Amanda Wollstad: En god jul och ett ljusare nytt år

Det har varit ännu ett tungt år för många, oron för den egna ekonomin och kanske det egna företaget samsas med oro för världen i stort, och de konflikter som mycket direkt påverkar också oss.

De vidriga terrordåden mot Israel i oktober chockade en hel värld, och den våg av antisemitiska yttringar som följt i massakrernas spår är så massiv att det är svårt att inte känna hopplöshet. Kriget i Gaza och den humanitära katastrof som följer är fruktansvärd, alldeles oavsett allting annat.  

I Ukraina rasar kriget vidare med oförminskad styrka, och i debatten börjar krigströttheten och tvivlet sätta in. Det är oacceptabelt. Vi som inte är direkt drabbade kan omöjligt ha mage att tröttna på det krig som ukrainarna lever och dör i varje dag. Uppgivenhet är inget alternativ. Ukraina slås också för oss, för Europa, och vi har en skyldighet att fortsätta vårt stöd och engagemang med oförminskad styrka, så länge det behövs. Det är det minsta vi kan göra.

Några ljuspunkter skönjs dock i mörkret. Idag avslutas den judiska högtiden Channuka, som trots allt kunnat firas offentligt på flera håll också i Sverige. I Malmö tändes det ljus, sjöngs och delades ut ballonger och presenter till barnen. En av rabbinerna talade om sin dröm att kunna ersätta den stora chanukka-ljustaken i trä med en mer tålig variant, som kan få stå på stadens torg alla åtta dagar som högtiden pågår. Bakom avspärrningsband, bevakning och poliser kändes den drömmen avlägsen – men omgiven av glada barn i lysande channukia-diadem ändå inte omöjlig. Kanske krävs det att problemen kommer upp till ytan för att de ska kunna lösas, även om det skett på ett alldeles orimligt brutalt sätt.

I veckan offentliggjorde regeringen också sitt hittills största stödpaket till Ukraina – hela 1,4 miljarder ska gå till värme, skyddsrum och sjukvård, infrastruktur hårt pressad av Rysslands anfallskrig. Statsminister Ulf Kristersson beskriver stödet till Ukraina som ’närmast existentiellt’.

Och i går beslutade Europeiska rådet – medan Ungerns premiärminister Orban lägligt men villigt lämnat rummet – att påbörja medlemsförhandlingar med Ukraina och Moldavien. Vägen till ett medlemskap är fortsatt lång. Men beslutet skickar en tydlig signal till de hård prövade länderna – och till Ryssland – om att Ukraina och Moldaviens framtid ligger i Europa.

I år blir också den ukrainska julen europeisk, när man flyttar firandet från den 7 januari – enlig rysk tradition – till den 25 december. Må de få många stödpaket i julklapp, både stora och små.

Julen är en tid för ljus och hopp, även då omvärlden är mörk. I orostider blir traditionerna någonting att luta sig mot och samlas kring. Något som minner både om de som gått före, och de vi en dag ska lämna över till. Helgerna ger en chans till vila och återhämtning, för att orka tänka nya djärva idéer och kämpa vidare mot mörker och förtryck. Den omsorg vi visar våra medmänniskor i julens anda blir en påminnelse om människans inneboende förmåga till godhet, i tider när det tidvis är lätt att tvivla.

Så när vi nu önskar god jul och gott nytt år gör vi det med en uppmaning om att ta vara på helgerna, och ta hand om varandra och er själva. Ta en kola till, läs en extra bok och sträck ut handen till den som verkar trött och ensam. Orostider tär på oss alla.

En extra varm hälsning skickar vi till er som står på post och patrullerar under helgerna, på lasarett och i ambulanser, på gator, torg, regementen, flottiljer och staber, så att vi andra kan får fira i frihet och trygghet: Tack. På er vilar riket, och er insats är viktigare än på länge.

Med detta tar Svensk Tidskrift traditionsenligt uppehåll tills efter trettonhelgen. Som sig bör är dagens nummer extra välmatat för att underhålla även under mellandagarna, men skulle det ändå inte räcka finns som vanligt hela vårt 110-åriga arkiv fritt tillgängligt på vår hemsida.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift