Anders Ejerhed; Datatekniken skärskådad

ANDERS EJERHED:
Datatekniken skärskådad
Datatekniken har använts så länge och i så
skilda verksamheter att dessa styrt var
tyngdpunkten i tekniken hamnat.
Verksamheterna har också till sin natur
formats av datatekniken, konstaterar
civilingenjör Anders Ejerhed. Han är
verksam vid Philips Elektronikindustri AB
med produktplanering och har tidigare
arbetat med bl afrågor om industri och
näringsliv, data och FoU inom Sveriges
Civilingenjörsforbund. Författaren ger en
överblick över datatekniken och belyser
betydelsen av informationstekniken for
arbetets innehåll. Nutidens rättesnörefor
kommande teknik bör vara principen om
symbios: att forena yrkesskicklighet och
teknik däryrkesarbetaren fortsätter att vara
bärare av kunskap och fordigheter. .
Informationstekniken blir då hans eller
hennesforlängda arm, skriver han.
Min morfar var syssloman vid ett sanato·
rium och tillika postforeståndare på deltid.
Jag kan som verksam i en dataindustri och
med kontorstekniska hjälpmedel som specialitet nu påstå att hans kontor hade
många av de egenskaper som idag talas
om får morgondagens kontor. Där fanns
helhetsansvar for verksamheten, ett resultat- och produktansvar snarare än ett
funktionsansvar. Arbetet var efterfråge·
styrt, kunderna personligt kända, varje
dokument/register direkt åtkomligt. Korrespondensen skedde med vändande post,
avstämningen och den ekonomiska rapporteringen var klar vid dagens slut och
allt arbete skedde med få maskiner.
60- och 70-talens datatekniska utveckling forde oss bort ifrån dessa egenskaper,
men inte bara på kontor utan även i verkstäder och forvaltning. Nu har vi chans att
få tillbaka flera av de goda egenskaperna.
En forutsättning för detta är att datorteknisk utveckling kompletterats med kommunikationsteknisk, varfor det blir mer
befogat att tala om informationsteknologi.
Det gamla datorbegreppet faller sönder,
mer om detta och dess innebörd i det följande.
När redaktionen bad mig skriva försökte
jag börja med att ta ”pulsen” på datoriscringen i samhällets olika sektorer för att
beskriva var och hur man utnyttjar informations teknologi. Man kan naturligtvis
skärskåda t ex statistiksystemen för överblick, planering och beslut i samhällsförvaltningen, transfereringssystemen som
skall hjälpa till i vår distribution av väJ.
fård, styrsystemen i varuproduktionen oti
ekonomisystem i myndigheter och företag.
Några få iakttagelser från en sådan överblick kan få räcka.
För det första kan man konstatera att
datatekniken kommit till användning direkt eller indirekt inom samtliga sektorer/
verksamheter i samhället. ”Hårda”, dvs
mer strukturerade och systematiserade yrken/verksamheter har dock utnyttjat datatekniken tidigare och mer än ”mjuka” yrken/verksamheter. Datateknik har nu använts så länge att verksamheterna inte
bara styrt var tyngdpunkten i datatekniken hamnat utan också så att själva verksamheterna till sin natur formats av datatekniken. ” Hårda” verksamheter kan ha
blivit ännu mer formulär- och blankettstyrda, vi har haft mycket koder i lönebeskeden, postnummer måste till för att
snabbt få fram ett brev osv. De tidiga
drivfjädrarna till datorisering var lönsamhet, rationalisering och stordrift medan
först. senare, ungefår från början av 70-
talet, dessa kompletterats med kriterier fOr
– i tur och ordning – integritet, sysselsättning, sårbarhet, demokratisk styrning
och kulturella effekter. Hela denna kravbild bär vi med för ny informationsteknik.
Datateknik som hjälp till den enskilde arbetstagaren/~änstemannen i det dagliga
arbetet, fanns däremot knappast alls i 60-
och 70-talens datorisering. Det är just detta krav som gör att egenskaperna i morfars
kontor är så aktuella för fortsatt informationsteknologisering.
329
Tre nyckelteknologier
Tre teknikområden, centrala för den fortsatta informationsteknologiseringen, får
bli den tekniska plattform mot vilken min
fortsatta analys tar spjärn. Mycket lämnas
utanför t ex utvecklingen av signalbehandlingen – grundläggande för all informationsteknologi, packningstäthet hos integrerade kretsar, nya bildskärmstekniker
och annat tekniskt spännande.
Databaser är den första delen i plattformen. Sådana informationslager eller
minnesgarage kan göras alltmer allmängiltiga, täcka allt från arkiv till kom-ihåglappar, och vara kunskapskällor under användarens kontroll. Den andra byggstenen
i plattformen är kommunikationsteknik. Jag
angav samspelet mellan kommunikation
och databehandling som grund för ett nytt
begrepp: informationsteknik. Ökad, internationell standardisering pådriven av
framför allt televerken, gör elektronisk
kommunikation alltmer värdefull i förhållande till alternativa sätt. Att t ex porto är
dyrt och posten tar tid är naturligtvis också drivfjädrar liksom önskemålet om bredare kommunikationskanaler. Värdet av
att t ex kunna komplettera tal med en
schematisk bild eller skicka en text med en
muntlig kommentar vidhäftad, värderas
högt.
Den tredje viktiga delen är den spridda
datakraften. Det handlar om att i själva
hjälpmedlet för den kontorsanställde eller
fabriksarbetaren stoppa in datakraft så att
hjälpmedlet kan fungera autonomt och
kan bli programmerbart. Först då får man
förutsättningen att göra informationstek- 330
nik till ett kontorstekniskt hjälpmedel (och
motsvarande i fabrik). Att detta är en eftersträvansvärd utveckling kan belysas
med ett parallellresonemang rörande telefonapparaten . Hur skulle det vara om telefonen fungerade så att telefonsystemet bestämde när och med vem man fick kommunicera och också vad för slags saker
man !ar säga?
Spridd datakraft medför på sikt en ny
filosofi eller ett nytt sätt att beskriva och se
på informationsteknologi. Man kan säga
att användarna vid programmerbara arbetsplatser delegerar från sig till andra i
stället för att ett stort system delegerar till
operatörer vid terminaler. Denna utveckling kan avläsas i många exempel, se idag
på t ex språkdosor, persondatorer, ordbehandlingsmaskiner och teledataterminaler. Utvecklingen mot spridd datakraft
hade funnits även utan den numera utbredda uppfattningen att detta är eftersträvansvärt, helt enkelt därför att stordatorer inte klarar av att i sig rymma alla
funktioner som, genom ” navelsträngar”,
skulle utnyttjas av alla anslutna arbetsplatser.
Betydelsen av informationstekniken för
arbetets innehåll, vidare styrningen av
själva informationstekniken och av dess
användning är två så centrala frågor i debatten att jag i mitt fortsatta skärskådande
uppehåller mig vid dem.
Arbetets innehåll
Ofta, och slarvigt, hävdas ett entydigt och
ofrånkomligt samband innebärande att
mer informationsteknik automatiskt utarmar arbetsinnehållet. Mer avgörande för
arbetsinnehållet än själva tekniska verktygen är dock sättet att organisera arbetet.
Ett i många delmoment nedbrutet arbete
där resp delmoment samlas till en bcfatt·
ning medför litet spelrum och stor rutinisering. Ett dyrt tekniskt verktyg för an
hantera rutinerna kan förstärka dessa
egenskaper t ex blir beläggning och kapacitetsutnyttjande viktiga. Om till ovan an·
givna karakteristika på jobbet också kommer små eller obefintliga krav på yrkeskunskaper (i meningen fårdigheter och
förståelse för sammanhang) då finns de
funktionella förutsättningarna för fullständig automatisering. Men att avskaffajobb
var ju inte målet. Istället skall informa·
tiansteknik utnytDas så att olika arbetsuppgifter kan organiseras till befattningar
som ger variation och spelrum samt krav
på yrkeskunskaper till den grad vi kan
vänta att de motsvaras av oss som arbeta·
re och tjänstemän.
Ett exempel: datainmatning (förr
”stansjobb” nu ett tyst bildskärmsjobb)
kan flyttas närmare punkterna för infor·
mationens tillkomst. Från postgirot till
postkontoren, från SCB till uppgiftslämnande myndigheter och företag, från sjuk·
vårdsförvaltningen till klinikerna, från fo.
retagets ADB-avdelning till operativa enheter. Utspridd ADB-kraft och kommunikation möjliggör detta. I de många punk•
terna görs också mycket annat än dataio.
matning, t ex vårda egna (elektroniska) arkiv, beräkna, skicka (elektronisk) post.
Ytterlighetspunkten i denna utsp”t
ning är naturligtvis att varje anställd har
ett mått av informationsteknik till sitt förfogande, drygt det som kan nyttiggöras i
vederbörandes befattning. I denna strategi
ligger en enkel grundfilosofi; informationsteknik skall och kan formas till ett hjälpmedel för den anställde och under dennes
kontroll. Detta i motsats till att göra människan till operatör av ett informationstekniskt system. En bromsande faktor för
denna strategi (vid sidan om fortsatt specialisering och differentiering av arbete,
byggd på en slentrianmässig föreställning
om stordriftens universella överlägsenhet)
är gängse syn på produktionsfaktorer: arbetskraften tillåts vara högbeskattad och
andra produktionsfaktorer såsom miljö,
kapital, energi och naturresurser är förhållandevis lågt beskattade. Kan man så
byter man idag människa mot maskin om
maskinen kostar mindre än 0,5 a l Mkr.
En statsfinansiellt neutral skatteomläggning med billigare arbetskraft skulle ge
bättre jobb, både till antal och innehåll,
men också stödja en informationsteknologisk industri som är arbetskrävande.
Ett påpekande till om arbetets innehåll:
alla jobb kan inte bli roliga (=alltså ge
lagom anspänning av yrkeskunskaper och
förståelse med samtidigt stort spelrum och
måttlig rutinisering) . Ju snabbare detta
accepteras, inom ramen för ovan angivna
strategi, dess lättare blir det att enas om
åtgärder kring jobbet. Här kan särskilt
större, stela företag och institutioner lära
av småföretag.
Den anställdes rätt till sin yrkeskunskap
och hotet att förlora den i samband med
33 1
datorisering måste också beröras här. Anställda på t ex ett halvmodernt sågverk
menar att deras yrkeskunnande, av vikt
för hög ochjämn kvalitet samt gott virkesutnyttjande, ”kapslas in” om och när verket moderniseras.
Sak samma kunde en verkstadsarbetare,
som t ex balanserat turbinrotorer för hand,
hävda. En rakt-fram-automatisering med
byte av människa mot maskin blir särskilt
klumpig i ett läge då nyajobb inte skapas i
den takt befintliga kan ersättas. Som
grundregel måste ju gälla att ny teknik
också tillåts komma fram. Boktryckarkonsten, maskindrivna fartyg och telegrafi
i stället för handskrifter, segelfartyg och
ponny express; vem talar däremot? Nutidens rättesnöre för kommande teknik bör
vara principen om symbios Ufr teknik som
ett hjälpmedel, ej den anställde som
knapptryckare). Alltså att förena yrkesskicklighet och teknik där yrkesarbetaren
fortsätter att vara bärare av kunskap och
färdigheter. Informationsteknik blir då
hans eller hennes förlängria ”arm” eller
”sinne”. Det finns åtminstone fyra skäl för
principen om symbios.
l Systemen blir sårbara om ingen längre
” kommer ihåg handgreppen”,
2 människor är trots allt bäst på att
greppa och konstruktivt göra något av
sambanden behov-funktion-utförande,
3 motivationen blir bättre än i lösningar
där människor bara är operatörer och,
som tidigare nämnts,
4 sysselsättningsskäL
332
Det går fort – men långsamt
Utvecklingen av informationsteknik går
snabbt, spridningen och därmed användningen går väsentligen långsammare. Att i
tidningarna läsa om att den teknologiska
fronten knuffats vidare är inte liktydigt
med att butikshyllor nästa ögonblick fylls
med produkter grundade på den nya teknologin. Det är med informationstekniska
rön som med nyheter på t ex medicinens
eller kemins områden. Alltså: massmediarubriker vid teknologiska genombrott,
som kommer tätt, men förhållandevis lång
tid från upptäckt till praktiskt spridning/
användning och ett decennium eller mer
innan den nya tekniken dominerar eller
helt ersatt gammal teknik.
Televerken byter inte sitt nät när optiska fibrer kommer, bilelektriciteten i nya
fordon görs inte heller elektronisk bara för
att mikroprocessorn uppfinns osv. stutsatsen är att det finns tid att styra och påverka, särskilt genom medvetna marknadsreaktioner. Bara den som skärmar av sig
från information kan bli överraskad. Jag
påstår att informationsteknik inte tränger
in fortare i samhället än att även en enskild individ har tid att notera och reagera
(röstbeslut, köpbeslut) och detta utan att
vederbörande skall förväntas att just för
den snabbutvecklande informationstekniken samla information i särskild ordning.
(Det bör däremot grupper som företag,
myndigheter, fackförbund, m fl göra.)
Liten experimentvilja
I Sverige, dess offentliga sektor i synnerhet, är experimentviljan för liten – gjorda
”experiment” i skala l: l är lika vidlyftiga
som dc är dåligt underbyggda – och krav
på enhetlighet dvs lika för alla (myndigheter, län, medborgare) en hämsko. En mer
aktiv offentlig upphandling kompletterad
med för väldokumenterade behov nationella projekt som möjliggör kraftsamling
av resurser skulle vara ett dataindustriellt
stöd men framför allt ge diskussionen om
bra och dålig informationsteknik mer substans. Ett exempel på experiment i smått.
Efter några decennier av datorisering i
sjukvården med totalt sett måttlig framgång (mätt ekonomiskt, medicinskt eller
som service mot sjukvårdens huvudintrcssent) funderar nu rationaliseringsansvariga på att gå till klinikexpeditionen med
en persondator under armen och erbjuda
denna som instrument för problcmlösninl(.
Alltså en datorisering på användarens villkor för just hans eller hennes problem/
flaskhalsar och i den takt denne kan ta till
sig och utnyttja tekniken.
Ha ingen övertro på datapolitik!
Räcker det med experiment, offentlig upphandling och en samverkansprincip för utnyttjande av informationsteknik i arbetslivet? Bör inte allt styras av en datapolitik? I mitt tycke tänkvärda uttolkningar
av innebörden av ”en medveten datapolitik” (t ex Gert Persson på Datainspck·
tionen) visar att det egentligen rör sig om
flera, probleminriktade politiker. En probleminriktad politik innebär att den är giJ.
tig också för annat än data och informationsteknik. Beredskaps-, säkerhets-, arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik,
närings- och industripolitik, politik for utbildning, FoU och internationellt samarbete bör redan finnas där. Även en politik
for integritet och offentlighet m m är motiverad datatekniken fOrutan. Det är helt
enkelt så att informationsteknik ger nya
möjligheter samtidigt som den ”skärper och
vässar problem som redan finns” som
333
Lars Kristiansson, professor i informationsteori vid CTH, så träffande brukar
uttrycka det.
Sammantaget: sätt ingen tro till att en
ny datapolitik skall lösa problem, ta över
något ansvar, peka ut en färdväg eller på
annat sätt fungera som avlat for eget engagemang framför allt i att ta reda på och
utnyttja dess möjligheter.