Anders Ydstedt: Det är bara marknaden som kan mätta våra magar

I debatten om höjda matpriser finns det de som ifrågasätter marknadens funktion och vill se statliga ingrepp. Tyvärr verkar denna brist på tilltro till marknaden gå över alla partigränser. Vi bör dock vara måna om att inte störa marknadens funktion med fri prissättning som förser varje butik med precis de varor vi önskar. Som för varje år ökar utbudet av alltmer unika varor som man tidigare tvingades ta med sig från utlandsresor.

Tänk också på hur marknaden lyckas få hela kedjan från bonde till butik att fungera. Att det finns tillräckligt med varor i varje butik och att marknaden till och med vid stora katastrofer snabbt hittar nya vägar att förse oss med vårt dagliga bröd. I stället för att fundera på skadliga regleringar borde vi se vilka hinder som finns mot mer marknad. För sådana finns och bör bekämpas.

De som idag ifrågasätter marknaden bör läsa på om realsocialismen. Själv minns jag tomma hyllor i polska och östtyska butiker på 1980-talet. Folkhumorn i DDR skojade om detta:

En kund går in i en östtysk butik och frågar:
”Är det här ni inte har fisk?”
Expediten svarar:
”Nej, vi är butiken som inte har kött. Butiken som inte har fisk ligger tvärs över gatan.”

Men i DDR och andra länder som tvingades in i socialism av Sovjet var tomma butikshyllor i ett välkänt fenomen och en tydlig symbol för den socialistiska planekonomin. Till skillnad från Västtyskland, där marknadsekonomin skapade ett överflöd av varor, präglades de socialistiska länderna av brist på både livsmedel och konsumtionsvaror. Det fanns ett talesätt i DDR: ”Man kauft, was es gibt, nicht was man braucht” – ”Man köper vad som finns, inte vad man behöver”. Det säger mycket om bristsamhället och hur folk tvingades anpassa sig. Såg man en kö så ställde man sig i den i förhoppning att hitta något åtråvärt. För att alltid vara beredd kunde man ha en ”Einkaufsnetz” (en slags nätpåse) eller en annan väska med sig, ifall man skulle stöta på en vara som annars var svår att få tag på. Eftersom utbudet i butikerna var oförutsägbart kunde man aldrig veta när något eftertraktat plötsligt dök upp.

Idag är detta bara kul anekdoter men det var en grym verklighet för många som under decennier tvingades leva under socialistisk diktatur.

Därmed inte sagt att inte svenska politiker kan göra något för sänkta matpriser. I många kommuner begränsar politikerna konkurrensen genom att begränsa nya butiksetableringar. Ofta handlar det om lågprisbutiker som vill eller endast kan etablera sig utanför centrum. Här skyller politikerna ofta på att nya butiker leder till mer biltrafik. Då är det bra att veta att vi nu går mot en hel tyst och utsläppsfri biltrafik som bör leda till omprövning av det bilmotstånd som ger alla dyrare matkassar. Att det finns möjlighet att köra bil och köpa billigare mat innebär sänkta matpriser även för de som inte kör bil när konkurrensen ökar.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift