Amanda Wollstad: God jul önskar Svensk Tidskrift

Det är mörkaste december, och i tyngre stunder verkar omvärlden matcha de nordiska vinternätter. Krig, oro och polarisering präglar nyheterna och ibland är det svårt att skilja katastroferna från varandra.

I Mellanöstern har kriget mellan Israel och Irans proxystyrkor i Hamas och Hizbollah redan rasat i över ett år efter de fruktansvärda massakrerna i Israel, och vilar hela tiden på randen till regionalt storkrig.  

I Syrien skuggas glädjen över att den blodtörstige diktatorn Bashar al-Assad har fallit av oron över vad som sker nu, inte minst med landets hårt prövade minoriteter och relationen till grannländerna.

Över stora delar av världen vilar Kinas skugga, oavsett om det är infrastruktur i Afrika, undervattenskablar i Östersjön, valpåverkan via TikTok eller, kanske mest direkt, Sydkinesiska sjön och Taiwan.

I Europa präglas den politiska vardagen av politiska kriser och vikande ekonomi. Tyskland, Frankrike och Storbritannien brottas med regeringskriser och växande politisk extremism, på både höger- och vänsterhåll. Och över hela kontinenten drabbas judarna hårt av växande antisemitism och hatbrott i 7 oktober-attackernas spår.

I Ukraina rasar kriget vidare, med stöd av nordkoreanska vapen och soldater. Attackerna mot civila mål i Ukraina fortsätter med oförminskad intensitet. Men i debatten börjar krigströttheten och tvivlet sätta in.

Det är oacceptabelt. Vi som inte är direkt drabbade kan omöjligt ha mage att tröttna på det krig som ukrainarna lever och dör i varje dag. Uppgivenhet är inget alternativ. Ukraina slås också för oss, för Europa, och vi har en skyldighet att fortsätta vårt stöd och engagemang med oförminskad styrka, så länge det behövs. Det är det minsta vi kan göra.

Inte minst som resten av Nordeuropa riskerar att stå näst på tur om Ryssland får en chans att dra sig tillbaka med äran och ukrainska territorium i behåll, för att ånyo bygga upp sin militära kapacitet.

Det är i sanning orostider. Men i den mörkaste vintern firas ljusets högtider. Lucia, jul och chanukka. Så även i år. Kanske särskilt i år. I orostider blir traditionerna någonting att luta sig mot och samlas kring. Något som minner både om de som gått före, och de vi en dag ska lämna över till. Helgerna ger en chans till vila och återhämtning, för att orka tänka nya djärva idéer och kämpa vidare mot mörker och förtryck. Den omsorg vi visar våra medmänniskor i högtidernas anda blir en påminnelse om människans inneboende förmåga till godhet, i tider när det tidvis är lätt att tvivla.

Så när vi nu önskar god jul, en glad chanukka och gott nytt år gör vi det med en uppmaning om att ta vara på helgerna, och ta hand om varandra och er själva. Ta en kola till, läs en extra bok och sträck ut handen till den som verkar trött och ensam. Orostider tär på oss alla.

En extra varm hälsning skickar vi till er som står på post och patrullerar under helgerna, på lasarett och i ambulanser, på gator, torg, regementen, flottiljer och staber, så att vi andra kan får fira i frihet och trygghet: Tack. På er vilar riket, och er insats är viktigare än på länge.

Med detta tar Svensk Tidskrift traditionsenligt uppehåll tills efter trettonhelgen. Som sig bör är dagens nummer extra välmatat för att underhålla även under mellandagarna, men skulle det ändå inte räcka finns som vanligt hela vårt 113-åriga arkiv fritt tillgängligt på vår hemsida.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift