Amanda Wollstad: Offentlighetsprincipen har inte följt med sin tid

Polisen varnar för ovanligt många inbrott i Skåne. Tjuvarna verkar passa på när de boende är och storhandlar.

Hur de vet att någon är och handlar? Enkelt. En spanare letar rätt på en lagom fin bil på affärens parkering. En snabb slagning i bilregistret ger hemadressen, som levereras till stöldligan. Spanaren stannar kvar och håller koll på att bilen inte lämnar parkeringen. Simpelt, och i princip riskfritt.

Slagningen i bilregistret lagras visserligen, men bara uppgifter om att den skett – det är så polisen kan konstatera att det är så ligan gått till väga. Vem som har begärt ut uppgifterna lagras däremot inte, så brottslingarna kan inte spåras den vägen. Heller.

Det är inte första gången bilregistret används som inköpslista av kriminella ligor. I flera år har det larmats om att ligorna spårar upp särskilt attraktiva modeller för att kunna göra hembesök och stjäla reservdelar – eller hela bilen. Och redan för två år sedan konstaterade polisen att en tjuvliga tagit det hela ett steg längre. Efter att ha rensat bilar parkerade i anslutning till fågelrika naturområden på Falsterbonäset på dyra kikare och kamerautrustning hade de skyldiga sedan slagit upp ägarnas hemadresser i bilregistret och länsat även bostäderna.

Redan då konstaterades att tjuvligorna kunde spåra sina offer – men att inga uppgifter sparades som kunde hjälpa polisen att spåra tjuvarna. Det sammanfattar rätt tydligt problemet med den svenska offentlighetsprincipen.

Det är för all del inte bara fordonsregistret som är ett problem. I princip allt om dig är offentligt, och bara en knapptryckning bort. Var du bor, vem du bor med, vilken bil du kör, om du förekommer i straffregistret, om du dömts till psykiatrisk tvångsvård, hur hög din taxerade inkomst är, snittvärde på din bostad, ålder och ras på din hund.

Kvällstidningarnas listor över ”vem som tjänar mest i din kommun” blir en topplista över adresser värda att råna. Ensamstående äldre kvinnor kartläggs lätt av bedragare och åldringsrånare. Hemadressen till den där damen på Socialtjänsten eller Försäkringskassan som inte vet sin plats hittas lätt för ett hembesök. Lika så adressen till kvinnan på krogen som tackade nej till en drink och behöver läras en läxa. Personen med de fina klockorna på forumet för samlare spåras på nolltid.

Exemplen är otaliga, och förfärande. Grova rån i hemmet tillhör inte längre ovanligheterna. Klocksamlare har pistolhotats i hemmet inför sina bakbundna barn. Äldre vågar inte längre bo kvar hemma efter att falsk hemtjänstpersonal trängt sig in i bostaden och stulit vigselringar och arvegods tillsammans med den sista tryggheten.

Offentlighetsprincipen är en vacker princip. Men det är en princip utformat för en annan tid. Innan digitala register, stöldligor och digitala gråzonsoperationer. Dessutom i syfte att kunna granska det offentliga – inte grannen.

Det finns demokratiska värden i att kunna kontrollera en folkvalds inkomstkällor och folkbokföringsadress. Precis som det finns en poäng i att kunna söka på en bil man funderar på att kunna köpa i bilregistret.

Det finns naturligtvis också lösningar som inte hänger ut hela svenska folket till allmän beskådan. Individer som kandiderar till allmänna val kan offentliggöra sina deklarationer. Personer som vill sälja sin bil kan godkänna sökningar från potentiella spekulanter. Myndigheter kan ha fortsatt rätt att slå i register utan att de görs tillgängliga för allmänheten.

Det finns avvägningar att göra mellan allmänhetens rätt att veta och individens rätt till privatliv. Men gränsen kan omöjligt gå vid total insyn i den enskildes privata förhållanden.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift