Amanda Wollstad: I Malmö är det inte längre säkert för den judiska befolkningen att minnas sina döda

I går högtidlighölls minnet av novemberpogromen och kristallnatten, som inträffade för 85 år sedan i år.  

I Köpenhamn tågade tusentals danskar med facklor från synagogan till Folketinget, där de lyssnade på tal av statsminister Mette Frederiksen. ”Danmark slår en ring kring sina judiska medborgare i en svår och osäker tid med ökande antisemitism” skrev den israeliska ambassaden i Köpenhamn på Facebook.

På andra sidan sundet, i Malmö, ställdes det mycket modesta offentliga högtidlighållandet som planerats in av säkerhetsskäl.

120 år efter att synagogan i Malmö invigdes – ett firande som också nyligen fick ställas in.

80 år efter flykt över sundet, då över sju tusen danska judar med hjälp av svenska och danska fiskare under en mörk oktober natt flydde över till Sverige och lyckades undkomma de planerade massarresteringarna och utvisningarna till koncentrationslägren.

78 år efter att staden mobiliserade för att ta hand om de tusentals koncentrationslägerfångarna som kom med de vita bussarna och fartyg till ’hoppets hamn’.

Bilden ovan är från Kristallnatten 2017, då det fortfarande gick att samlas – om än under tung polisbevakning. Då berättande överlevare om sina minnen, och det hölls allsång på jiddish och delades ut kakor. Idag göms minnena bakom låsta dörrar, kameraövervakning och metaldetektorer.

Idag är Malmö inte längre säkert nog för sin judiska befolkning ens att i stillhet minnas sina döda. Allt fler frågar sig om det överhuvudtaget finns någon framtid för judiskt liv i staden. Kanske ens i Sverige.

Förra veckan brändes en israelisk flagga utanför synagogan. Imorgon är det dags igen. Tillstånd är sökt och givet. Arrangören hävdar att aktionen inte riktar sig mot judar. En synnerligen märkligt vald plats i så fall, synagogan är en plats för Malmös judiska befolkning och har ingenting med Israel att göra.

Malmös politiska ledning är tyst. Kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh kommenterade kort flaggbränningen på Facebook och kallar valet av plats avskyvärd, i en post som mest annars handlar om att det är legitimt att kritisera Israel och om Gaza. I pressen inte ett ljud.

I en stad som polisanmälde Paludans koranbränning som hets mot folkgrupp orkar man bara med en trött Facebookuppdatering när den israeliska flaggan bränns utanför en synagoga på sabbaten.

Det är en skam.

14.30 imorgon lördag arrangeras också en motaktion. En kärleksmanifestation för Malmös judar, utanför synagogan. Inga tal, inga flaggor, inga organisationer.

Ett fantastiskt initiativ, naturligtvis, men det känns också lite som att sätta plåster på en lem som håller på att förblöda.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift