Anders Ydstedt: Alternativet till kärnkraft är ransonering eller hamstring

Den tyska regeringen föreslår företag ska anpassa sin produktion efter elproduktionen från vind och sol. Företag som anpassar sig ska få rabatt på nätavgiften. Detta är precis tvärt emot hur det är idag i Tyskland där stora elkonsumenter får rabatt om de har en stabil konsumtion. Planerna har inte oväntat mött kraftigt motstånd. Die Welt rapporterar om skarpt ett brev från ett av CDUs företagarråd ”Wirtschaftsrates der CDU” till näringsminister Robert Habeck, (Die Günen) och chefen för Tysklands nätmyndighet (Bundesnetzagentur) Klaus Müller.

I brevet varnas för att förslaget skapat stor osäkerhet för industrin som oroar sig för om det överhuvudtaget finns tillräckligt med el framöver. Många verksamheter som kemi- och metallindustri kan överhuvudtaget inte vara flexibla med sin elförbrukning. Ofta är dessutom industrier tätt ihopkopplade i leveranskedjor med andra verksamheter som kräver ständig produktion. Tysk industri har kapitalkrävande maskiner vars lönsamhet bygger på högt utnyttjande. Hittills har tysk industrin fått vänja sig vid ökade energikostnader men krav på flexibilitet innebär ett existentiellt hot. Stora tyska elförbrukare har liksom svenska redan frivillig möjlighet att göra en affär på att vara flexibla men den tyska regeringen går nu vidare till hela näringslivet och uppmana till anpassning till det nya läget.  

Det är denna utveckling som hotar även Sverige om vi fortsätter göra oss beroende av volatil elproduktion, det jag brukar kalla ”iblandel” och i Sverige har vi sedan länge redan utnyttjat denna potential. Förslaget om ”Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft” (Fi 2023:F) bör ses mot denna bakgrund. Sverige måste återskapa garanterad tillgång till el när denna efterfrågas. Det går helt enkelt inte att kompensera brist på vind och sol med mer vind- och solkraft och vattenkraften som reglerare räcker inte till – även om den naturligtvis är smartast.

Debatten som följt förslaget om finansiering av ny kärnkraft är intressant kanske främst för att motståndarna inte pekar på alternativ elproduktion utan försöker problematisera förslaget som dyrt och planekonomiskt. Tidigare har debatten om elproduktion handlat om kärnkraft eller alternativ men nu verkar även vindkraftens aktörer inse att de tjänar mer på att vara en del av en fungerande elmix än att ta så stora andelar att vindkraften kannibaliserar på sina egna marginaler. Särskilt fasta leveranskontrakt har visat sig vara en riktigt dålig affär för vindkraften. De som nu motsätter sig ny kärnkraft är i stället de som tillhandahåller moderna ransoneringskort (flexibilitet) och hamstringslösningar (batterier, pumpkraft och vätgas), kort sagt de som lever på att elmarknaden fungerar allt sämre. 

Målet för Centerpartiet och miljöpartiet som ligger bakom stängningen av svensk kärnkraft är naturligtvis även nu att stoppa all ny sådan. För Socialdemokraterna är energifrågan komplicerad och makten går före lösning, något som insågs redan av Olof Palme som efter valförlusten 1976 konstaterade att ”Jag tänker inte offra proletariatet på kärnkraften en gång till”. Förmodligen skulle ingen vara gladare än Socialdemokraterna om regeringen fattade ett kärnkraftsbeslut nu. Det bör i detta sammanhang noteras att det politiska läget för första gången på decennier medger beslut om elproduktion där Centerpartiet inte har veto-rätt. Denna chans får inte missas om vi ska kunna fortsätta elektrifiering av industri, transporter och inte minst ökad användning av AI och IT.

Ett centralt begrepp i debatten om ny kärnkraft som kanske snarare förvirrar än klargör är ordet planerbar. Enligt ChatGTP är ”planerbar” ett adjektiv som beskriver något som går att planera eller som är möjligt att planera i förväg. SAOL har överhuvudtaget inte ordet planerbar utan föreslår i stället ordet ”planerare”. Problemet med ”planerbar” är det får oss som förespråkar kärnkraft att framstå som planerare när det är precis tvärtom. Planerbar elproduktion kan anpassas efter marknadens efterfrågan till skillnad från sol och vind och är den som garanterar att två hål i väggen inte bara är en dum slogan utan en garant för fortsatt elektrifiering med all den nytta det innebär för arbetsmiljö och miljö. Vi behöver slå vakt om vår reglerbara vattenkraft och bygga kärnkraft. Alternativet till ny kärnkraft ser vi nu realiseras i Tyskland – en uppmaning till industrin att begränsa sin produktion. 

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift