Amanda Wollstad: Försvar är inte politiskt

Det ukrainska bandet Antytila var i princip okända i väst, men drog tiotusentals konsertbesökare i hemlandet. När kriget bytte de, som så många andra, ut elgitarrerna mot automatvapen och tog värvning i den ukrainska armén och hemvärnet. Där hade berättelsen kunnat pausa, om det inte var för bandets närvaro på sociala medier. Sångaren Taras Topolya skickade nämligen en hälsning till den brittiske artisten Ed Sheeran, som kom att bli viral.

I en video erbjöd Topolya sig att uppträda live från Kyjiv på den välgörenhetsgala för Ukraina som Sheeran var affischnamn för. ”Vi är inte rädda för att spela under bomberna”, berättade Topolya, och blev ytterligare ett exempel på den orubbliga ukrainska motståndsviljan.

Men något uppträdande blev det inte. Organisatörerna menade att galan hade humanitärt fokus, och måste undvika samröre med militären. Att man inte ville ta politisk ställning.

Beslutet har bemötts av vissa protester i Storbritannien. Sångaren James Blunt, i grunden officer och veteran, konstaterade på Twitter att det inte är politik att dra på sig uniformen för att försvara sitt land, sina landsmän och sina barn från att skjutas. Det brukade kallas heroiskt, påpekade Blunt.

Konserten, som hölls i tisdags, samlade in imponerande 12 miljoner pund. Glädjande, naturligtvis, men något är det som skaver.

För Antytila har inte valt att plocka upp vapen. De har på inget sätt radikaliserats. De driver ingen agenda, är inte politiska, och hade säkerligen hellre spelat för fullsatta arenor än för grabbarna på luckan.

Men Ryssland invaderade. Ukraina kämpar för sin frihet, sin överlevnad. De fick inte välja.

Det finns ingenting politiskt med det. Försvarsmakten, varken Ukrainas eller Sveriges, är i sig politisk.

Ändå känns argumentationen igen även från den svenska debatten. Humanitär och militär säkerhet separeras, bistånd är bra, militär dåligt. Må det handla om svenska insatser i konflikthärdar långt borta eller Försvarsmaktens närvaro på nationaldagsfirande i Umeå.

Men utan militär säkerhet finns det ingen mänsklig. Hade inte Topolya och hands bandkollegor och hundratusentals andra unga män och kvinnor valt uniformen hade det inte längre funnits något självständigt Ukraina. Det hade inte blivit några fler konserter. Det hade inte funnits någon mening med välgörenhetsjippon.

När vi talar om att stödja Ukraina talar vi om humanitärt bistånd, flyktinghjälp, mat, vatten och mediciner. Men vi pratar också om vapen, militärt stöd och sanktioner mot Ryssland. Därför att utan militärt stöd kommer det inte finnas något Ukraina kvar att hjälpa.

Det var ett bekvämt och priviligierat beslut konsertens huvudsakligen anonyma organisatörer fattade. Det var också fegt.

Ukrainas rätt att slås för sin överlevnad, sin självständighet och sin frihet är inte en politisk fråga.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift