Anders Ydstedt: En elmarknad för kunderna!

På 1990-talet arbetade jag med omregleringen av elmarknaden för flera stora energibolag. De som var förutseende kunde redan då ana att energi-only-marknaden skulle leda till minskade investeringar i produktion – förutom sådan som subventionerades. Omfattande subventionerade satsningar på volatil elproduktion i kombination med politiska nedstängningar av kärnkraften har lett till en marknad som i högsta grad tillfredsställer producenter men som inte klarar att tillgodose kundernas grundläggande behov av el. I många år satte ny elproduktion med låga rörliga kostnader press på elpriserna till glädje för industrin. Kanske hoppades en del på fortsatt låga elpriser och att skattebetalarna skulle få ta ansvaret för att lösa den kommande effektbristen?

Politikens svar i krisen är nu att ytterligare förändra marknaden i producentvänlig riktning: på kort sikt stora subventioner till hushållen och på längre sikt ska vi konsumenter anpassa vår elanvändning efter produktionen. När elbolag och politik talar om flexibilitet och smarta nät får jag rysningar vid minnet av hur elbolagens utvecklingsavdelningar före omregleringen drömde om ”demand-side-management”. Att stänga ned en kund var redan då på marginalen billigare än att ta investeringar för ökad produktion. Notera att de nya ”smarta” elmätare som nu installeras är förberedda för att koppla ned oss konsumenter. Vid sidan av detta föreslår politikerna olika stöd till produktion av planerbar baskraft såsom kärnkraft och kraftvärme. Jag menar att man borde börja med att göra om marknadsmodellen så att den tillgodoser allt ökande behov av el i industri och transporter samt säkra våra IT-systems behov av absolut avbrottsfria leveranser. Fokus på produktion måste ersättas med en marknadsorientering.

Med detta sagt vill jag tillägga att på längre sikt kommer tekniken att ge oss god tillgång till el till mycket låga priser. Solen ger oss enorma flöden och någonstans på jorden lyser det alltid, eller så lyckas vi fånga energin via satelliter. Geotermi, ny ofarlig modulär kärnteknik och kanske till och med batteriteknik tillsammans med bättre elnät kommer att göra dagens situation till en historisk parentes. Men det kan bli en lång och dyr parentes.

Valet nu står mellan att låta marginalpriset på marknaden bero på om det finns ett visst produktionsöverskott som vi kunder kan välja mellan eller om vårt val som kunder bara är att avstå från att köpa el.  Eller kanske till och med själva tvingas ta ansvar för sitt elbehov. Det senare, att hushåll och företag själva ska behöva ha batterier strider mot allt vad vi lärt oss om specialisering på marknaden. Vårt moderna välstånd bygger på att var och en inte behöver vara vår egen ”baker, butcher or brewer” – som Adam Smith så väl beskrev det. Självklart ska de som tycker det är kul med el kunna producera men vi ska inte tvingas dit.

Ytterst innebär dagens modell att det av och till kommer att finnas eluttag utan el. Med tanke på att elektrifiering ger oss sådana enorma miljö- och produktivitetsvinster är det helt fel strategi att bygga marknaden på en bristsituation.

En lösning vore att inte tillåta aktörer på marknaden som inte kan leverera ström efter kundernas efterfrågan. En modell är att utgå från Fjärrvärmelagen där det står att endast leverantörer som kan leverera ”prima värme” – alltså värme av rätt kvalitet och när kunderna behöver den – får anslutas till fjärrvärmenäten. Detsamma borde gälla på elmarknaden. En sådan modell skulle tvinga producenter att själva ta ansvar för att lösa de utmaningar med volatil produktion. De tvingas då själva investera i reservkraft eller teckna avtal med producenter som inte har samma väderberoende, exempelvis vatten- eller kärnkraft. En sådan marknadsmodell skulle skapa professionella incitament för att ta fram kostnadseffektivare lösningar. Att lämna över problemet till hushållen gör att dessa vänjer sig vid och fås att acceptera höga elpriser samtidigt som vi missar de professionella lösningarna på dagens problem.

En annan lösning vore att ge kunder precis det de betalar för. I den omreglerade elmarknadens barndom drömde elhandelsbolagen om att kunna produktdifferentiera sina el. En del försökte exempelvis med ”grön el” men idag har vi lärt oss att det är svårt att ta extra betalt för en commodity. Ett sätt att produktdifferentiera vore att de kunder som väljer att köpa el från volatil produktion också får volatila leveranser. Då det är dessa kunder som driver fram dagens utveckling är de säkerligen beredda på att vara flexibla eller investera i teknik för att klara sig de dagar det inte blåser. Här tänker jag särskilt på stora aktörer som serverhallar som är stora elanvändare med enormt behov av säkra leveranser.

Vi är idag många som pekar finger åt hur tysk industri gjort sig beroende av billig rysk gas. De har länge haft fördelar av låga gaspriser men skillnaden är inte så stor mot vad vårt ökande beroende av volatil elproduktion lett fram till. Låt oss inte påbörja den stora elektrifieringen med en elransonering.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift