Äganderättens antika anor



En vithårig nationalekonomiprofessor på ett amerikanskt universitet sa en gång med ett snett leende att många nobelpris i ekonomi delas ut till personer som har tagit sig tid att läsa Adam Smiths The Wealth of Nations och sedan åter populariserat idéer därifrån. Men även Smith inspirerades av tidigare tänkare. Jonas Grafström har läst Nima Sanandajis ”The Birthplace of Capitalism” och funderar över värdet i att återupptäcka marknadens rötter.

En vithårig nationalekonomiprofessor jag hade på ett amerikanskt universitet sa en gång med ett snett leende att många nobelpris i ekonomi delas ut till personer som har tagit sig tid att läsa Adam Smiths The Wealth of Nations och sedan åter populariserat idéer därifrån. Att så skulle vara fallet är inte omöjlig men det krävdes förmodligen en del snille och god smak för att hitta guldkorn och undvika rötäggsidéer. Många tänkare har genom historien observerat och dragit slutsatser som står sig än idag. Adam Smith var heller inte helt nydanande i sitt tänkande utan lånade en del av den grekiska historikern Xenophon som skrev den första kända texten om specialisering av arbetskraften.

Värdet av att upptäcka det som varit och att verka för att återskapa det är en tes Nima Sanandaji driver i sin bok ”The Birthplace of Capitalism – The Middle East”. Sanandaji menar att Mellanöstern under flera årtusenden karaktäriserades av blomstrande handel och marknadsutbyte. Normaltillståndet har varit, historiska sett, relativt välstånd till skillnad från dagens våld, oljeberoende och statlig kontroll över ekonomin. Dagens svårigheter skulle kunna vara en historisk parentes – förutsatt att Mellanöstern klara av att återknyta till sitt förflutna.

Just i motivet till boken kunde författaren ha gått bett, något som inte visade sig vara fallet. Tanken slog mig att boken i min hand med den något annorlunda bindningen skulle kunna bygga en historia i stil med ”Svenska köttbullar är minsann inte svenska, utan snarare turkiska”. I början av maj 2018 spred twitterkontot Sweden.se ett inlägg där det står att svenska köttbullar egentligen är baserade på ett recept som Karl XII tog med sig från Turkiet. Twitterkontot är tänkt att sprida fakta om Sverige och finansieras av bland annat utrikesdepartementet och Svenska Institutet. Köttbullshistorien avfärdades dock av Richard Tellström, docent i måltidskunskap och etnolog vid Stockholms universitet. Boken är på inget sätt ett försök att avfärda den västerländska kapitalismen som senkommen tvåa utan snarare en stark plädering för att Mellanöstern ska återgå till sina rötter.

Ett antal intressanta perspektiv tas upp och bokens värdefullaste bidrag, för mig, är att den visar hur gamla koncepten som äganderätt och lagstyre faktiskt är samt hur de påverkar om de historiska samhällena var massiva eller miserabla. Författaren menar att det dominerande Marxistiska ekonomhistorieperspektivet har lett till felslutsatser. Enligt denna historiesyn ska människorna tidigare levt i en form av primitiv ur-kommunism framtill att dessa människor förgiftades av tanken om äganderätt.

Den marxistiska idén ska dock vara en efterhandskonstruktion för att få historien att passa teorin. De första hittade förteckningarna av landförsäljning var mellan individer och inte grupper. De antika kulturerna begravde folk med deras tillhörigheter vilket antyder ett tankesätt där äganderätt är viktigt. Det visade sig att skrivkonsten utvecklades mycket för att hålla ordning på ekonomiska transaktioner.

Vidare vet vi väldigt lite generellt om tidiga civilisationens kapitalism och marknadsekonomi. Wikipedia visar en klar brist då artiklarna om kapitalismens historia menar att den mestadels började kring Adam Smith och därmed ignorerar större delen av världshistorien. I ett Working paper som jag själv ska opponera på under ett seminarium i närtid, skriven av tre av världens mest citerade nationalekonomer, startar inledningskapitlet med ”Economists since Montesquieu (1748) and Smith (1776) have seen protection of property rights as essential for growth and prosperity”. Vem som är nationalekonom går givetvis att diskutera men tänkare som Mencius den andre framförde redan på 300-talet före Kristus idéer om marknadspriser och varför det var viktigt att upprätthålla säkra äganderätter.

Brödsmulor finns utlagda runtom världshistorien för den som är villig att leta. Det är en bjärt kontrast mellan mycket av litteraturen i väst och mellanöstern. Då de västerländska upptäcktsresande skulle ut för att leta upp en skatt, tänk Skattkammarön, gick stora delar av exempelvis Tusen och en natt ut på att en handelsresande gav sig ut med varor för att handla fredligt med andra.

I stora delar av världen ses tal om frihandel och marknadsekonomi med skeptiska ögon. Detta förklaras i boken med att när tidig västerländsk marknadsekonomi spreds via exempelvis ländernas olika handelskompanier saknades ett stort mått frivillighet i handeln. En slutsats skulle kunna vara att den som vill sprida idén om marknadens förträfflighet är det då nog bättre att ta utgångspunkt i de lokala tänkarna som redan för tusentals år sedan skrev om idéer som sedan Milton Friedman blev starkt förknippad med.

Det finns ett fåtal svagheter i boken, både gällande val av substans och slutsatser. Kapitel 8–10 avhandlar Kina, Indien samt Amerikas ursprungsfolk och visar att de också hade olika former av marknadsdrivna samhällen samt att detta var en källa för välstånd. Dessa kapitel är välskrivna och intressanta i sig själva men möjligen inklämda i boken på något vaga grunder. Det görs en poäng av att Mellanöstern inte var ensam om sin tidiga marknad utan att det verkar vara en generell mänsklig företeelse men boken hade varit mer fokuserad utan dessa kapitlen.

En annan punkt där analysen skulle kunna utvidgas är synen på oljans roll för det instabila läget. Goda poänger görs av att många av de bästa i arbetskraften kommer söka sig till den välbetalda oljeindustrin istället för till entreprenörskap. Dock missas idén om vad som händer med övriga handeln när en ekonomi blir för fokuserad på en råvara. Den så kallade ”Holländska sjukan” hade varit värd att kommentera.

Holländska sjukan är ett fenomen som uppstår i länder där råvaror spelar stor roll och har negativa effekter på den breda ekonomin. Namnet myntades efter att fenomenet uppstått i Nederländerna i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet då landet hade börjat utvinna sina naturgastillgångar. Gasfyndigheterna ökade landets export påtagligt, vilket gjorde att den reala växelkursen för landets valuta ”gulden” steg.

Det som händer är att de som vill köpa gas av Nederländerna behöver betala med landets valuta, rent krasst kan inte andra valutor betala maten i nån större utsträckning i Nederländerna. De ökade köpen av valutan motsvarar en efterfrågeökning vilket medför att priset på valutan stiger. Den dyrare valutan gör det svårare för andra exportsektorer i landet då dessa måste betalas med den ny dyrare valutan. Holländska sjukan gör alltså att en stor del av landets övriga export blir lidande och långsiktigt missgynnas den ekonomiska tillväxten. En liknande sjukdom bör ha fallit på Mellanöstern där olja är dominerande i många ekonomier och ekonomin har rört sig mer mot en stor statlig arbetsgivare. Ett utelämnande av detta påverkar analysen men tar inte bort värdet av det som presenteras.

Kommer Mellanöstern röra sig tillbaka till handel och rikedom när oljan tappar betydelse i världsekonomin? Det senaste årtiondet ger i alla fall ett starkt argument mot att länderna bör bibehålla sitt beroende av en råvara och stor statlig inblandning i ekonomin. Ett sätt att gå framåt för Mellanöstern är att röra sig tillbaka till de djupa rötterna i regionen. Det gamla texterna bör studeras för att kunna bygga morgondagen och möjligen finns det även idéer till ett nobelpris i ekonomi eller två gömda i de historiska texterna.

Jonas Grafström är doktor i nationalekonomi och forskare på Ratio – Näringslivets Forskningsinstitut.