Amanda Wollstad: En bredare beredskap

På lördag går den första av förhoppningsvis många återkommande Totalförsvarsdagar av stapeln i Malmö. Här samlas alla de som utgör stommen i totalförsvaret – Försvarsmakt, Kustbevakning, Polis, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, men också de frivilliga försvarsorganisationerna, Räddningstjänsten, VA-Syd och SR. Det är mycket som ska fortsätta fungera i kris och krig, och ansvaret tillkommer oss alla.

Planen var egentligen att hålla dagen våren 2020, men pandemin kom i vägen med allt vad det innebar. Plötsligt gick krisberedskap från teori till praktik. När tillställningen nu till slut går av stapeln är aktualiteten en annan. Nu är det den militära och civila beredskapen som går in i skarpt läge. Det märks, både på arrangemanget och intresset.

För det är en imponerande uppställning som samlas i Malmö i helgen. I Nyhamnen står Luftvärnsystem 103 – de amerikanska Patriot-systemet – uppställt tillsammans med artilleripjäsen Archer, drönare, helikoptrar och en fullskalig modell av en bestyckad JAS 39 E, den senaste modellen av Gripen. Längst kajen ligger marinens och kustbevakningens fartyg, och en norsk fregatt på plats för att signalera enighet och solidaritet under Nato-förhandlingarna.

Programmet bjuder på flyguppvisning, dykare, repellering med hund, byggande av stridsvagnbro och fallskärmshoppare. Publikfriande, ja visst, men det går inte att ta mista på allvaret. Det är viktiga förmågor som demonstreras – Sverige kan och ska försvara sig.

De civila förmågorna är kanske inte fullt lika actionbetonade, men nog så viktiga. De är ju också en del av totalförsvaret – förmågan att klara både vardag och ett försämrat säkerhetsläge, samtidigt.

Kriget i Ukraina genomsyrar förstås allt. Det är en varning för vad som i värsta fall skulle kunna ske. En förevisning om hur ett krig kan te sig i praktiken med en någorlunda normal vardag i huvudstaden och skyttegravskrig vid fronten. En fyrbåk av hopp, mitt i allt – det går att försvara sig, att slå tillbaka, även om priset är ofattbart högt.

Det är också ett exempel på hur ett samhälle kan fungera under krig. Infrastruktur upprätthålls och repareras mellan bombningarna, underhållsarbetarna hyllas som hjältar och även om det periodvis varit frivilligt att betala sina el och gasräkningar så har det setts som en självklarhet. Restauranger ställer om till soppkök när striderna rasar utanför fönstren, för att återgå till att blanda cocktails när fronten drar sig tillbaka. Återtagna städer röjs, vägar görs farbara och hus repareras i möjligaste mån.

Ett starkt samhälle, under fruktansvärd press, ovilliga att backa en millimeter. Ukraina förtjänar all hjälp, både militärt och civilt, helst samtidigt. Återuppbyggnadsfasen är redan påbörjad och kommer pågå i många år, också där har Sverige ett stort ansvar. De strider för sin frihet, och för Europas.

Sverige rustar både militärt och civilt i förhoppning att aldrig någonsin behöva hamna i samma läge, men bättre exempel på hur man hanterar det värsta går knappast att få.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift