Amanda Wollstad: Socialdemokraternas finansiering är inte en demokratifråga

Återigen har den socialdemokratiska pengamaskinen S-lotterna hamnat i blåsväder för sina fula försäljningsmetoder, enligt beskrivningarna i DNs avslöjande gränsande till rena bedrägerier direkt riktade mot äldre och sköra.

Det är inte första gången, förmodligen inte heller den sista, och avslöjandet kommer vid sämsta möjliga tillfälle för Socialdemokraterna. Återigen har frågan om att förbjuda de partianslutna lotterierna, eller åtminstone undanta dem från den särlagstiftning som gjort konceptet så lönsamt, aktualiserats av regeringen. Det är, ärlig talat, svårt att hitta några bra argument emot ett sådant förbud.

Att sälja spel för att finansiera politisk verksamhet borde överhuvudtaget betraktas som tveksamt, det är en påtaglig skillnad mellan tombolan på Scouternas julmarknad och den mångmiljonindustri som utgör S-lotterna.  

Att, som sossarna själva och delar av den tillskyndande pressen, försöka göra det till en demokratisk fråga är rent av osmakligt. Sveriges demokrati står och faller naturligtvis inte med huruvida Socialdemokraterna kan tvinga på äldre i huvudsak värdelösa sifferkombinationer eller inte.

Argumentet om att förslagen om att förbjuda partilotterier bara skulle slå mot ett parti ringer ihåligt – är det bara ett parti som beter sig osmakligt är det naturligt att det också är bara de som drabbas av eventuella förbud mot sagda osmakligheter.

För att förekomma kritiken: Ja, det finns andra partier som också bedriver lotteri. Det kan man tycka mycket om, men de bedriver varken telefonförsäljning eller säljer mot faktura, och tycks dessutom i huvudsak marknadsföra sig i samband med aktiviteter för de redan frälsta. Några större inkomster verkar projektet inte heller generera.

Inte många timmar efter avslöjandet kom beskedet om att Socialdemokraterna pausar telefonförsäljningen tills vidare. Något egentligt försvar för försäljningen – oavsett metoder – lär vi få vänta på, men Sveriges åldringar är i vart fall tillfälligt fredade från aggressiva försäljningsmetoder från Socialdemokraternas underleverantörers timarbetande ungdomar.

En sak bör dock inte missas i den rättmätiga ilskan över S-lotternas buffel och båg – metoder: hur de kan rikta in sig på just ensamma äldre.

Det är nämligen orimligt enkelt i Sverige. Ålder, kön, civilstatus och antal boende i hushållet är aldrig längre än en knapptryckning bort. Tillsammans med information om inkomst, husdjur, fordon och en rad andra uppgifter som gör det lekande lätt både för kombilotteriers moraldövade extrajobbare på spanska solkusten och grovt kriminella att kartlägga sina offer, och sedan pricka av dem i tur och ordning.

Det borde vara en betydligt akutare fråga för regeringen än partilotterierna.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift