Amanda Wollstad: Ukraina måste tillåtas försvara sig

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj är i Sverige och träffar nordiska regerings- och statschefer. Det har undertecknats både en gemensam deklaration om de nordiska ländernas fortsatta stöd till Ukraina, och ett bilateralt avtal mellan Sverige och Ukraina om säkerhetssamarbete länderna emellan. Överenskommelsen utgår ifrån Sveriges sammanlagda militära och civila stöd till Ukraina om minst 105 miljarder kronor för perioden 2022–2026. Hissnande summor, och ändå bara en bråkdel av vad som kommer att behövas.

– Vi står bakom Ukraina så länge som det behövs, konstaterade statsminister Ulf Kristersson på en presskonferens med Zelenskyj.

Till skillnad från flera andra länder har Sverige varit tydliga med att svenska vapen kan och får användas för att slå mot militäre mål på ryskt territorium. Något vi fått mycket beröm för internationellt, delvis helt oförtjänt. För naturligtvis måste Ukraina få försvara sig mot en angripare också på angriparens hemmaplan. I synnerhet när den hemmaplanen används för att attackera Ukraina. Att rädslan för eskalering fortfarande bakbinder Ukrainas försvar är ett underbetyg åt väst. Kriget i Ukraina är redan totalt, och angriparen kan inte tillåtas diktera villkoren.  

I veckan avslöjades också att Sverige ombetts vänta med att skicka JAS till Ukraina. En större koalition av länder har redan utlovat en ansenligt antal F-16 och det bedöms bli svårt för Ukraina att implementera två så avancerade vapensystem parallellt. Det är i alla fall den officiella förklaringen. Det kan nog finnas flera – mer eller mindre goda – skäl.

I sig äger det dock sin riktighet. Att utbilda piloter – en process som är påbörjad sedan länge – är i någon mening det enkla delen. Och eftersom det finns fler F-16 än 39 Gripen att leverera förefaller det logiskt att börja där. Även om det för all del är beklagligt att Gripen får vänta ytterligare ett tag på att få visa upp sig i den miljö den faktiskt är konstruerad för.

Problemet är egentligen, som med allt utlovat stöd till Ukraina, att det går för långsamt. Kriget har pågått i över två år och tre månader. Kriget pågår här och nu. Ändå har bara en bråkdel av alla de vapen, all den ammunition och alla de pengar som utlovats av väst faktiskt kommit Ukraina till del.

Zelenskyj är på plats i Stockholm, som ukrainarna i allmänhet, noga med att uttrycka sin tacksamhet. Komentarsfälten under ukrainska mediers och statsorgans uppdateringar i sociala medier om de senaste stödpaketen från Sverige svämmar över av glada tillrop och blågula hjärtan.

Men det är inte Ukraina som ska vara tacksamma. Det är vi. Det är de som försvarar vår gemensamma livsstil, vår gemensamma frihet och vår gemensamma världsordning med livet som insats.

Det minsta vi kan göra är se till att de har tillräckligt med vapen. Och rätt att använda dem.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift