han inte
är intresserad, men de flesta bedömare
räknar med, att han kan övertalas.
Fridemokraterna
Debatten i Västtyskland gäller också de
liberala fridemokraternas framtid. Vid
1984 års Europaval hamnade de knappt
under de fem procent av rösterna, som är
förutsättningen för mandat. Utsikterna
bedöms som små, att det skall gå bättre
denna gång. Fridemokraterna har hört till
förlorarna vid de senaste månadernas
delstats- och kommunalval och har därför
ett dåligt utgångsläge. Deras situation inför 1990 års förbundsdagsval är också
prekär. Om de då faller för femprocentsspärren, blir det rimligen maktskifte i
Bonn, eftersom kristdemokraterna inte
kan räkna med en egen parlamentarisk
majoritet och dessutom vägrar allt samarbete med republikanerna.
I år är det tredje gången, som EG-parlamentet utses genom direkta och allmänna val i stället för av medlemsländernas
nationella parlament. De första direktvalen hölls år 1979 och blev en viss framgång för försöket att ge EG en mer folklig
förankring. I Storbritannien låg dock valdeltagandet så lågt som 32,3 procent och
sjönk vid 1984 års Europaval till 31,8
procent. I endast ett fåtal länder har valdeltagandet legat över 80 procent, och det
har över lag varit lägre än vid nationella
val.
Detfinns en djup oro för, att det egna landet skall höra till förlorarna,
när all gränskontroll för personer,
pengar och varor avskaffas.
stödet till jordbruket
Det är inte inställningen i Europafrågor
utan inrikespolitiska överväganden, som
avgör, hur flertalet väljare röstar i ett
Europaval. EnEG-fråga har dock fått en
stor inrikespolitisk betydelse i en rad länder. Stödet till jordbruket är en gemensam
EG-angelägenhet, och varje vår förs segdragna förhandlingar mellan medlemsländernas jordbruksministrar om årets
jordbrukspriser. Tendensen de senaste
åren har varit att frysa eller sänka priserna, vilket har utlöst starka protester från
böndernas sida.
En orsak till de västtyska kristdemokraternas minskade popularitet har varit
missnöje bland jordbrukarna över EG:s
prispolitik. Det har inte hjälpt, att den
västtyske jordbruksministern har reserverat sig på flera punkter, eftersom han ändå
har blivit överröstad. Vid flera delstatsoch kommunalval de senaste åren har
kristdemokraterna gått starkt tillbaka,
därför att bönderna har röstskolkat Nu
har flera jordbrukare börjat rösta med republikanerna, och det har ökat bekymren
för Helmut Kohl.
Europavalens betydelse som mätare på inrikespolitiska stämningar är
obestridlig. Däremot är det mera
osäkert om de påverkar utvecklingeninom EG.
Växlande intresse för valet
Erfarenheter från två Europaavtal har visat, att en positiv inställning i Europafrå-
gan inte behöver ge utdelning i röster och
mandat. Det liberala partiet i Storbritannien har således en utpräglat Europavänlig profil men har hittills inte lyckats få in
en enda representant i EG-parlamentet.
Detta beror dock i avgörande utsträckning på det brittiska systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar, som missgynnar mindre partier.
Däremot fick den danska folkebev::egelsen mod EF över 20 procent av rösterna vid både 1979 och 1984 års val och
blev därmed starkt överrepresenterad i
förhållande till sin faktiska betydelse.
Detta beror på, att valdeltagandet i Danmark bara har legat vid omkring 50 procent, vilket har gynnat en engagerad
grupp som de aktiva EG-motståndarna.
Intresset i Danmark inför årets Europaval
kretsar främst kring hur det går för folkebevregelsen, som allmänt väntas gå tillbaka.
267
EG:s inre marknad
Europafrågornas underordnade roll i valdebatten i flertalet EG-länder kan främst
förklaras med, att de inte är kontroversiella. Trots detta är EG:s framtid och den
nya inre marknaden ett stort och viktigt
problemkomplex. På sina håll finns en
djup oro för, att det egna landet skall höra
till förlorarna, när all gränskontroll för
personer, pengar och varor avskaffas
inom en inte alltför avlägsen framtid.
Fruktan är således stor, att västtysk industri p g a sin överlägsna konkurrenskraft skalllägga under sig viktiga företag i
en rad andra länder.
Den västtyska Europadebatten handlar naturligtvis inte om detta men däremot om det, som kommissionens president Jacques Delors har kallat den sociala
dimensionen.
Företrädare för västtysk fackföreningsrörelse har uttryckt farhågor för, att de senaste årtiondenas framsteg inom socialpolitik och arbetsrätt kan vara hotade. De
har knappast lugnats av uttalanden från
arbetsgivarhåll om, att västtyska företag
befinner sig i ett underläge till följd av, att
deras konkurrenter i andra EG-länder inte betalar lika höga sociala avgifter och inte är underkastade samma stränga arbetstidsbestämmelser som de själva. Dessa
frågor är inte partiskiljande och lämpar
sig därför illa för en valdebatt. Följaktligen skjuts inrikespolitiska problem i förgrunden.
Republikaner och nationaldemokrater
För västtyska politiker är det pinsamt, att
omvärlden främst intresserar sig för, hur
det går för republikanerna den 18 juni.
l
l
268
Rent praktiskt spelar det ingen roll, om
det sitter en handfull västtyska högerextremister i Europaparlamentet De
kommer att bli lika betydelselösa som Le
Pens anhängare. Men Västtysklands internationella anseende kan skadas allvarligt.
Det är fel att stämpla republikanerna
som nynazister. Denna etikett kan däremot utan vidare att åsättas de s k nationaldemokraterna (NPD), som hade stora
framgångar under senare delen av 1960-
talet men sedan decimerades till en obetydlighet. NPD är nu på frammarsch igen
och har haft stora framgångar i bl a
Frankfurt. Republikanerna består inte endast av missnöjda kristdemokrater utan
också av tidigare socialdemokrater, som
ogillar vad de anser vara en vänstervridning inom de båda stora partierna. I dagens läge är de ett problem främst för
kristdemokraterna, men de kan lätt bli ett
bekymmer också för socialdemokraterna,
om dessa fortsätter att närma sig De Grö-
na, som i Västtyskland är ett utpräglat
vänsterparti.
Europavalens betydelse
Europavalens betydelse som mätare på
inrikespolitiska stämningar är obestridlig.
Däremot är det mera osäkert, om de på-
verkar utvecklingen inom EG. Europaparlamentets ställning har inte stärkts i
nämnvärd utsträckning, sedan direktvalen infördes. Varken ministerrådet, som
har det avgörande politiska inflytande~
eller kommissionen, som har upplevt en
renässans under Jacques Delors’ dynamiska ledning, vill göra avkall på sina befogenheter. De nationella parlamenten
har också vägrat att överlåta ytterligare
kompetens till församlingen i Strasbourg.
Europaparlamentet kämpar i underlä-
ge också därför, att det inte är någon merit
för framtiden att engagera sig i dess verksamhet. Därför satsar flertalet politiker
med ambitioner på en nationell karriär.
Inte ens ett medlemskap i kommissionen
är lockande. Den västtyske politiker, som
flyttar till Bryssel, har svårt att senare gära
come back på hemmaplan. Detta sätter
tydliga spår i rekryteringen. Det är egentligen bara i Frankrike, somenEG-karriär
intresserar även toppolitiker.
Trots EG:sallt större betydelse för dagligt liv i Europa, påverkar gemenskapen
endast i begränsad utsträckning gemene
mans inställning i politiska frågor. En förklaring är massmedias nationellt präglade
rapportering. Ett typiskt nyhetsinslag i
IV om ett ministerrådsmöte brukar bö~a
med några stereotypa bilder, som visar,
hur delegaterna hälsar på varandra. Därefter följer en intervju med det egna landets minister. Vilken betydelse, som fattade beslut eller avsaknaden av beslut har
för EG-samarbetet i stort, förbigås med
tystnad. Denna bristfälliga information
gör det naturligtvis svårare för många att
bedöma kandidater och partier iett EuropavaL