Alliansen 3.0: Var finns idéerna?

Det är talande att en framåtsyftande idédebatt i så liten utsträckning rör just idéerna, menar Patrik Strömer i en replik på MUF-ordförande Rasmus Törnbloms text i förra veckans Svensk Tidskrift.

Före Alliansen fanns borgerliga regeringar som spruckit eller där partiledare lämnat sin ministerpost i protest mot ett regeringsbeslut. Givet den bakgrunden är det förståeligt att MUF-ordföranden Rasmus Törnblom upprätthåller sig så pass omfattande till formfrågor och organisation.

Samtidigt är det talande att en framåtsyftande idédebatt i så liten utsträckning rör just idéerna. För Generation Allians är möjligheten att genomföra de politiska idéerna avgörande. För den generation jag själv tillhör (något äldre…) har idéerna i sig ett värde som samhällsförändrare. Frihet var vårt mål, Berlinmurens fall beviset på vår historiska seger.

Jag erkänner gärna att det inte är så enkelt alla gånger. Politik är en förtroendebransch, men grundfrågan är inte hur mycket förtroende väljarna ska visa politiker, utan hur mycket förtroende som politiker borde visa medborgarna. Och det är främst i det senare fallet som den svenska demokratin har sina största brister.

Anders Borg satt med i den moderata gruppen som analyserade valet 2002. På extrastämman skulle Bo Lundgren få förnyat stöd för att ett halvår senare ratas av valberedningen. Där sade Borg något i stil med ”Det är inget samhällsproblem att Moderaterna fått 15 % i ett riksdagsval, det är ingen idé att diskutera sådant. Däremot att en miljon vuxna friska människor inte går till jobbet en vanlig dag, det är ett samhällsproblem och där måste vi formulera trovärdiga svar”.

Ett sådant angreppssätt börjar med samhällsanalysen och sedan får organisationen formas utifrån vad som krävs. De problem Sverige har idag är: brister i rättsstaten, höga skatter, svällande offentlig sektor med svagt ansvarsutkrävande, sämre skolresultat och illa fungerande marknader för arbete och bostäder. Dessa problem kan formuleras mer valvinnande, men alla som vill att människor ska kunna ha ett jobb och ett hem, känna sig trygg med att staten finns där för att hindra tjuvar, rånare, våldtäktsmän, våldsverkare och vandaler bör också veta att det finns politiska partier som är beredda att säga nej till politiska dumheter och arbeta för att samhället ska fungera bättre.

För egen del kan Löfven gärna få genomföra sådana reformer, även om sannolikheten just nu känns låg. Men som medborgare är det viktigare att något sker än vem som gör det.

Erfarenheterna av 90-talsreformerna visar att olika regeringar kunde göra kloka saker, paradoxalt nog utan att varken borgerliga eller socialdemokrater i efterhand tagit åt sig äran. Men politiska reformer sker inte i ett vakuum, utan där idéer, erfarenhet och handlingsutrymme skapat rätt förutsättningar. Det är just förutsättningarna som behövs. Därefter reformerna. Och slutligen ett bättre fungerande samhälle. Mer utopiskt än så behöver det inte vara. Och därmed kan formfrågan åter bli aktuell. Där är vi inte ännu.

Patrik Strömer är tidigare förtroendevald inom MUF, M och FMSF, numera skribent och kolumnist i bland annat Corren.