Anders Ydstedt: Är det slut på nationella samordnare?

Stefan Löfvens olika regeringar utsåg gärna nationella samordnare för att hantera stora som små frågor. Även alliansregeringarna utsåg nationella samordnare, faktiskt hela 32 stycken.

Men nu verkar det som om det är nationell strategi som är det nya svarta.

Det blev nämligen ingen elektrifieringssamordnare, utan i förra veckan presenterades istället en ”Nationell strategi för elektrifiering”. Få har kunnat undgå att Sverige har problem med elförsörjning, vilket tvingar företag att avstå från investeringar, samt höga elpriser som får elberoende hushåll att gå på knäna. Vissa verksamheter har blivit direkt olönsamma i Sverige. Dessutom är det en klar regional obalans i landet där kunder i södra Sverige får betala mer för de problem som politiken skapat.

Som om inte detta var nog så kommer elkrisen i ett läge där det pågår en enorm satsning på elektrifiering av industriella processer och transportsystemet. Till detta kommer att Sverige valt att locka till sig stora elkonsumenter med behov av trygg elförsörjning 24/7 som ytterligare sätter press på systemet.

Sverige behöver således en marknadsmodell där planerbar elproduktion lönar sig. Vi behöver elnät med tillräcklig kapacitet som når kunderna, inte bara till vindkraftparker. Dessutom måste den totala produktionen kunna möta ökande behov av både volym och kvalitet. Sverige hade i mångt och mycket detta innan politiken började skjuta sönder elsystemet.

Uppenbarligen är det politiskt omöjligt för regeringen att lösa denna grundproblematik. Istället väljer regeringens att presentera en strategi på 102 sidor, med 12 punkter och 67 åtgärder. Elektrifieringsstrategin har tagits fram av en arbetsgrupp med handläggare från departement och myndigheter.  Många fina ord är det om vikten av elektrifiering – men inte helt oväntat är den första punkten ”Utvecklad planering” och därefter följer ”Samverkan, roller och ansvar ”. I sann svensk korporativistisk anda ska det tillsättas ett ”elektrifieringsråd med representanter från den offentliga sektorn, näringslivet och andra samhällsaktörer”. Svenska Kraftnät ska få ”en tydligare roll att arbeta för att elsystemet ska kunna utvecklas i takt med behoven.” Man kan undra vad myndigheten har för roll idag? En otydlig roll?

Gång på gång skrivs det i strategin om dialoger och samverkan mellan olika myndigheter, länsstyrelser, regioner, kommuner, universitet och högskolor, näringsliv m fl. Elektrifieringsstrategin kommer att sysselsätta många offentliganställda, det kommer att drickas mycket kaffe och konfereras med många fina powerpoints ända fram till valet. Det kommer att tas fram fina roll-ups. Kanske når roll-ups och powerpoint ända till Almedalen?

Det finns så många punkter i strategin att alla nog kan hitta någon att instämma i, samtidigt som de har invändningar mot andra. Några aktörer känner sig säkerligen nöjda med att ha fått med något i strategin. Men den egentligen strategin är att engagera så många aktörer i samtal att man kan skjuta den besvärliga politiska problematiken framför sig och begrava högljudda aktörer i samtal istället för kritik. Jag hoppas jag på detta sätt tydliggjort rollen för elektrifieringsstrategin.  

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift