Jan-Olof Bengtsson; Peter Viereck
1989
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Ui lERATUR
JAN-OLOF BENGTSSON:
Peter Viereck
”The conservalive principles parexcellence
are proportion and measure; self-expression through self-restraint; preservation
through reform, humanism and classical
balance; a fruitful nostalgia for the permanent beneath the flux; and a fruitful obsession for unbroken historie continuity. These
principles together create freedom …”
M
ed dessa oöversättliga formuleringar fångar den amerikanska
filosofen, historikern och poeten Peter Viereck inte bara konservatismens principer, utan, tycks det mig, karaktäriserar han i lika hög grad sin egen
personlighet. ”Self-expression through
self-restraint” – kanske är detta ideal en
av förklaringarna till att man den senaste
tiden ej hört mycket från denne ypperlige
författare, en av de finaste pennorna i hela
den amerikanska efterkrigskonservatismen.
Peter Viereck: The Unadjusted Man.
Viereck framstod länge som ett av de
tyngsta namnen inom denna strömning.
Det var hans ”Conservatism Revisited”
från 1949, en pregnant, glasklar volym
som på minimalt sidantallyckades rymma
alla de viktiga konservativa insikterna och
distinktionerna, som åter gjorde termen
konservatism rumsren i den amerikanska
debatten.
Vierecks författarskap är inte omfångsrikt som Russeli Kirks eller vetenskapligt
djuplodande som Eric Voegelins eller
Leo Strauss. Det är essäistiskt, ja journalistiskt. Men i dessa genrer har han, med
den knappa och sparsmakade stilkonst,
vars mästare han är, dock lyckats levandegöra den djupaste traditionalistiska visdom för den moderna amerikanske läsaren.
De artiklar, publicerade i ett stort antal
ansedda tidskrifter, som samlats i en volym under titeln ”The Unadjusted Man”
(1956) är en formidabel uppgörelse med
den moderna masskulturens, konformismens och ideologismens USA, med
amerikanska missförhållanden, som
framstår i en avslöjande och komisk dager
genom den kontrasteffekt författarens
skickligt applicerade exempel och föredömen ur västerlandets äldre kulturtradition möjliggör. Boken är en hyllning till
den sanna individualismen, originaliteten,
den kompromisslösa integriteten, den
självbestämda personlighetsutvecklingen
– det människaideal Viereck lätt provokativt sammanfattar som ”The Unadjusted Man”.
Jag vågar ännu ett längre citat:
”Protestant, Catholic or Jew: for the humanistic conservalive these variations, whose
differences should not be rninimized, are
yet within the same ethical and historical
framework. Christianity is the needed timecapsule conserving and fusing the four ancestries of western man: the stern moral
commendments and social justice of Judaism; the love for beauty and for untrammeled intellectual speculation of the free Hellenie mind; the Roman Empire’s universalism and its exaltation of law; and the Aristotelianism, Thornism, and antinominalism included in the Middle Ages. These
heritages are sometimes mutually confljcting. Society is ever fusing them in new proportions to meet the ever shifting emphasis
on morality, beauty, intellect, legalism, or
universality. To some degree all must be
present. The razor’s-edge tension of the delicate and vulnerable balance between them
is perhaps what goads western man to
330
greatness and gives him his creativity, his
elan.”
De svenskar av någon betydelse i det offentliga livet under efterkrigstiden, som i
grunden förstått dessa sanningar, förstått
dessa nödvändigheter, de torde gå att räkna på ena handens fingrar. Den svenska
”borgerligheten” släppte alltmer sina förtöjningar; en ledande kritiker som Fredrik Böök hade signifikativt fallit för både
nazismens och historiematerialismens
frestelser. Den svenska socialdemokratin
gick sin bästa tider till mötes, och det mest
utstuderat fantasmagoriska sköna-nyavärld-experiment, som västvärlden känt,
kunde till stora delar förverkligas.
Peter Viereck har emellertid nått sin insikt ej endast genom den distanserade
kulturfilosofiska analys av det historiska
skeendet, som vi kunde önska att fler
svenskar varit mäktiga, utan också genom
vad som är långt mer uppfordrande, långt
mer tvingande: den smärtsamma personliga erfarenheten.
Vierecks far var tysk, och han blev med
tiden nazist. Det är sonens avsky för denna utveckling, hans bittra erfarenheter av
nazitidens Tyskland, som ligger bakom
hela hans författarskap.
Det finns en anekdot om hur Viereck
en gång i sin barndom fick följa med sin
far på besök hos den exilerade Kaisern i
Nederländerna; en icke obetydlig del av
Vierecks verk kretsar, i likhet med den sene Meineckes, kring återfinnandet och
återupprättandet av de bärande elementen i den äldre tyska traditionen. Hans
första stora verk, den även till svenska
översatta ”Metapolitics – From the Romantics to Hitler” (i en senare upplaga
med den nya undertiteln ”The Roots of
the Nazi Mind”) skiljer han klart det som
tillhör den naturalistiska och kollektivistiska avgrunden, som skulle föda det nationalsocialistiska vilddjuret, från det som
tillhör den kristna, klassiska och humanistiska traditionen – utredningen kulminerar i ett klargörande av vad som skiljer
Wa_gner från Nietzsche.
An intressantare är emellertid vad som
kanske kan betecknas som det centrala
temat hos Viereck: hans ambitiösa Ehrenrettung av Metternich och hans likasinnades universalistiska, naturrättsliga och
sant internationalistiska förslag till lösning av nationalstatsproblematiken, enligt
Viereck det enda alternativet till den primitiva moderna nationalismen och den
naturalistiska Volk- och rasobskurantismen.
I likhet med Russeli Kirk har Viereck
ävenledes varit verksam som skönlitterär
författare; här är hans genrer främst poesin och dramatiken. Med diktsamlingen
”Terror and Decorus” vann Viereck Pulitzer-priset 1949.
Genom sin egen unika erfarenhet, så-
väl som genom denna sin begåvnings allsidighet, har Viereck i om möjligt än högre grad än Russeli Kirk med eget exempel
visat vad som skiljer den sanne konservative, den lärde humanisten och traditionalisten, från de radikala skrivbordsutopisterna och cafebubblarna. Hans ”Shame
and Glory of the Intellectuals” är ett bidrag till den långa traditionen av konservativ vidräkning med den kulturradikala
intellektualismen, en tradition vars senaste tillskott är Paul Johnsons nyligen publicerade bok ”The Intellectuals”.
Peter Vierecks krav på äkthet, personlig livskamp, allvar och disciplin är
stränga – även ett flertalledande gestalter
inom den amerikanska konservatismen
har fått utstå hård kritik för ytlighet, lättköpthet och hyckleri; men så är Viereck
också en man som påtagligare än de flesta
fått erfara vad kampen i själva verket gäller. Han slår sammanfattningsvis fast följande sanning:
AGNETA REHNVALL:
331
”Great conservalives- immartals like Burke, Hamilton, Disraeli, Churchill, or the poets Pope and Swift – earned their right to
be sunnily conservalive by their Iong dark
nights.”
Mord med statligt tillstånd
I
vår mat finns mikroskopiska rester av
tusentals människatillverkade kemikalier. En del är alldeles ofarliga och
en del är känt giftiga. Men de allra flesta
är helt enkelt okända och vi vet inte om de
har någon inverkan på vår hälsa- på kort
eller lång sikt – i de mängder vi får dem i
oss. Detsamma gäller de tusentals kemikalierna i atmosfären och i dricksvattnet.
Björn O Gillberg och Arthur R Tamplin:
Mord med statligt tillstånd. Hur miljö~
politiken förkortar våra liv. Wahlström
& Widstrand 1988
Värre blir det. Varje år tillkommer nya
ämnen, molekyler av nya slag med okända egenskaper.
Vad göra?
En tänkbar åtgärd är att slå larm, med
många och starka ord. Miljökämpen
Björn Gillberg, Miljöcentrums skapare,
är numera en respekterad väckarklocka
som kommit långt sedan den gången han
tvättade skjortan i gräddersättningsmedel
för att bevisa något som vi nu har glömt.
Tillsammans med Arthur Tamplin, en
amerikan verksam vid Miljöcentrum och
mest känd för omdiskuterade teorier om
strålning, har Gillberg givit ut boken
Mord med statligt tillstånd. Hur miljö-
politiken förkortar våra liv.
Men det är nu inte det som boken
handlar om. Den handlar inte om mord,
med eller utan tillstånd, och den handlar
inte om miljöpolitik.
Den är ett försök att med hjälp av officiell statistik (från statistiska Centralbyrån) visa att överdödligheten bland
svenskar i medelåldern är mycket hög och
att denna överdödlighet mest beror på
miljöföroreningar för vilka vi själva är ansvariga.
Gillberg och Tamplin koncentrerar sig
på åldersgruppen 40-69 år. Genom att
jämföra dödsfallen i cancer och bjärtkärlsjukdomar i olika delar av landet och i
olika yrkeskategorier vill författama visa
att det finns en mycket stor överdödlighet
i dessa sjukdomar – det handlar om tal
JAN-OLOF BENGTSSON:
Peter Viereck
”The conservalive principles parexcellence
are proportion and measure; self-expression through self-restraint; preservation
through reform, humanism and classical
balance; a fruitful nostalgia for the permanent beneath the flux; and a fruitful obsession for unbroken historie continuity. These
principles together create freedom …”
M
ed dessa oöversättliga formuleringar fångar den amerikanska
filosofen, historikern och poeten Peter Viereck inte bara konservatismens principer, utan, tycks det mig, karaktäriserar han i lika hög grad sin egen
personlighet. ”Self-expression through
self-restraint” – kanske är detta ideal en
av förklaringarna till att man den senaste
tiden ej hört mycket från denne ypperlige
författare, en av de finaste pennorna i hela
den amerikanska efterkrigskonservatismen.
Peter Viereck: The Unadjusted Man.
Viereck framstod länge som ett av de
tyngsta namnen inom denna strömning.
Det var hans ”Conservatism Revisited”
från 1949, en pregnant, glasklar volym
som på minimalt sidantallyckades rymma
alla de viktiga konservativa insikterna och
distinktionerna, som åter gjorde termen
konservatism rumsren i den amerikanska
debatten.
Vierecks författarskap är inte omfångsrikt som Russeli Kirks eller vetenskapligt
djuplodande som Eric Voegelins eller
Leo Strauss. Det är essäistiskt, ja journalistiskt. Men i dessa genrer har han, med
den knappa och sparsmakade stilkonst,
vars mästare han är, dock lyckats levandegöra den djupaste traditionalistiska visdom för den moderna amerikanske läsaren.
De artiklar, publicerade i ett stort antal
ansedda tidskrifter, som samlats i en volym under titeln ”The Unadjusted Man”
(1956) är en formidabel uppgörelse med
den moderna masskulturens, konformismens och ideologismens USA, med
amerikanska missförhållanden, som
framstår i en avslöjande och komisk dager
genom den kontrasteffekt författarens
skickligt applicerade exempel och föredömen ur västerlandets äldre kulturtradition möjliggör. Boken är en hyllning till
den sanna individualismen, originaliteten,
den kompromisslösa integriteten, den
självbestämda personlighetsutvecklingen
– det människaideal Viereck lätt provokativt sammanfattar som ”The Unadjusted Man”.
Jag vågar ännu ett längre citat:
”Protestant, Catholic or Jew: for the humanistic conservalive these variations, whose
differences should not be rninimized, are
yet within the same ethical and historical
framework. Christianity is the needed timecapsule conserving and fusing the four ancestries of western man: the stern moral
commendments and social justice of Judaism; the love for beauty and for untrammeled intellectual speculation of the free Hellenie mind; the Roman Empire’s universalism and its exaltation of law; and the Aristotelianism, Thornism, and antinominalism included in the Middle Ages. These
heritages are sometimes mutually confljcting. Society is ever fusing them in new proportions to meet the ever shifting emphasis
on morality, beauty, intellect, legalism, or
universality. To some degree all must be
present. The razor’s-edge tension of the delicate and vulnerable balance between them
is perhaps what goads western man to
330
greatness and gives him his creativity, his
elan.”
De svenskar av någon betydelse i det offentliga livet under efterkrigstiden, som i
grunden förstått dessa sanningar, förstått
dessa nödvändigheter, de torde gå att räkna på ena handens fingrar. Den svenska
”borgerligheten” släppte alltmer sina förtöjningar; en ledande kritiker som Fredrik Böök hade signifikativt fallit för både
nazismens och historiematerialismens
frestelser. Den svenska socialdemokratin
gick sin bästa tider till mötes, och det mest
utstuderat fantasmagoriska sköna-nyavärld-experiment, som västvärlden känt,
kunde till stora delar förverkligas.
Peter Viereck har emellertid nått sin insikt ej endast genom den distanserade
kulturfilosofiska analys av det historiska
skeendet, som vi kunde önska att fler
svenskar varit mäktiga, utan också genom
vad som är långt mer uppfordrande, långt
mer tvingande: den smärtsamma personliga erfarenheten.
Vierecks far var tysk, och han blev med
tiden nazist. Det är sonens avsky för denna utveckling, hans bittra erfarenheter av
nazitidens Tyskland, som ligger bakom
hela hans författarskap.
Det finns en anekdot om hur Viereck
en gång i sin barndom fick följa med sin
far på besök hos den exilerade Kaisern i
Nederländerna; en icke obetydlig del av
Vierecks verk kretsar, i likhet med den sene Meineckes, kring återfinnandet och
återupprättandet av de bärande elementen i den äldre tyska traditionen. Hans
första stora verk, den även till svenska
översatta ”Metapolitics – From the Romantics to Hitler” (i en senare upplaga
med den nya undertiteln ”The Roots of
the Nazi Mind”) skiljer han klart det som
tillhör den naturalistiska och kollektivistiska avgrunden, som skulle föda det nationalsocialistiska vilddjuret, från det som
tillhör den kristna, klassiska och humanistiska traditionen – utredningen kulminerar i ett klargörande av vad som skiljer
Wa_gner från Nietzsche.
An intressantare är emellertid vad som
kanske kan betecknas som det centrala
temat hos Viereck: hans ambitiösa Ehrenrettung av Metternich och hans likasinnades universalistiska, naturrättsliga och
sant internationalistiska förslag till lösning av nationalstatsproblematiken, enligt
Viereck det enda alternativet till den primitiva moderna nationalismen och den
naturalistiska Volk- och rasobskurantismen.
I likhet med Russeli Kirk har Viereck
ävenledes varit verksam som skönlitterär
författare; här är hans genrer främst poesin och dramatiken. Med diktsamlingen
”Terror and Decorus” vann Viereck Pulitzer-priset 1949.
Genom sin egen unika erfarenhet, så-
väl som genom denna sin begåvnings allsidighet, har Viereck i om möjligt än högre grad än Russeli Kirk med eget exempel
visat vad som skiljer den sanne konservative, den lärde humanisten och traditionalisten, från de radikala skrivbordsutopisterna och cafebubblarna. Hans ”Shame
and Glory of the Intellectuals” är ett bidrag till den långa traditionen av konservativ vidräkning med den kulturradikala
intellektualismen, en tradition vars senaste tillskott är Paul Johnsons nyligen publicerade bok ”The Intellectuals”.
Peter Vierecks krav på äkthet, personlig livskamp, allvar och disciplin är
stränga – även ett flertalledande gestalter
inom den amerikanska konservatismen
har fått utstå hård kritik för ytlighet, lättköpthet och hyckleri; men så är Viereck
också en man som påtagligare än de flesta
fått erfara vad kampen i själva verket gäller. Han slår sammanfattningsvis fast följande sanning:
AGNETA REHNVALL:
331
”Great conservalives- immartals like Burke, Hamilton, Disraeli, Churchill, or the poets Pope and Swift – earned their right to
be sunnily conservalive by their Iong dark
nights.”
Mord med statligt tillstånd
I
vår mat finns mikroskopiska rester av
tusentals människatillverkade kemikalier. En del är alldeles ofarliga och
en del är känt giftiga. Men de allra flesta
är helt enkelt okända och vi vet inte om de
har någon inverkan på vår hälsa- på kort
eller lång sikt – i de mängder vi får dem i
oss. Detsamma gäller de tusentals kemikalierna i atmosfären och i dricksvattnet.
Björn O Gillberg och Arthur R Tamplin:
Mord med statligt tillstånd. Hur miljö~
politiken förkortar våra liv. Wahlström
& Widstrand 1988
Värre blir det. Varje år tillkommer nya
ämnen, molekyler av nya slag med okända egenskaper.
Vad göra?
En tänkbar åtgärd är att slå larm, med
många och starka ord. Miljökämpen
Björn Gillberg, Miljöcentrums skapare,
är numera en respekterad väckarklocka
som kommit långt sedan den gången han
tvättade skjortan i gräddersättningsmedel
för att bevisa något som vi nu har glömt.
Tillsammans med Arthur Tamplin, en
amerikan verksam vid Miljöcentrum och
mest känd för omdiskuterade teorier om
strålning, har Gillberg givit ut boken
Mord med statligt tillstånd. Hur miljö-
politiken förkortar våra liv.
Men det är nu inte det som boken
handlar om. Den handlar inte om mord,
med eller utan tillstånd, och den handlar
inte om miljöpolitik.
Den är ett försök att med hjälp av officiell statistik (från statistiska Centralbyrån) visa att överdödligheten bland
svenskar i medelåldern är mycket hög och
att denna överdödlighet mest beror på
miljöföroreningar för vilka vi själva är ansvariga.
Gillberg och Tamplin koncentrerar sig
på åldersgruppen 40-69 år. Genom att
jämföra dödsfallen i cancer och bjärtkärlsjukdomar i olika delar av landet och i
olika yrkeskategorier vill författama visa
att det finns en mycket stor överdödlighet
i dessa sjukdomar – det handlar om tal