Amanda Wollstad: NATO-frågan är inte bara ett problem för Sverige

Det har varit en minst sagt turbulent vecka för den svenska NATO-ansökan. Protesterna och koranbränningen utanför den turkiska ambassaden fick, förstås, Erdogan att gå i taket och svensk media och diverse tyckare hakade snabbt på. Några förflugna kommentarer från Helsingfors slogs upp stort. Alla spelade lydigt sina roller i det dramaturgiska spelet och krigsrubrikerna har avlöst varandra. Men vad är det egentligen som har ändrats?

Inte så mycket som man skulle kunna tro. Visst är Erdogan missnöjd med Sverige, men det var han ju redan innan. Visst har han sagt att han inte är redo att godkänna den svenska ansökan, men det var han ju inte innan heller. Visst finns det fog att misstänka att finnarna i mörka stunder funderar på om de inte skulle struntat i de där tröga bröderna i väst, men det är de alldeles för artiga för att erkänna.

Därmed inte sagt att ansökningsprocessen rört sig framåt sedan förra veckan, eller att saker inte hade varit enklare om provokativa halvdanskar inte envisades med att bränna böcker som lördagsnöje, men loppet är långt ifrån över.

Detta är inte bara ett svenskt bekymmer. Räcker det att skicka några extremistiska provokatörer med en tändare för att förhala eller stoppa ett medlemskap i NATO har alliansen problem. Hänger det på ett nationellt val i ett medlemsland har alliansen problem.

Då behöver den lede fi inte ens konstruera frusna konflikter för att blocka nya medlemmar längre. Det är en utveckling ingen, utom just lede fi, önskar.

Det är många som av flera skäl har intresse av att Sverige och Finland ska kunna väljas in så snart som möjligt. Inte bara för vår skull, utan också för medlemsländernas säkerhet och NATOs framtid.

Är det något den senaste veckan visat är det behovet av motstånd i det lilla. Att inte övertolka, att invänta klargöranden, att inte springa efter allt som rör sig.

För det finns också många som har intresse av att hindra Finlands och Sveriges ansökningsprocesser. Av att splittra och så split, mellan Sverige och Finland, inom Sverige, mellan oss och övriga NATO. Oavsett om de må vara provokatörer eller påverkansagenter, fredsaktivister eller nyttiga idioter, helt vanliga NATO-motståndare eller lede fi själva.

De bekämpas bäst genom att hålla huvudet kallt. Att avvakta, analysera och dubbelkolla.

Allvarstider kräver vaksamhet. Att kunna hantera desinformation, provokationer och inflammerande uttalanden tillhör också totalförsvaret.

Står och faller Sveriges medlemskap i NATO, NATOs Open Door Policy och västs försvarsallianser med en torgprovokatör är vi illa ute. Allihop. Det är många som inte är villiga att låta det ske. Vi står inte ensamma.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift