Bo cavefors; Shiamuslimernas världsrevolution
1989
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
BO CAVEFORS:
Shiannuslirnernas
världsrevolution
Relationerna mellan kristna och
muslimer har alltsedan 1960-talet försämrats. Sedan Khomeini
och De Muslimska Bröderna tog
kommandot bland muslimerna
har den dialog mellan katolska
kyrkan och islam som påbörjades efter andra Vatikankonciliet
stagnerat.
De islamska fundamentalisterna kämpar för en islamsk
världsrevolution och inskränker
de kristna kyrkornas rörelsefrihet i länder där islam har politiskt inflytande.
Bo Gavefors är bokförläggare.
D
ialogen mellan katolska kyrkan
och islam som påbörjades efter
andra Vatikankonciliet, har stagnerat sedan Khomeini och De Muslimska
Bröderna tog kommandot bland muslimerna. De islamska fundamentalisterna
kämpar för en islamsk världsrevolution
och samtidigt inskränker man kraftigt de
kristna kyrkornas rörelsefrihet i länder
där islam har politiskt inflytande.
Det militanta islam har under 80-talet
gjort en rad uppmärksammade aktioner.
Störst betydelse hade upploppen den 31
juli 1987 i Mekka, som slutade i en massaker då saudiarabiska säkerhetsstyrkor
dödade 600 shiitiska pilgrimer.
I början av detta år sköts en katolsk
präst ihjäl på öppen gata i Pakistan. I Turkiet har 129 kristna arresterats och torterats enbart därför att de, enligt Amnesty
International, är kristna. I Afrika utspelas
en häftig kamp om kontinenten skall bli
islamsk eller kristen.
Ett uttryck för de skarpa politiskt-religiösa motsättningarna är det islamska
mordhotet mot Wole Soyinka i samband
med Rushdieaffären. Den libyske revolutionsledaren Kaddafi har mycket skickligt
utnyttjat den också i Europa spridda uppfattningen att islam, i motsats till kristendomen, inte belastas av ett kolonialt förflutet och därför tjänar de afrikanska ländernas ”nationella befrielse”.
Också i de västeuropeiska industriländerna lever kristendom och islam i
konflikt. Det finns drygt tio miljoner muslimer i Västeuropa. De flesta är gästarbetare från Turkiet, Jugoslavien och MellanÖstern.
392
Försämrade relationer
Relationerna mellan kristna och muslimer har sedan 1960-talet försämrats på
ett sätt som också kan avläsas statistiskt.
Det finns i dag totalt drygt en miljard
muslimer. Lika många bekänner sig till
kristendomen. Ett exempel på islams
framgångar: i Västberlin bor 300 000
muslimer men endast 260 000 katoliker
trots att katolska kyrkan i dag är det
största kristna samfundet i Västtyskland.
Mot slutet av 70-talet betraktade man i
Västeuropa islam som en religion på
frammarsch som resultat av intensivt missionsarbete. T Västtyskland talade man
om islam som den ”tredje religionen”.
Islams missionsframgångar har emellertid
avtagit under de senaste åren. Tillväxten
av antalet muslimer beror i dag på ökad
invandring. Muslimerna lever ofta i samhällets marginaler som gästarbetare. De
är socialt och kulturellt isolerade i getton
eftersom de motsätter sig att integreras i
det europeiska livsmönstret.
Fundamentalismen är i dag den drivande kraften inom islam. En av Europas
främsta islamologer, professorn Udo
Steinbach, menar att fundamentalisterna
avböjer en dialog med kristendomen därför att den anser sig vara den enda sanna
religionen. T Leben im Islam skriver Ernest Gellner att islam visat sig vara den
mest resistenta religionen gentemot det
industrialiserade samhällets avarter.
Europa har en del av skulden till islams
oförsonliga hållning gentemot kristendomen. Under århundraden sysslade
man med islam enbart med målet att revidera profeten Mohammeds Gudsuppfattning. Så småningom kom katolska kyrkan
till insikt om att man måste lära sig skilja
mellan religion och politik. Vid sina
närmanden till islam hänvisar Vatikanen i
dag till att ”alla folk tillhör samma gemenskap, har samma ursprung” och att kristendomen och islam har samma Gud. Vatikanen ser med ”stor aktning” på muslimer eftersom de ”tillber den ende Guden”. Man hänvisar till gemensam trospraxis och troslära.
Konfrontationerna mellan kristendom
och islam började under 700-talet då arabiska muslimer snabbt byggde ut maktsfären till att omfatta Egypten och NordAfrika. Redan 711 ockuperade muslimer
Gibraltar. Det västgotiska riket gick under, men 732 lyckades kristendomen genom att segra vid Poitiers hindra att islam
spreds från Spanien in i det centrala
Europa. I öster segrade islam över det
bysantinska riket och under 900-talet föll
Sicilien. Arabisk kultur och islam dominerade i Spanien in på 1500-talet.
Från katolsk sida kände man sig länge
hjälplös gentemot islam. Man menade att
kristendomen besatt den fullständiga och
enda sanningen, att med den siste apostelns död var uppenbarelserna slut. Islam
var i sigen omöjlighet. Islam kunde omöjligt vara en ny religion, på sin höjd en hä-
retisk sekt.
Trots allt lades emellertid redan under
medeltiden grunderna till en andlig förståelse av islam när den engelske munken
Robert av Ketton översatte Koranen till
latin. Vid åtskilliga universitet grundades
arabiska institut och mot slutet av 1800-
talet bedrevs inom katolska kyrkan en
trovärdig historisk-kritisk forskning kring
islam, under ledning av bl a Ignaz Goldziher och Theodor Nöldecke.
Islams reaktion på katolska kyrkans
närmanden har skiftat. Positiva resultat
har man framför allt nått på det vardagliga
planet, men den Universella islamska förklaringen från 1980 och Islams förklaring
om de mänskliga rättigheterna 1981 visar
att muslimerna inte är beredda till en positiv dialog med kristendomen.
I dag är det i alla länder i Mellanöstern
förbjudet att förkunna kristendomen.
Experter menar att detta och fundamentalismen inom islam är ett resultat av den
muslimska världens oförmåga att anpassa
religionen till det moderna samhället.
Västvärldens höga levnadsstandard leder
till häftiga motreaktioner och till uppmaningar från religiösa ledare att islam
måste söka sig tillbaka till sitt ursprung
för att överleva.
Kontakterna med katolska kyrkan
Islam har visat två ansikten vid kontakterna med katolska kyrkan. Å ena sidan beundrar man kyrkans enhet och organisation, den sociala och fostrande verksamheten och kyrkans politiska och diplomatiska styrka. Islam imponeras av den karitativa verksamhet som utförs av ordenssystrar. Moder Teresa citeras med beundran i islamsk press.
Avståndstagandena är dock av vidare
omfattning än uppskattningen. Islam
identifierar katolska kyrkan med västvärlden i sin helhet. Katolska kyrkan är
orsak till korståg, kolonialism, kapitalism,
marxism, nedbrytande av familjen och
den allmänna omoralen. Kristendomen
sådan den praktiseras i västvärlden reduceras till att enbart vara en idealistisk lära,
en humanism. Katolska kyrkan anklagas
för att acceptera den västliga världens dekadens och till dekadensen inom de europeiserade samhällsgrupperna i den islamska världen.
393
Islam har i dag ingen kapacitet att föra
en meningsfull moral-teologisk diskussion med katolska kyrkan, som i dag kan
erbjuda . kvalificerade vetenskapsmän
som är beredda att föra en konstruktiv
dialog med islam, t ex professorn Christian W Troll vid Vidyajyoti-institutet i New
Dehli. Islamska vetenskapsmän med motsvarande kunskaper om kristendomen
finns inte. Islam är en teologi som inte utvecklats sedan 1200-talet. Vid de stora
seminarierna i AI-Azhar i Kairo och i
Deoband i Indien finns endast ett fåtal
och inte särskilt kvalificerade muslimer
som kan betecknas som kristologer.
Fundamentalisterna
De fundamentalistiska rörelserna inom
islam som i dag dominerar den muslimska
världen uppstod redan under mellankrigstiden, främst Det Muslimska Brödraskapet, som grundades 1928 i Ismailia av
folkskolläraren Hassan al-Banna. Redan
hos denna första generation moderna
fundamentalister finns de åsikter företrädda som utmärker Khomeinis islam:
att befria den islamska världen från kolonialism, emotionellt stark antieuropeism,
tron på en karismatisk ledare i spetsen för
det kommande heliga kriget mot judendom och kristendom. De muslimska brö-
dernas ideer har omsatts i praktisk handling av Khomeini. Med stridsropet att
islam befinner sig i en ”överlevnadskamp”
åstadkom den iranske ledaren vad före
honom ingen mäktat, att slå en religiös
och politisk bro mellan shiiter och sunniter.
När Mohammed dog år 632 kom de
fyra kaliferna till makten, Abu Bakr,
Ornar, Osman och Ali. När Ali efter mor- 394
det på Osman valdes till kalif blev Omijade Muawija, släkting till Osman och ståthållare i Syrien, hans fiende.
Alis anhängare kallades för Shiat Ali,
d v s Alis parti. På Omaijades uppdrag
mördades Ali i moskeen i Kufa år 661 och
därmed stärktes motsättningarna mellan
shiiter och Muawija-anhängarna. Konflikternas höjdpunkt nåddes med slaget
vid Kerbela år 680 då Alis son Hussein
dödades av Yazid, Muawijas son. Sedan
dess är Kerbela shiiternas främsta vallfartsort i Irak.
Det finns i dag drygt etthundra miljoner shiiter, vilket är drygt 11 procent av
det totala antalet muslimer. Khomeinis revolution har delat muslimerna i två läger i
de 36 länder där islam omfattas av befolkningens flertal; också i det kristna Europa
är muslimerna delade i en fundamentalistisk och i en moderat riktning, oberoende
av om de är shiiter eller sunniter.
Maktkamp pågår mellan de muslimer
som tillhör det av Saudiarabien understödda Islamska Världsförbundet och den
khomeinistiskt präglade Islamska Världsrörelsen. Denna maktkamp inom islam
medför att dialogen mellan kristna och
muslimer praktiskt taget upphört eftersom de khomeinitrogna ser sig som den
islamska världsrevolutionens spjutspets.
Katolska kontaktförsök
Katolska kyrkan är den enda större institution som försöker få igång en interkonfessionell kontakt med muslimerna, i
första hand för att åstadkomma bättre sociala och kulturella förhållanden för gästarbetarna. Verksamheten dirigeras genom Vatikanens Sekreteriat för ickekristna. I Västtyskland sköts arbetet av
missionssällskapet Weissen Väter som
1978 startade ett institut för kristetislamsk dokumentation (CffiEDO).
Weissen Väter är ett av kardinalen Lavigerie 1868 i Alger grundat sällskap för
missionsarbete i det svarta Afrika. I Europa sysslar man i stor utsträckning med att
söka kontakt med muslimerna. Teologisk
diskussion är emellertid utesluten. Också
det praktiska samarbetet sker inom snäva
gränser, vilket intygas av den f d västtyske
diplomaten Murad Wilfried Hoffmann,
som konverterat till islam. I tidskriften Alls/ami skriver han att ingendera parten är
betjänt av att man ”negligerar skillnaderna mellan de båda religionerna och försöker dölja detta obestridliga faktum”.
Det är emellertid viktigt att framhålla att
ortodox islam tar avstånd från alla ytterligheter och förespråkar samexistens mellan de tre uppenbarelsereligionerna judendom, kristendom och islam.
Den islamska fundamentalismens
aggressivitet aktualiserar två frågor som
samtidigt är två utmaningar:
l) skall kristna länder i framtiden tvingas
visa samma intolerans mot muslimer i
sina länder som i dag visas mot kristna
i muslimska länder;
2) kommer islams korståg mot judendomen och kristendomen att stärka
och fördjupa tron hos judar och kristna?
Trots att en av ledarna för de Muslimska
Bröderna i Sudan, Hassan al-Turabi, för
några år sedan försäkrade att islam har
”90% gemensamt” med kristendomen,
finns det föga som talar för att de kristna
kyrkorna inte tvingas ta upp kampen mot
det aggressiva islam.
Shiannuslirnernas
världsrevolution
Relationerna mellan kristna och
muslimer har alltsedan 1960-talet försämrats. Sedan Khomeini
och De Muslimska Bröderna tog
kommandot bland muslimerna
har den dialog mellan katolska
kyrkan och islam som påbörjades efter andra Vatikankonciliet
stagnerat.
De islamska fundamentalisterna kämpar för en islamsk
världsrevolution och inskränker
de kristna kyrkornas rörelsefrihet i länder där islam har politiskt inflytande.
Bo Gavefors är bokförläggare.
D
ialogen mellan katolska kyrkan
och islam som påbörjades efter
andra Vatikankonciliet, har stagnerat sedan Khomeini och De Muslimska
Bröderna tog kommandot bland muslimerna. De islamska fundamentalisterna
kämpar för en islamsk världsrevolution
och samtidigt inskränker man kraftigt de
kristna kyrkornas rörelsefrihet i länder
där islam har politiskt inflytande.
Det militanta islam har under 80-talet
gjort en rad uppmärksammade aktioner.
Störst betydelse hade upploppen den 31
juli 1987 i Mekka, som slutade i en massaker då saudiarabiska säkerhetsstyrkor
dödade 600 shiitiska pilgrimer.
I början av detta år sköts en katolsk
präst ihjäl på öppen gata i Pakistan. I Turkiet har 129 kristna arresterats och torterats enbart därför att de, enligt Amnesty
International, är kristna. I Afrika utspelas
en häftig kamp om kontinenten skall bli
islamsk eller kristen.
Ett uttryck för de skarpa politiskt-religiösa motsättningarna är det islamska
mordhotet mot Wole Soyinka i samband
med Rushdieaffären. Den libyske revolutionsledaren Kaddafi har mycket skickligt
utnyttjat den också i Europa spridda uppfattningen att islam, i motsats till kristendomen, inte belastas av ett kolonialt förflutet och därför tjänar de afrikanska ländernas ”nationella befrielse”.
Också i de västeuropeiska industriländerna lever kristendom och islam i
konflikt. Det finns drygt tio miljoner muslimer i Västeuropa. De flesta är gästarbetare från Turkiet, Jugoslavien och MellanÖstern.
392
Försämrade relationer
Relationerna mellan kristna och muslimer har sedan 1960-talet försämrats på
ett sätt som också kan avläsas statistiskt.
Det finns i dag totalt drygt en miljard
muslimer. Lika många bekänner sig till
kristendomen. Ett exempel på islams
framgångar: i Västberlin bor 300 000
muslimer men endast 260 000 katoliker
trots att katolska kyrkan i dag är det
största kristna samfundet i Västtyskland.
Mot slutet av 70-talet betraktade man i
Västeuropa islam som en religion på
frammarsch som resultat av intensivt missionsarbete. T Västtyskland talade man
om islam som den ”tredje religionen”.
Islams missionsframgångar har emellertid
avtagit under de senaste åren. Tillväxten
av antalet muslimer beror i dag på ökad
invandring. Muslimerna lever ofta i samhällets marginaler som gästarbetare. De
är socialt och kulturellt isolerade i getton
eftersom de motsätter sig att integreras i
det europeiska livsmönstret.
Fundamentalismen är i dag den drivande kraften inom islam. En av Europas
främsta islamologer, professorn Udo
Steinbach, menar att fundamentalisterna
avböjer en dialog med kristendomen därför att den anser sig vara den enda sanna
religionen. T Leben im Islam skriver Ernest Gellner att islam visat sig vara den
mest resistenta religionen gentemot det
industrialiserade samhällets avarter.
Europa har en del av skulden till islams
oförsonliga hållning gentemot kristendomen. Under århundraden sysslade
man med islam enbart med målet att revidera profeten Mohammeds Gudsuppfattning. Så småningom kom katolska kyrkan
till insikt om att man måste lära sig skilja
mellan religion och politik. Vid sina
närmanden till islam hänvisar Vatikanen i
dag till att ”alla folk tillhör samma gemenskap, har samma ursprung” och att kristendomen och islam har samma Gud. Vatikanen ser med ”stor aktning” på muslimer eftersom de ”tillber den ende Guden”. Man hänvisar till gemensam trospraxis och troslära.
Konfrontationerna mellan kristendom
och islam började under 700-talet då arabiska muslimer snabbt byggde ut maktsfären till att omfatta Egypten och NordAfrika. Redan 711 ockuperade muslimer
Gibraltar. Det västgotiska riket gick under, men 732 lyckades kristendomen genom att segra vid Poitiers hindra att islam
spreds från Spanien in i det centrala
Europa. I öster segrade islam över det
bysantinska riket och under 900-talet föll
Sicilien. Arabisk kultur och islam dominerade i Spanien in på 1500-talet.
Från katolsk sida kände man sig länge
hjälplös gentemot islam. Man menade att
kristendomen besatt den fullständiga och
enda sanningen, att med den siste apostelns död var uppenbarelserna slut. Islam
var i sigen omöjlighet. Islam kunde omöjligt vara en ny religion, på sin höjd en hä-
retisk sekt.
Trots allt lades emellertid redan under
medeltiden grunderna till en andlig förståelse av islam när den engelske munken
Robert av Ketton översatte Koranen till
latin. Vid åtskilliga universitet grundades
arabiska institut och mot slutet av 1800-
talet bedrevs inom katolska kyrkan en
trovärdig historisk-kritisk forskning kring
islam, under ledning av bl a Ignaz Goldziher och Theodor Nöldecke.
Islams reaktion på katolska kyrkans
närmanden har skiftat. Positiva resultat
har man framför allt nått på det vardagliga
planet, men den Universella islamska förklaringen från 1980 och Islams förklaring
om de mänskliga rättigheterna 1981 visar
att muslimerna inte är beredda till en positiv dialog med kristendomen.
I dag är det i alla länder i Mellanöstern
förbjudet att förkunna kristendomen.
Experter menar att detta och fundamentalismen inom islam är ett resultat av den
muslimska världens oförmåga att anpassa
religionen till det moderna samhället.
Västvärldens höga levnadsstandard leder
till häftiga motreaktioner och till uppmaningar från religiösa ledare att islam
måste söka sig tillbaka till sitt ursprung
för att överleva.
Kontakterna med katolska kyrkan
Islam har visat två ansikten vid kontakterna med katolska kyrkan. Å ena sidan beundrar man kyrkans enhet och organisation, den sociala och fostrande verksamheten och kyrkans politiska och diplomatiska styrka. Islam imponeras av den karitativa verksamhet som utförs av ordenssystrar. Moder Teresa citeras med beundran i islamsk press.
Avståndstagandena är dock av vidare
omfattning än uppskattningen. Islam
identifierar katolska kyrkan med västvärlden i sin helhet. Katolska kyrkan är
orsak till korståg, kolonialism, kapitalism,
marxism, nedbrytande av familjen och
den allmänna omoralen. Kristendomen
sådan den praktiseras i västvärlden reduceras till att enbart vara en idealistisk lära,
en humanism. Katolska kyrkan anklagas
för att acceptera den västliga världens dekadens och till dekadensen inom de europeiserade samhällsgrupperna i den islamska världen.
393
Islam har i dag ingen kapacitet att föra
en meningsfull moral-teologisk diskussion med katolska kyrkan, som i dag kan
erbjuda . kvalificerade vetenskapsmän
som är beredda att föra en konstruktiv
dialog med islam, t ex professorn Christian W Troll vid Vidyajyoti-institutet i New
Dehli. Islamska vetenskapsmän med motsvarande kunskaper om kristendomen
finns inte. Islam är en teologi som inte utvecklats sedan 1200-talet. Vid de stora
seminarierna i AI-Azhar i Kairo och i
Deoband i Indien finns endast ett fåtal
och inte särskilt kvalificerade muslimer
som kan betecknas som kristologer.
Fundamentalisterna
De fundamentalistiska rörelserna inom
islam som i dag dominerar den muslimska
världen uppstod redan under mellankrigstiden, främst Det Muslimska Brödraskapet, som grundades 1928 i Ismailia av
folkskolläraren Hassan al-Banna. Redan
hos denna första generation moderna
fundamentalister finns de åsikter företrädda som utmärker Khomeinis islam:
att befria den islamska världen från kolonialism, emotionellt stark antieuropeism,
tron på en karismatisk ledare i spetsen för
det kommande heliga kriget mot judendom och kristendom. De muslimska brö-
dernas ideer har omsatts i praktisk handling av Khomeini. Med stridsropet att
islam befinner sig i en ”överlevnadskamp”
åstadkom den iranske ledaren vad före
honom ingen mäktat, att slå en religiös
och politisk bro mellan shiiter och sunniter.
När Mohammed dog år 632 kom de
fyra kaliferna till makten, Abu Bakr,
Ornar, Osman och Ali. När Ali efter mor- 394
det på Osman valdes till kalif blev Omijade Muawija, släkting till Osman och ståthållare i Syrien, hans fiende.
Alis anhängare kallades för Shiat Ali,
d v s Alis parti. På Omaijades uppdrag
mördades Ali i moskeen i Kufa år 661 och
därmed stärktes motsättningarna mellan
shiiter och Muawija-anhängarna. Konflikternas höjdpunkt nåddes med slaget
vid Kerbela år 680 då Alis son Hussein
dödades av Yazid, Muawijas son. Sedan
dess är Kerbela shiiternas främsta vallfartsort i Irak.
Det finns i dag drygt etthundra miljoner shiiter, vilket är drygt 11 procent av
det totala antalet muslimer. Khomeinis revolution har delat muslimerna i två läger i
de 36 länder där islam omfattas av befolkningens flertal; också i det kristna Europa
är muslimerna delade i en fundamentalistisk och i en moderat riktning, oberoende
av om de är shiiter eller sunniter.
Maktkamp pågår mellan de muslimer
som tillhör det av Saudiarabien understödda Islamska Världsförbundet och den
khomeinistiskt präglade Islamska Världsrörelsen. Denna maktkamp inom islam
medför att dialogen mellan kristna och
muslimer praktiskt taget upphört eftersom de khomeinitrogna ser sig som den
islamska världsrevolutionens spjutspets.
Katolska kontaktförsök
Katolska kyrkan är den enda större institution som försöker få igång en interkonfessionell kontakt med muslimerna, i
första hand för att åstadkomma bättre sociala och kulturella förhållanden för gästarbetarna. Verksamheten dirigeras genom Vatikanens Sekreteriat för ickekristna. I Västtyskland sköts arbetet av
missionssällskapet Weissen Väter som
1978 startade ett institut för kristetislamsk dokumentation (CffiEDO).
Weissen Väter är ett av kardinalen Lavigerie 1868 i Alger grundat sällskap för
missionsarbete i det svarta Afrika. I Europa sysslar man i stor utsträckning med att
söka kontakt med muslimerna. Teologisk
diskussion är emellertid utesluten. Också
det praktiska samarbetet sker inom snäva
gränser, vilket intygas av den f d västtyske
diplomaten Murad Wilfried Hoffmann,
som konverterat till islam. I tidskriften Alls/ami skriver han att ingendera parten är
betjänt av att man ”negligerar skillnaderna mellan de båda religionerna och försöker dölja detta obestridliga faktum”.
Det är emellertid viktigt att framhålla att
ortodox islam tar avstånd från alla ytterligheter och förespråkar samexistens mellan de tre uppenbarelsereligionerna judendom, kristendom och islam.
Den islamska fundamentalismens
aggressivitet aktualiserar två frågor som
samtidigt är två utmaningar:
l) skall kristna länder i framtiden tvingas
visa samma intolerans mot muslimer i
sina länder som i dag visas mot kristna
i muslimska länder;
2) kommer islams korståg mot judendomen och kristendomen att stärka
och fördjupa tron hos judar och kristna?
Trots att en av ledarna för de Muslimska
Bröderna i Sudan, Hassan al-Turabi, för
några år sedan försäkrade att islam har
”90% gemensamt” med kristendomen,
finns det föga som talar för att de kristna
kyrkorna inte tvingas ta upp kampen mot
det aggressiva islam.