Amanda Wollstad: Europa borde varit förberett för Trumps andra mandatperiod

Natten till den 8 november 2016 vräkte snön ner över Stockholm och den skara USA-vänner som samlats på ett passande amerikanskt kedjehotell för att vaka in resultaten av det amerikanska valet. Stämningen dog ganska fort, tillställningen lika så. Inte många av de närvarande ansåg att Trumps presidentskap var så mycket att fira.

Då, 2016, var det en chock. Få trodde att Trump skulle vinna den republikanska nomineringen, än mindre valet. Åtta år senare borde vi veta bättre.

Som svensk, europé, Nato-vän, kanske framför allt Ukraina-vän, handlar det amerikanska presidentvalet om andra saker än det kanske gör för väljarna i USA. Oron för världsläget är större än oron för den amerikanska ekonomin. Kanske speciellt som en demokratisk president oavsett hur usel finanspolitik hon må ha inte lär få den lagstiftande församlingen med sig, och därmed ha begränsat utrymme att ställa till det.

Harris är för all del inte heller något lysande val rent säkerhetspolitiskt, veckans läckor från Vita Huset om Ukrainas militära önskelista och president Zelenskyjs frustrerade utbrott om att bara en tiondel av det amerikanska stöd som utlovats i år ännu levererats talar sitt tydliga språk.

Men Trumps löfte om fred inom 24 timmar skrämmer mer. En sådan fred, ens ett arbete mot en sådan fred, är en vinst för Ryssland, en förlust för Ukraina, för Europa och för den regelbaserade världsordningen. Ryssland skulle ges andrum att bygga upp sina styrkor igen, att stärka samarbetet med Kina, med Nordkorea och med Iran, och hotet mot väst, mot Nato, mot Europa och mot USA skulle växa ytterligare.

Vi vet ännu inte hur en eventuell andra Trumpadministration skulle påverka vår del av världen – osäkerheten är en stor del av problemet.

I dagsläget är det också svårt att skymta någon James Mattis eller John F. Kelly – erfarna och respekterade generaler som från höga poster i den förra Trumpadministrationen förmådde agera motvikter till den dåvarande presidentens tidvis slängiga och oförutsägbara utrikes- och säkerhetspolitik, och utveckla samarbetena med Nato, Europa och Sverige.

Båda har inför årets val kraftigt tagit avstånd från Trumps kandidatur, Mattis kallar honom ett hot mot konstitutionen och Kelly menar att han uppfyller definitionen av en fascist.

Tisdagens val är inget avundsvärt sådant. Men det är amerikanarnas val.  

Hade Europa använt de åtta åren sedan Trumps första vinst – de tio sedan Rysslands första invasion av Ukraina – till att stärka våra försvar och våra samarbeten hade vi stått betydligt bättre rustade för vad än som händer på tisdag.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift