Amanda Wollstad: Vilket syfte tjänar bankerna egentligen?

Redan i april hamnade Handelsbanken i blåsväder för att de ville hindra sina kunder från att stötta Ukrainas försvar mot den ryska invasionen. Man ansåg sig för fin för att hantera pengar till fullt laglig verksamhet, eftersom den var militär. Även sådan verksamhet – som den ukrainska riksbankens insamling via Deutsche Bank – som en enhetlig riksdag då just skänkt 500 miljoner till.

På samma sätt har man i flera år tagit avstånd från investeringar i svenskt försvarsmateriel, precis det materiel som ska skydda oss om vi någon gång blir angripna. Som ”modernt” och ”ansvarstagande” företag lever man uppenbarligen i en lite bättre värld än vi vanliga dödliga, och har råd att se ner på verksamhet som försvar och säkerhet, sådant som garanterar just de marknader och den ekonomi man verkar inom.

Tyvärr tycks det inte blivit bättre, allt eftersom kriget rasat vidare och övergreppen och utrensningarna blivit fler och uppenbarare.

Det har hela tiden varit svårt för ukrainska flyktingar att öppna konton och där med kunna hantera sådana grundläggande behov som att kunna ta emot lön och betala hyra. Den europeiska bankmyndigheten fick till och med gå ut med ett förtydligande om att tillgång till betalsystem faktiskt är ett grundläggande behov, och att de som nekas tillgång till bankkonto och betallösningar riskerar att falla offer för trafficking och kriminalitet.

Nu varnar frivilligorganisationer som samlar in pengar till Ukraina att privatpersoners transaktioner stoppas av bland annat Nordea, att privatkunder hotas med ”omprövade kundrelationer” och frivilligorganisationer nekas Swish-konto.

Bankerna hänvisar till kundvillkor och penningtvättslagstiftning, men det är en billig ursäkt. Bör ett privatkonto inte användas för privata insamlingar vore den rimliga lösningen naturligtvis att höra av sig och erbjuda sig att hjälpa till att hitta ett alternativ. Är man orolig för att anklagas för att inte följa penningtvättslagstiftningen bör man höra av sig till ansvariga instanser och be om ett förtydligande.

Vill man inte stödja insamlingar till militärt materiel får man helt enkelt skärpa sig och ompröva sin inställning. Det som pågår i Ukraina är ett folkmord och ett utrotningskrig, att vilja två sina händer från försvaret av ukrainska liv och ukrainsk frihet är både omoraliskt och otidsenligt.

I tider av ekonomisk oro är bankerna snabba att påpeka att de tillhandahåller en grundläggande ekonomisk infrastruktur och minsann inte kan tillåtas gå omkull som vilket företag som helst.

Dags då att visa att man är en del av lösningen, och inte problemet. Se till att hjälpa och stötta de initiativ som finns – både med råd och medel.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift