Amanda Wollstad: Bevisbördan ligger hos monopolförespråkarna

Det är något väldigt svenskt med vurmandet för Systembolaget. En nationell myt fullt i klass med den så kallade neutralitetspolitiken. Det är faktiskt lite fascinerande.

Det går att förstå de som vill behålla monopolet av folkhälsoskäl, även om man inte håller med. Det finns någon slags stringens i den argumentationen. En insikt i att det är en rättighetsinskränkning man förespråkar, men att man är villig att göra det för ett överordnat syfte.

Men att ta strid för det fantastiska utbudet och tillgängligheten? Det kanske fungerade som argument innan näthandeln, den inre marknaden och det utbredda resandet som gör att svenskarna faktiskt ser hur det fungerar i andra länder – och vilken variation det finns på drycker och producenter. Men nu?

Det argumenteras för att Systembolaget har så många artikelnummer, att inget enskilt förtag kan ha en sådan bredd och att det inte finns någon efterfrågan på de smala varor från små producenter, så de skulle ändå inte säljas på en fri marknad.

Men många varor är inte i sig kvalitet. Systembolaget har ett enormt utbud av söta, konstruerade ”frankenviner” på box, blandade på beställning från just Systembolaget för att passa svenska smaklökar och plånböcker. Viner i storpack som inte finns någon annan stans i världen. Alla de som varnar för att en avmonopolisering skulle leda till ”Ica Basic Lådvin” tycks inte inse att det är precis det som dominerar vinförsäljningen i Sverige – Systembolaget Basic Lådvin. Bland övriga toppsäljare återfinns absurda mängder alkoholstark lager av låg kvalitet och med lika lågt pris, och billig vodka.

Visst får folk köpa vad de vill. Och kanske ger det monopolkramarna rätt i att det inte finns någon efterfrågan på små upplagor från små producenter. Men varför görs det då? Varför är det ändå så många som efterlyser dem? Varför är inte alla nöjda med Systembolagets ”världsledande utbud”? Framför allt – varför finns de tillgängliga i alla andra länder? Kanske inte på ICA, men på vinbutiker med omfattning och öppettider ungefär som – tja – Systembolaget?

Facit finns – i princip alla andra europeiska länder. Där det finns ett bättre utbud, minst lika hög tillgänglighet, och möjlighet för pigga entreprenörer att fylla de hål i utbudet som skulle kunna tänkas uppstå.

Och här faller även tillgänglighetsargumentet. Ja, det finns Systembolag i de flesta kommuner. Men långt ifrån på alla orter. Utbudet är inte det samma i alla butiker. Beställningssortimentet är byråkratiskt, långsamt och kräver ofta beställning av hela kollin.

Och långt, långt ifrån allt en hyfsat dryckesintresserad person skulle kunna vilja pröva finns ens i beställningssortimentet. Exempelvis finns inte en enda ukrainsk vodka, trots att det finns en uppenbar efterfrågan både för att kunna stötta landet – och för att de faktiskt har en produktion i världsklass.

På en fri marknad skulle det, precis som med allt annat, finnas ett litet utbud lokalt, ett lite större utbud i närmsta större ort – som Systembolaget idag – och en näthandel med hemleverans av i princip allt du kan tänka dig. Från hela Europa. Det kommer finnas helt andra möjligheter för lokala bryggerier, destillerier och gårdar. Och på hedersord – det finns gott om nördar insnöade på specifika sorter som plötsligt kommer kunna bedriva sin egen lilla importverksamhet för andra nördar. Precis som i resten av Europa. Alla butiker och försäljare kommer inte ha allt. Men det har inte Systembolaget heller. Det är just därför det behövs alternativ.

Att upprätthålla monopol är i sig en inskränkning i näringsfriheten, en inskränkning i medborgarnas möjlighet att kunna köpa, gynna och prova vad de vill. Det måste finnas mycket starka motiv för att motivera en sådan inskränkning. Folkhälsan är möjligen ett argument. Att man personligen är nöjd med utbudet är det inte.   

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift