Anders Åslund: Spännande som en spionroman

Uppdrag Granskning har utmärkt sig genom utomordentliga väldokumentarade djupdykningar i korruptionsskandaler. Ett av deras största napp var den ryska penningtvätten genom Swedbanks filial i Estland, vilket är temat för denna bok.

“Honungsfällan” är utomordentligt välskriven. Jag snabbläste den som en spionroman. De bägge författarna ådagalägger en enastående undersökande journalistik. Eftersom jag sysslat i decennier med Rysslands och Baltikums ekonomi och systemskifte och känner många av de inblandade kan jag bara gratulera författarna för deras goda insikter och eminenta förståelse av vad som ägde rum.

Penningtvätt är svårbegripligt – tvätt av illegala inkomster. Dessa inkomster kan komma från terrorism, organiserad brottslighet, stöld eller korruption. Men för att dessa brott ska bli möjliga måste vinsterna kunna tvättas. Därför är penningtvätt ett vida värre brott än vid första påseendet.

Författarna fokuserar med rätta på Swedbanks största kund, Iskander Machmudov, en centralasiat som började sin karriär som sovjetisk vapenhandlare i Mellanöstern. Han har blivit mångmiljardär i metallurgi och rustningsindustri och kommit Kreml mycket nära. På grund av av sin skumma bakgrund var han länge okänd för allmänheten, men efter att Ryssland inledde sitt fullskaliga krig mot Ukraina har denna framstående vapentillverkare nu blivit sanktionerad av ett flertal västländer.

Av oklar anledning valde Machmudov Swedbanks filial i Estland som en huvudkanal för sina miljardflöden av pengar från Ryssland till Väst. Eftersom han var ökänd tvingades han betala stora pengar för sina transfereringar och penningväxlingar, vilket ledde till stora vinster för Swedbank och god karriär för dem i banken som arbetade i Baltikum. Andra nordiska banker i Baltikum – Danske Bank, Nordea och SEB – hade liknande erfarenheter.

Bokens titel “Honungsfällan” visar att Berge och Gordh Humlesjö har god förståelse för hur det ryska underrättelseväsendet agerar med lockande lyxprostituerade, övervakning och sedan utpressning. För mig som arbetat som diplomat i Moskva är detta självklarheter, men jag befarar att få svenskar förstår att det är så det går till. Författarna berättar hur det går till och hur Swedbanks bankirer föll i många fällor. De förstår att den ryska hybridkrigföringen omfattar inte bara utpressning och övervakning, utan även sabotage och cyberkrigföring. Swedbank-bankirerna förefaller däremot ha varit skäligen oinformerade om allt detta.

Nordiska bankirer gjorde fantastiska karriärer i Baltikum såväl i Swedbank som i de andra nordiska bankerna. Författarna visar att de gjorde detta genom att acceptera tvivelaktiga kunder som fick betala stora belopp for penningväxling och transfereringar. Ironiskt nog uppfattades de nordiska bankerna i Baltikum som de bästa och renaste, vilket de nog var. De arbetade för det lokala baltiska näringslivet, medan andra banker jobbade med transfereringar för tvivelaktiga ryssar. Under 1992 annonserade Lettlands största bank, Parex Bank, i ”Moscow Times”: “We exchange all currencies and we pose no questions.” Det dröjde till 2008 tills den gick omkull. Det var svårt för nordiska banker att hejda sig och vidmakthålla goda affärsseder i den konkurrensen.

Denna bok erbjuder ett svenskt perspektiv, men det var inte lätt för balterna. De började med en kollapsande sovjetisk ekonomi och ville bygga upp en liberal marknadsekonomi utan onödiga regleringar. Penningtvätt blev ett internationellt tema först 1989 och egentligen inte förrän efter 9/11 2001. Långt senare förstod balterna vilka vargar de släppt in. Den ena skumma banken efter den andra med svarta ryska pengar stängdes eller kollapsade. Lyckligtvis hade Baltikum några solida svenska banker som inte gick i putten.

Åtskilliga som citeras i boken hoppades att inte bara Baltikum utan även Ryssland skulle förvandlas till en normal rättsstat med demokrati och marknadsekonomi. Jag tillhörde dem. De svenska bankerna köpte huvudsakligen sina baltiska banker 1999 efter den ryska finanskraschen 1998. Jag var helt för dessa köp, och de svenska bankerna rensade upp sina nyinköpta banker på ett hedervärt sätt. De svenska bankerna i Baltikum bidrog till deras lyckosamma utveckling, men de lyckades inte påverka Ryssland i något positivt avseende. I stället, som Berge och Gordh Humlesjö så väl visar, lyckades ryssar korrumpera svenska banker och bankirer.

Sverige – och Europa – behöver fortsätta att rensa upp penningtvätten. Honugsfällan är ett nödvändigt varningsrop. Anledning till att Europa legat efter USA i det här avseendet är att de amerikanska böterna har varit närmast astronomiska, medan de europeiska länge varit små, även om de nu stigit. Amerikanska banker har nu starka jättelika compliance departments, eftersom bankcheferna tröttnat på att betala tiotals miljarder dollar i böter. Europa måste göra detsamma. Men det är inte bara fråga om bankerna utan även om landets säkerhet.

Sverige och EU måste gå vidare!

Anders Åslund är senior fellow vid Frivärld och författare till boken “Russia’s Crony Capitalism: The Path from Market Economy to Kleptocracy”