Amineh och sanningen

Amineh Kakabaveh har gjort mycket nytta i sin kamp mot hedersförtryck. Hon har ofta modigt motarbetat de inom vänstern som inte varit beredda att ta problemet på allvar. Hennes kritiker har anklagat henne för fördomsfullhet och rasism samtidigt som de själva låtit bli att stödja människor som drabbats av allvarliga övergrepp. För denna kamp är Amineh värd all respekt trots att hon lika lite som någon annan är ofelbar. Men det bör inte skydda henne från kritiska frågor, konstaterar Mats Fält.

Särskilt angeläget är det när det gäller en person som ser sig som socialist och marxist – ideologier som aldrig lyckats bygga samhällen som skapat frihet och välstånd. Och som i sin ungdom deltagit i väpnad kamp i sitt hemland.

I intervjun med Anna Hedenmo i SVT-programmet ”Min sanning” saknades dess värre mycket av denna kritiska attityd. Som vanligt var det i huvudsak professionell journalistik som presenterades för tittarna. På två punkter brast det dock, som alltför ofta inom public service med tydlig slagsida åt vänster.

Programledaren ställde inga frågor alls om vad den gerillagrupp som Kakabaveh under en tid stred med egentligen stod för. Partiet Komala var åtminstone till en början en hårt marxistisk gerilla som kämpade mot den iranska regeringen. Ingen begär att en tonåring ska ha en helt genomtänkt analys av läget men det hade varit intressant att få veta hur den före detta gerillasoldaten idag ser på det som då var Komalas mål och visioner.

Värre var att Hedenmo faktiskt försökte reda ut hur Kakabaveh vill förverkliga sitt marxistiska samhälle – utan att få något vettigt svar. Programledaren gjorde några halvseriösa försök, men gav sedan upp och gick vidare. Få andra anhängare av extrema ideologier hade kommit undan på detta sätt. Kakabavehs kamp mot hedersvåld är berömvärd men borde inte innebära att hon ska slippa jobbiga frågor om saker som kan vara svårare att försvara. Till och med Jonas Sjöstedt fick faktiskt frågor om planekonomi och kommunism i valrörelsen – även av public service.

Spelar det någon roll? Jo faktiskt. Väljarna har rätt att få veta vad våra politiker står för – och då inte bara i dagsaktuella frågor. Grundläggande värderingar och ideologier spelar roll både på kort och lång sikt. I kristider kan de få dramatiska konsekvenser.

I Norge har partiet Rödt fått betydande opinionsframgångar. Det sitter redan med i det rödgröna kommunstyret i Oslo. Detta trots att partiet aldrig på riktigt förklarat hur det ser på konflikterna mellan socialism, kommunism och demokrati. Rödt har lyckats bli välfärdsstatens bästa vänner i media trots att de är arvtagare till kommunister som alltid varit emot både demokrati och marknadsekonomi. En stor del av förklaringen är att Norges media – inte minst public service – inte ställer de viktiga frågorna.

Framstegspartiets politiker kommer aldrig undan, men Stalins och Lenins arvtagare har frikort. Det är farligt för landet och tragiskt sett i historiens ljus. Journalister har ett stort ansvar för att ställa de viktiga frågorna – och kräva svar. Både i Stockholm och Oslo.

Mats Fält (M) är förtroendevald i Tyresö kommun