Anders Ydstedt: Dags att avveckla Sveriges säkerhetspolitiska skuld

”Det här är en stor fråga, en historisk fråga. Det vore ett historisk beslut om Sverige valde att gå med i Nato för det skulle sätta punkt för en nästan… 200-årig period av militär alliansfrihet och dessutom en period som svenska politiker normalt talar om som en väldigt lyckosam period.” Så uttryckte sig Mats Knutsson i Rapport när han kommenterade frågan om en folkomröstning om NATO-medlemskap (220428).

Knutsson är tyvärr ingalunda unik med att hävda att Sverige var alliansfritt. Dagens debatt om NATO är rejält skadad av att Sverige aldrig fullt ut gjort upp med den officiella bilden av att vara alliansfritt och neutralt under kalla kriget.

Genom föredömliga insatser av inte minst Robert Dalsjö, Mikael Holmström och Bo Theutenberg vet vi idag att Sverige hade ett omfattande militärt samarbete med NATO men myten upprätthålls delvis av okunskap och delvis mycket medvetet av de som motsätter sig ett NATO-medlemskap. Sverige samarbetade kring vapensystem, utbildningar och utbyte av underrättelser med mera. Sverige hade också ett atomvapenprogram som lades ned i utbyte mot säkerhetsgarantier. Så samtidigt som en del politiker och UD förde en aktivistisk politik med udden riktad mot USA upprätthöll vi goda förbindelser västerut, fast i hemlighet. Det är naturligtvis lätt att ha starka moraliska i invändningar i efterhand mot detta agerande men besluten fattades i en annan tid med starka hotbilder.

Det bekymmersamma är dock att många svenskar, bland annat inom socialdemokratin, lever kvar i den officiella bilden nu när det krävs ett snabbt och samlat ställningstagande för NATO tillsammans med Finland. I detta sammanhang är det ytterligare bekymmersamt att Sverige inte som andra länder släppt uppgifter om de som på olika sätt arbetat med och för olika Warszawapaktsländer. Detta borde ha gjorts i fredstid så att vi kunnat haft en process där vi gjort upp med vår historia. En process där de som agerat mot vårt land ställts till svars på samma sätt som i exempelvis Tyskland. Tyvärr kan vi nu konstatera att det är lättare att hitta uppgifter om svensk säkerhetspolitisk historia och dess aktörer utomlands.

Vi har haft över trettio år där vi kunde ha gjort upp med vår egen historia. Hade vi öppnat registren hade alla vetat vilka av de röster som nu deltar i den säkerhetspolitiska debatten som kanske än idag tvingas agera mot vårt land på grund av att främmande makt har ”kompromat” mot dem. Låt oss hoppas att vi efter ett positivt NATO-beslut tar tag ordentligt i denna historiska skuld. Spänningen mellan den reala politiken och den offentliga har säkerligen gett upphov till många problem genom åren. Det gör sannolikt ont att riva av plåstret men det blir inte bättre av att vänta.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift