Amanda Wollstad: Svenska soldater är långt ifrån bortklemade
Runt femhundra värnpliktiga hemförlovades i förtid från Ledningsregementet i Enköping i veckan. Det tidiga jullovet ska vara ett resultat av omfattande kränkningar under utbildningen, och den extra veckan ska användas till att utbilda förbandets officerare i värdegrund och uppförande.
Vad exakt som har försiggått är inte offentligt, ett flertal utredningar pågår. I media blandas rapporter om otillräcklig mat och sömn – inte ovanligt under en militär utbildning – med vittnesmål om ren pennalism. På sociala medier delas anonyma – och obekräftade – vittnesmål om sexism, homofobi, sexuella trakasserier och grova kränkningar.
Försvarsmakten tar uppenbarligen rapporterna på allvar, även om vissa vittnesmål tyder på att problemen försiggått länge. Erfarna soldater, sjömän och officerare är fly förbannade. Någonting är uppenbart ruttet på regementet.
Samtidigt är rektionerna i sociala medier tröttsamt förutsägbara. Dagens ungdom är bortskämda sillmjölkar, annat var det minsann på en annans tid. Den svenska Försvarsmakten är genomsyrad av värdegrund och genus, och kan inte strida sig ur en papperspåse. Det är ju så man gör män av pojkar. Så soldater fostras. Vi kommer inte ha en chans mot Ryssland – men det blir i alla fall ordning när de invaderat.
Sverige måste ha världens sämsta nationalister. Inte nog med att de inte förmå se styrkan och skickligheten hos den egna Försvarsmakten – de jämför den dessutom negativt med det största hotet mot Sverige som självständig nation.
Nu är det dock inte bara rena troll som huggit på nyheten, utan en hel del till synes helt vanliga svenskar som inte riktigt förmår navigera i samtiden – och uppenbart helt saknar insyn i Försvarsmakten. Där har myndigheten ett ansvar.
Den officiella informationen har under veckan varit knapphändig och ingen har egentligen kommenterat situationen. Det öppnar naturligtvis upp för spekulationer, desinformation och misstro. Försvarsmakten – den främsta linjen vid ett angrepp mot Sverige – måste kunna hantera informationsarenan bättre än så här.
Men det tyder också på ett större informationsvakuum. Om vad Försvarsmakten egentligen gör, hur man utbildar soldater och sjömän – och vilken otrolig kvalitet de håller.
Svenska soldater och sjömän är efterfrågade och respekterade internationellt – bland annat just därför att de vågar ta egna initiativ och har en egen kompass. Betydligt större och numerärt starkare länder samövar gärna med Sverige, som presterar långt över sin storlek. Det gäller från värnpliktiga till specialförbandsnivå.
På internationella missioner är svenskarna uppskattade både av internationella kollegor och lokalbefolkning. Man vet att behandla folk med respekt, håller ordning i sitt närområde och löser uppkomna problem på egen hand där andra kontingenter sitter och väntar på logistikförband och ingenjörstrupper.
Man löser uppgiften – med eller utan våld.
Men man skrämmer inte fram dugliga soldater. Den utbildning svenska värnpliktiga genomgår är utformad utifrån gedigen erfarenhet och omfattande kunskaper i ledarskap, lojalitet och mänsklig psykologi. Och den fungerar uppenbarligen utmärkt. Lojalitet – må det vara mot Försvarsmakten, fosterlandet eller bröderna och systrarna i uniform – kan inte skrämmas fram. Den fostras man in i.
Värt att minnas är också att de unga män och kvinnor som just nu genomför sin utbildning på Ledningsregementet inte är där frivilligt. De gör sin värnplikt, och är under straffansvar ålagda att slutföra den. Det spelar roll.
Plikten är ett verktyg som måste brukas med största försiktighet. Ska vi tvinga unga människor att göra militärtjänst måste vi göra vårt yttersta för att bara ta ut så många som behöver och kan tillgodogöra sig utbildningen, och för att se till att deras tid inom Försvarsmakten blir givande. För att locka dem att stanna kvar, men också för att respektera den makt vi som nation utövar gentemot våra medborgare.
En militär utbildning innehåller ett visst mått av obehag, men det har ett syfte. Genom att kämpa sig igenom en övning utan tillräckligt med mat eller sömn lär man sig att man klarar långt mer än man trodde: Att ta sig igenom mentala spärrar, hur man agerar i motgångar och att samarbeta under svåra omständigheter. Men obehaget är tänkt att bygga upp, inte bryta ner. Kränkningar har däremot aldrig något syfte.
De officerare som trakasserat värnpliktiga i Enköping, och de som tigit om vad som försiggått, har skadat enskilda soldater. De har skadat Försvarsmakten och rikets försvar. Och de har riskerat våra soldaters största enskilda fördel: Att med en gedigen utbildning och ett grundmurat självförtroende i ryggen ha förmågan och modet att självständigt lösa sin uppgift – i både fred och krig.
Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift