Albaniens politiker måste lyssna på sitt folk

Albanien är ett land i förändring. Vilken riktning landet kommer att välja beror till stor del på hur efterförloppet efter söndagens parlamentsval kommer att utveckla sig. Om partierna accepterar väljarnas val och korruptionen inte har styrt valets genomförande, skriver Margareta Cederfelt från Tirana.

Albaniens ekonomi utvecklas positivt, stora satsningar görs på utbyggnad av infrastruktur och bostäder. Den politiska ledningen vill se ökade satsningar på turismen. Tyvärr finns det flera stora problem som Albanien behöver ta tag i och lösa för att landet skall förmå att utvecklas positivt. Först och främst handlar det om att sätta stopp för den omfattande korruptionen. För det andra om att öka tilltron till samhället och dess institutioner. Albanien har en utmärkt lagstiftning för att skydda individen, garantera fundamentala friheter och säkerställa att staten fungerar. Problemet är att lagstiftningen inte tillämpas.

Jag var på plats i Albanien på uppdrag av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa Parlamentariska Församling (OSSE PF) och Sveriges Riksdag för att observera söndagens parlamentsval. Parlamentet har 140 platser och mandatperioderna är fyraåriga. I valet deltog 10 politiska partier och två koalitioner, totalt deltog 1871 kandidater varav 732 av kandidaterna var kvinnor. Söndagens val hade föregåtts av oroligheter och även ett mord. Det är dock oklart huruvida mordet var relaterat till valrörelsen eller om det fanns andra orsaker såsom organiserad brottslighet bakom mordet.

Väljarna hade möjlighet att fritt välja vilket parti och kandidater de avsåg att rösta på och vallagstiftningen garanterar grundläggande friheter för genomförandet av ett fritt demokratiskt och rättvist val. Dock respekterades inte lagstiftningen fullt ut. Regeringspartiet använde tyvärr sin position till sin egen fördel genom att missbruka de offentliga resurserna för att få ökad täckning i media. Visserligen garanteras enligt lagstiftningen samtliga partier och kandidater viss fri sändningstid i statliga media men det finns ingen lag som reglerar när sändningen sker.

Valrörelsen och valdagen präglades av omfattande röstköp, samtliga partier som ställde upp i valet ägnade sig åt röstköp. Flera rättsliga processer har redan inletts för att undersöka huruvida påståenden om röstköp är sanna eller ej.

Den albanska vallagningen begränsar rätten att rösta för personer som definieras som att de har intellektuella eller psykosocial funktionsnedsättning. Även personer dömda för vissa brott har ingen rätt att rösta. Begränsning i rösträtt är helt emot internationella överenskommelser och OSSE:s principer vilka anger att alla myndiga medborgare skall ha lika rätt att rösta. En person en röst.

Covid-19 begränsade kampanjmöjligheterna under valrörelsen. Fokus för valrörelsen var partiledarna, tyvärr på bekostnad av sakpolitiken. Detta är en trend som syns i allt fler länder. Runt om i Albanien var valrörelsen i det närmaste osynlig. Den kampanj som har förkommit skedde i huvudsak via sociala medier och betald reklamtid på TV. Dock lyckades Covid-restriktionerna inte stoppa genomförandet av de två stora valeventen som genomförs i Tirana vid varje val. Trängseln var stor vid eventen, inte för att lyssna på partiledarna, utan för att lyssna på och se alla de artister som deltog i torsdags- och fredagskvällens stjärnspäckade två timmar långa utomhusshow.

En stor skandal under valrörelsen var avslöjandet om att en databas läckt personlig information och kontakt detaljer för uppskattningsvis 900 000 albanska medborgare. Oppositionen har krävt att läckan skall utredas men ännu har inga beslut om utredning fattats. Det finns rapporter om ytterligare 64 incidenter av liknande slag. Information lär ha använts för röstköp.

I vallokalerna var röstlängden digitalt registrerad vilket förenklade röstprocessen. Värt att notera att det uttrycktes viss tveksamhet mot den digitala röstlängden då programvaran och datorerna ägs av ett privat företag och relationen mellan företag och ledande politiker inte var helt tydlig. I vallokalerna fanns även en videokamera som filmade samtliga personer i lokalen. Syftet med denna var att begränsa risken för röstfusk och bidra till ordning i vallokalerna.

Partier som passerade spärren om minst en procent av rösterna i föregående val, dvs 2017, har rätt till offentligt stöd för kampanjverksamhet. Stödet fördelades proportionellt. Dock har enskilda oberoende kandidater inte rätt till offentligt kampanjstöd. Möjligheten för partier att ta emot donationer från privatpersoner, juridiska enheter och att teckna banklån är juridiskt reglerat och tillåtet. Partierna är tillåtna att i valrörelse högst spendera 1 674 800 000 ALL (14 miljoner kronor) och enskilda kandidater högst 27 913 ALL (2300 kronor).

I Albanien liksom i flertalet länder i regionen och Centralasien föregås valdagen av en lagstiftad tyst dag. Traditionen härstammar från kommunisttiden. Det enda parti som gynnas av den tysta dagen är sittande majoritet eftersom samhällsinformation är tillåten, exempelvis är medierapportering om invigningar av offentliga inrättningar inte helt ovanliga. Personligen anser jag att just denna lagstiftningen är föråldrad och faktiskt till och med är omöjlig att uppfylla. Först och främst, vad är politisk kampanj? Får politisk reklam sändas på sociala medier, webben, TV? Är det kampanj eller samhällsinformation att dela ut gratistidningar? Är det kampanj när sittande regeringsföreträdare går ut och berömmer sina insatser för att begränsa spridningen av coronaviruset eller talar om att betygen i skolorna har höjts? Att antalet turister i landet minst skall fördubblas de närmaste åren?

Under valobservationen träffade jag ett flertal företrädare från civilsamhället, däribland representanter för två HBTQ-organisationer. Deras bild av situationen för HBTQ-personer var att de utsätts för omfattande diskriminering och även fysiskt våld. Lagstiftning finns på plats men inget politiskt parti vill lyfta frågan om HBTQ-personers rättigheter. För att få upp HBTQ-personers rättigheter på den politiska agendan kommer de att ha ett eget parti med egna kandidater på plats inför nästa parlamentsval om fyra år.

Valresultatet blev mycket jämnt. Premiärminister Eddie Rama, ledare för Socialistpartiet har erhållit 48,1 procent av rösterna. Totalt röstade 3,6 miljoner albaner. Valdeltagande i Albanien är normalt strax under 50 procent vilket också gäller för valet 2021. För Albaniens skull hoppas jag att resultatet kommer att accepteras av samtliga partierna. Under den lugna ytan finns en bubblande oro som riskerar att jäsa över vid tecken på maktmissbruk eller korruption.

De albaner jag samtalade med under valobservationen uttryckte alla entydigt att de är européer, att de ser framemot Albaniens medlemskap i EU. Det är nu upp till det nyvalda parlamentet att uppfylla medborgarnas önskan, ta tag i landets problem med korruption och underutvecklade myndigheter, arbeta för att de överenskommelser de signerat om demokrati och mänskliga rättigheter tillämpas. Om regering och parlament tar det ledarskap medborgarna förväntar sig är jag övertygad om att Albanien går en strålande framtid tillmötes.

Margareta Cederfelt är riksdagsledamot (M) och vicepresident för OSSE PF