Amanda Wollstad: Varför skulle det inte kunna bli krig i Sverige?

Tonläget på Folk och Försvars årliga Rikskonferens i Sälen var skarpt, och för en gångs skull inte primärt mellan deltagarna. Det kan bli krig i Sverige, konstaterade ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin från scenen. Överbefälhavare Michael Bydén förklarade att vi måste förbereda oss för att det kan bli krig i Sverige. Statsministern talade om alla svenskars plikt att vara en del av det ’vi’-ett.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Bohlin anklagades för krigshets, Statsministern för splittring och ÖB för att skrämma upp små barn. Jo, på riktigt. I flera dagar efter det att landets överbefälhavare konstaterade att vi måste förbereda oss för ett möjligt krig handlade en icke ansenlig del av mediedebatten inte om hur vi bäst gör det, utan om att människor inte visste hur de skulle förklara saken för sina barn.

Förslagsvis på samma sätt som man har förklarat kriget i Ukraina, gängbrottsligheten och pandemin när det begav sig. Åldersadekvat, utan att skrämma och utan att ljuga. Det till synes allestädes närvarande klimathotet går ju uppenbarligen utmärkt att tala om, i princip oavbrutet.

Behöver man hjälp, eller i själva verket är den som är rädd och behöver någon som talar lugnande till en med små bokstäver och enkla meningar, rekommenderas Lilla Aktuellts utmärkt pedagogiska inlägg. Vuxenmedia har mycket att lära.

Oavsett är bristande föräldraskap knappast ÖBs problem. Inte vuxna människors illa dolda ångest heller. Den militära och politiska ledningens klarspråk är välkommet, och efterlängtat. Verkligheten blir nämligen inte mindre verklig för att vi inte talar om den, och ”det finns just nu inga pilar som pekar åt rätt håll”, som Försvarsstabschefen Michael Claesson konstaterade.

Det kan bli krig i Sverige. Det kommer inte bli det imorgon, eller nästa vecka, eller ens i år. Men det kan bli. Vi måste förbereda oss. Och förberedelserna kommer ta betydligt längre tid än så.

För den som följer den säkerhetspolitiska debatten är det här inget nytt. Det har pågått ett fullständigt invasionskrig i Sveriges närområde i snart två år – lågt räknat. Egentligen sedan 2014, när Rysslands först oprovocerat invaderade Ukraina.

Det första ovedersägliga beviset för att utvecklingen var på väg åt helt fel håll kom redan 2008, när Ryssland invaderade och ockuperade delar av Georgien. Sedan dess har underrättelse- och säkerhetstjänsterna larmat om ökad fientlig aktivitet och spioneri mot Sverige, varje Rikskonferens och varje årsrapport.

Ryssland har övat anfall mot svenska mål och mer eller mindre explicit hotat Sverige med militära maktmedel när den svenska politiken inte har passat ryska intressen.

Den dåvarande Försvarsberedningen konstaterade redan 2017 att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kunde uteslutas. 2018 skickade MSB ut broschyren ’Om krisen eller kriget kommer’ till samtliga hushåll i Sverige och förklarade på mest pedagogiskt möjliga vis hur man ska bete sig och vad som förväntas av var och en – om krisen eller kriget kommer.  

ÖB och den militära ledningen har gradvis skruvat upp retoriken i hopp om att nå fram. Ingen kan säga att vi inte såg det komma, konstaterade FOIs Rysslandsexpert Gudrun Persson på Rikskonferensen 2022.

Sex veckor senare invaderade Ryssland Ukraina på nytt. Ingen hade sett det komma.

Eller jo, de hade de förstås, precis som de hade sett det komma de senaste månaderna – åren – men ingen ville lyssna.

Och varför skulle det inte kunna bli krig i Sverige? Vad skulle det vara som gör Sverige så speciellt att det inte skulle kunna hända här? Att vi haft fred i 200 år? Att vi vill alla väl? Att vi verkligen vill slippa? Att vi helt enkelt är lite bättre människor än de där som envisas med att bli invaderade, bombade, slaktade, och dessutom vägrar att ge upp?

Debatten som följt på konferensen i Sälen har inte gett någon vidare smickrande bild av läget i landet. Förhoppningsvis är den, som så ofta, av intresse mest för närmast sörjande.

Att vuxna människor har ett ansvar för sig själva, det samhälle de lever i och landet de är medborgare i är inte kontroversiellt, utan för de flesta något alldeles självklart.

Medan debattörer och tyckare har skrikit i högan sky meddelas att medlemstillströmning till de frivilliga försvarsföreningarna ökat, försäljningen av krisutrustning i butikerna har ökat ’tusenprocentigt’, paret Wilderängs bok om prepping toppar listorna hos nätbokhandlarna och tidningarna publicerar krisberedskapsguider.

Se där vad en tydlig kriskommunikation kan leda till, bortom spalterna.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift

För den som vill vet mer vad som diskuterades i Sälen rekommenderas podden Höjd Beredskap där Svensk Tidskrifts chefredaktör Amanda Wollstad regelbundet medverkar. I år intervjuades Magdalena Andersson, försvarsminister Pål Jonson och Ukrainas ambassadör Andrii Plakhotniuk, vid sidan av diskussionerna om alla snackisar på plats. Finns där poddar finns.