Alliansen är död

Alliansen är död, stendöd. Den dog redan julen 2014. Det är väldigt litet som talar för att den skall återuppstå i en tredje mandatperiod efter 2022 års val, skriver Örjan Hultåker.

När Alliansen bildades var det nya att fyra borgerliga partier tillsammans fokuserade på att erövra regeringsmakten.

Det nya var inte att de borgerliga partierna hade en gemensam samhällssyn som avvek från en röd socialistisk politik. Det nya var att partierna ville binda sig för ett samarbete med sikte på en borgerlig regering.

Det var inte värderingarna som var nya. Det var den gemensamma politiska strategin som var ny, vilket förutsatte förtroende mellan de borgerliga partierna.

Alliansens död inträffade redan i samband med Decemberöverenskommelsen när de borgerliga partierna avstod från att driva sin egen budget, dvs. inte driva kärnan i den politik som Alliansen gick till val för att genomdriva.

Under den förra mandatperioden genomdrev de borgerliga partierna i riksdagen tillsammans med Sverigedemokraterna ett antal tillkännagivanden till regeringen utan att sedan reagera när regeringen var långsamma med att genomföra riksdagens önskemål.

De borgerliga partierna ville inte lägga gemensamma budgetar ens när de sagt upp Decemberöverenskommelsen med risk att den skulle få stöd av Sverigedemokraterna och eventuellt ge regeringsmakten till Alliansen.

De gånger som de borgerliga partierna hotade med misstroende mot någon regeringsmedlem var man noga med att inte göra det mot statsministern eller mot finansministern, vilket skulle ha medfört regeringens avgång. Då hade de kanske blivit tvungna att regera.

Efter årets riksdagsval har alla borgerliga partiledare upprepat sitt mantra om att bilda en regering som kan hålla ihop Alliansen, de har kramat den stendöde för att undvika en svekdebatt. Samtidigt har de underkänt varandra som regeringsbildare.

Partiledarna upprepar också att de hyser stort förtroende för varandra och att de har täta kontakter. Men frågan är om det finns någon substans bakom detta.

Intressant i det sammanhanget är att åtminstone några av de före detta allianspartierna är oroliga för att en borgerlig regering med ett eller flera partier skulle bli beroende av Sverigedemokraterna, dvs. låta sig påverkas i dålig riktning av Sd.

Det innebär att de inte litar på varandra när det gäller eftergifter till Sverigedemokraterna. Att de skulle tvivla på sin egen vilja att stå emot är föga troligt. Alla har nog samma självbild som Ebba Buch Thor som säger att hon är så starkt förankrad i sina egna värderingar att hon själv kan hantera oönskade påverkansförsök från Sd.

Alliansens död har lett till att Socialdemokraterna kan fortsätta att vara centrum i svensk politik. Trots att det finns en större icke socialistisk majoritet än någonsin sedan den allmänna rösträttens införande så fortlever den socialdemokratiska hegemonin. När Alliansen är död kan det räcka med under 30 procent för att behålla regeringsmakten.

De forna allianspartierna tycks nu vara på väg tillbaka till 1900-talets partistrategi, dvs. borgerlig kannibalism. Det viktigaste blir åter att inrikta sig på att vinna procentandelar från de andra borgerliga partierna.

Oberoende av om de olika partierna vill isolera Sverigedemokraterna eller inte så visar utvecklingen att de inte har någon gemensam strategi.

Alliansens självmord är Stefan Löfvens stora chans att behålla makten trots mindre än 30 procent av rösterna i riksdagsvalet. Om han sockrar sin erbjudanden till något eller några borgerliga partier har han bevisat Socialdemokraternas politiska skicklighet.

Alliansen är död, leve den socialdemokratiska hegemonin i svensk politik!

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare hos SKOP