Amanda Wollstad: Varför fegar Tyskland?
När Storbritannien lämnade EU föll kronan tungt på Tysklands huvud som ledare för det europeiska samarbetet – inte minst i Östersjöområdet. Men den första stora geopolitiska krisen har visat att kejsaren är naken.
Det finns gott om historiska skäl till att Tyskland tvekar inför militär makt, och de spelar säkerligen in. Men det går inte att blunda för det tyska beroendet av rysk gas, det tyska försvaret för byggandet av Nord Stream 2, eller de enorma summor ryska rubel som pumpats in i den tyska lobbyverksamheten – och i fickorna på högt uppsatta före detta politiker med stora nätverk.
Ryssland har tillåtits sätta agendan i tysk utrikespolitik, och har utnyttjat Tysklands brokiga nutidshistoria till sin fördel. Övergreppen på rysk mark, mot ryska civila hålls i färskt minne – men de massövergrepp mot Ukraina som också skedde under tysk flagg har glömts bort. Ryssland har utmålat sig själva till Sovjets enda arvtagare – och krigets enda offer. Det berättar Julian Röpcke, politisk redaktör på Bild, när podden Höjd Beredskap talar med honom om den tyska ovilligheten att agera mot ett allt aggressivare Ryssland.
Och visst spelar historien roll. Men man gör det enkelt för sig när man vägrar exportera – eller låta andra exportera – vapen till Ukraina med hänvisning till att de befinner sig i en väpnad konflikt. Det gäller Tyskland så väl som Sverige. Ukraina är ingen aggressor, vapnen som diskuterats är tillverkade för och tänkta att användas defensivt.
Framför allt handlar den moraliska frågan inte om krig eller fred. Det är sällan så enkelt. Ingen stat vill bli invaderad. Ukraina vill inte skicka sina söner, makar, pappor till fronten för att dö av ryska kulor och ryska granater. Ukraina vill ha fred, självständighet och rätt att bestämma sin egen väg.
Den handlar om en liten stats rätt att försvara sig själv mot en regelrätt invasion. Och som en liten stat i närområdet har vi allt intresse av att den rätten upprätthålls.
Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift
Intervjun med Julian Röpcke och den efterföljande diskussionen med bland annat Svensk Tidskrifts chefredaktör Amanda Wollstad går att lyssna på här, eller där helst poddar finns.