Anders Ydstedt: Bråttom med tysk Politikwechsel

Det tyska förbundsdagsvalet gick inte riktigt så bra för CDU som man kunde ha hoppats och inte så dåligt för SPD som kanske krävts för acceptans för en större omprövning av den egna politiken. Lyftet för AfD blev dock mindre än vad många befarat och Musk-effekten uteblev helt. Särskilt oväntad var Die Linkes kraftiga slutspurt som sannolikt gjorde att BSW inte klarade förbundsdagens 5-procentsspärr och därmed sannolikt underlättar en kommande regeringsbildning mellan CDU och SPD.

Nu är det bråttom för Friedrich Merz att bilda en regering som kan ta sig an Tysklands kriser. Det är inte bara Tyskland som väntar på ”Politikwechsel”, som det stod på valaffischerna, även EU behöver ett starkare Tyskland. För SPD med en ny ledning är kanske tempot det starkaste förhandlingskortet och där de nu äger taktpinnen. Förhoppningsvis vill även SPD avväpna ytterkantspartierna genom att minska spänningarna i migrationsfrågan och här skulle de med fördel kunna ta lärdom av sina svenska partikamrater som redan 2015 gjorde mycket av det som nu krävs i Tyskland. Låt oss hoppas på några spännande veckors förhandlingar och att vi slipper de senaste valens långdragna processer. 2021 förhandlades det i 73 dagar och 2017 hela 171 dagar. Sedan återföreningen har det i snitt tagit 63 dagar att få fram en regering, så kanske kan Merz förhoppningar om en ny regering före påsk infrias.  

I år var jag på plats på valvakan i Konrad Adenauer Haus. Jag har följt många tyska val men bara en gång tidigare varit med på CDUs centrala valvaka och det var 2005 efter vilket Merkel bildade sin första regering. Mat, dryck och nya bekantskaper var lika trevliga denna gång. Det fanns dock en väsentlig skillnad mellan valvakorna 2005 och 2025. I söndags, direkt efter första exitpollen, klev Merz och Söder upp och kommenterade de första siffrorna, de tackade varandra, sina närmsta medarbetare och alla som hjälpt till i valrörelsen.

Jag som hört sägas att Merz inte gärna trivs med partisammankomster och stämmor blev positivt överraskad, kanske har han lärt sig betydelsen av detta efter att två gånger misslyckats med att väljas till partiledare.

2005 var det en riktig valrysare och utgången blev inte klar under kvällen. Det som förvånade mig då var att Merkel aldrig klev upp på scen och kommenterade resultatet, hon gjorde inte heller ens minsta ansats att tacka alla partiarbetare som kampanjat för henne. I ” Elefantenrunde” – programmet där tysk TV samlar alla partiledare – under valkvällen utropade Gerhard Schröder sig som valvinnare, trots att CDU blivit större. Detta var det enda vi såg på skärmarna under CDUs valvaka och stämningen blev ganska tryckt. I sina memoarer skriver Merkel att hon tillbringade kvällen i presidierummet på plan fem i Konrad Adenauer Haus och att hon därefter begav sig till Tv-studion. Hennes fokus verkar främst ha varit på sin egen roll efter ett val som gick sämre än väntat för partiet. Redan valkvällen 2005 kunde man få en föraning om Merkels komplicerade relation till CDU, ett parti hon aldrig sökt medlemskap i och som hon tackade nej till att bli hedersordförande för.

Många CDUare som jag träffade beskrev Tysklands alltmer radikaliserade politiska landskap som ett resultat av Merkels politik. Helt klart är att partiet AfD, Alternative für Deutschland, startades som ett svar på Merkels användning av begreppet ”alternativlos”. En effekt av radikaliseringen av det politiska landskapet med stora ytterkantspartier som Die Linke och AfD är att det är tveksamt att tala om en regering med CDU och SPD som en GroKo – en stor koalition.

En ny regering står inför stora utmaningar. Mycket talar för att CDU och SPD, redan före en ny förbundsdag tillträder, lättar på Die schuldenbremse för att frigöra medel för upprustning av det tyska försvaret. I den nya förbundsdagen har nämligen Die Linke och AfD tillräckligt många röster för att kunna blockera en sådan överenskommelse. Migrationskrisen som väljarna såg som den viktigaste frågan borde också kunna förena CDU och SPD. Återstår då den krisande ekonomin som väljarna såg som näst viktigast. I valduellerna förnekade SPD-ledaren Olaf Scholz att det pågår en avindustrialisering i Tyskland men en ny SPD-ledning kanske kan öppna för reformer som stärker företagen.

Professor Roland Koch, ordföranden för CDUs think tank Ludwig Erhard Stiftung, summerade i veckans nummer av tidningen Focus i tre punkter vad som nu behövs: En rejäl sänkning av bolagsskatten, en bidragsreform som gör arbete mer lönsamt och krafttag mot den omfattande byråkrati som begränsar tyska företag.

I Friedrich Merz ovan nämnda tacktal konstaterade han att det inte kommer att bli enkelt, att inre och yttre säkerhet, migrationsfrågorna och ekonomin måste vara fokus för en ny regering men att han har respekt för sina politiska motståndare (som han nu måste bilda regering med). Det är bråttom för Tyskland behöver en Politikwechsel och EU behöver ett starkt Tyskland – och idag börjar förhandlingarna mellan CDU och SPD.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidksrift