Anders Ydstedt: Energiewende genomfört i Elområde 4

Häromveckan besökte jag DDR-museet i Berlin och sökte då förgäves efter DDR diktaturens seriefigur Wattfrass som skulle få hushållen att hålla nere elförbrukningen när elen inte räckte till industrin, ofta tidiga kvällar. Unga, klädda som Wattfrass, agerade angivare och gjorde hembesök för att se till att alla anpassade sin elförbrukning så att industrins planmål kunde uppnås. Kanske är situationen i dagens Tyskland alltför lik DDR tiden för att Wattfrass (Watt-frossaren – min översättning) ska upplevas som något nostalgiskt att skratta åt? Skillnaden mot dagens demokratiska Tyskland är att nu måste industrin anpassa sig när elen inte räcker, inte väljarna.

Många svenskar pekar idag finger åt Tyskland som stängt ner kärnkraften och satsat allt på sol och vind med resultat att landet nu tvingas både elda mer kol än tidigare och importera kärnkraft. Men är det verkligen rätt att peka finger? Är vi inte på väg mot liknande situation och är inte elprisområde 4 (SE4) en perfekt test av Energiewende? För transparensen skull bör påpekas att undertecknad bor i SE4 där elpriset förra månaden var tre gånger högre än i norra Sverige. Elproduktionen i SE4 är vatten, vind, sol och olja i Karlshamn samt ofta import från norr och söder.

Jag lät ChatGTP jämföra Tyskland och SE4. Här är svaret (1-5):

  1. Stark påverkan av fossilbaserad energi:
  • Tyskland: Använder betydande mängder fossila bränslen, såsom naturgas och kol, vilket påverkar elpriserna och tillgången, särskilt under perioder med hög efterfrågan eller brist på förnybar energi.
  • Elprisområde 4: Importerar ibland el från Tyskland och Danmark, där mycket el kommer från kol- och naturgaskraftverk. Detta gör att prisnivåerna i elprisområde 4 påverkas av priset på fossila bränslen i Tyskland.

2. Hög andel förnybar energi:

  • Tyskland: Har en stor andel av sin elproduktion från förnybara källor som vind- och solkraft, vilket bidrar till fluktuationer i elproduktionen.
  • Elprisområde 4: Har också en hög andel förnybar energi, men främst från vattenkraft och viss vindkraft. Priserna påverkas ofta av hur mycket vindkraft som finns tillgänglig i både Sverige och grannländer.

3. Import och exportberoende:

  • Tyskland: Både exporterar och importerar el beroende på tillgång och efterfrågan. Deras marknad är kopplad till flera europeiska länder, vilket gör att elpriser kan variera beroende på flöden.
  • Elprisområde 4: Är ett importberoende område och är starkt kopplat till både Tyskland och Danmark genom överföringskapacitet. Detta gör att priset i elprisområde 4 är känsligt för förändringar i de tyska elpriserna.

4. Prisvolatilitet:

  • Både elprisområde 4 och Tyskland upplever perioder av höga prisfluktuationer, särskilt vid variationer i produktionen av förnybar energi eller tillgången på fossila bränslen. Detta kan också bero på väderförhållanden, vilket påverkar tillgången på sol- och vindkraft.

5. Elpriser nära industrikärnor:

  • Tysklands sydliga regioner och södra Sverige har liknande prisdynamik, eftersom båda är industrityngda områden med högre efterfrågan och ibland begränsad lokal produktion.

Sverige hade länge ett av världens bästa elsystem med låga priser och nästan inga utsläpp – det gällde även för det som idag är SE4. Frågan som inställer sig är därför hur vi kunde hamna i dagens problem?

Redan före omregleringen av elmarknaden 1996 fanns det starka incitament i energibranschen att importera tyska elpriser. Baltic Cable blev som av en händelse klar 1994. Marknadsmodellen för elhandel där endast energi har ett värde, inte tillgänglighet, kombinerat med kraftiga stöd för vindkraft samt det politiska felbeslutet att lägga ned Barsebäck har gjort att vi idag redan har genomfört Energiewende i SE4. I den svenska debatten om elprisområden, där regeringen utlovat att Sverige på sikt ska bli ett elprisområde, menar många att Tyskland borde dela upp sin marknad i flera områden. Alla som kan något om tysk politik vet att detta är helt orealistisk. Rädslan för att göra Sverige till ett elprisområde bygger nog istället på att man då knyter upp resten av Sverige till SE4 där Energiewende redan råder full ut.  SE4 är som Tyskland men utan kolkraft.

SE4 visar att Energiewende inte fungerar. Ska vi dra nytta av ökad elektrifiering måste vi säkra tillgången till utsläppsfri och rimligt prissatt el och detta måste börja i SE4. En del börjar nu peka på att vi likt Tyskland målat in oss i ett hörn där endast gaskraft är den rimliga övergångslösningen. Tyvärr är det så och det bör då noteras att det kanske var just ökat beroende av (rysk) gas som hela tiden varit det politiska målet för en del aktörer, både i Tyskland och Sverige. Och som av en händelse har samma aktörer lyckats få till stopp mot lokal gasutvinning, både i Tyskland och Skåne. Jag fick en gång höra att Enrons affärsidé var att bygga volatil vindkraft i Texas för att kunna ta mer betalt för gas och gasnät. Mottot var ”bakom sol- och vindkraft finns alltid en gasturbin” men så kan vi inte ha det. Både miljö och säkerhetspolitik talar för att Sverige skyndar på med annat än gas. Vi behöver öka kapaciteten i vattenkraften och bygga kärnkraft.

I SE4 har Sverige importerat Energiewende och tyska elpriser. Låt oss slippa importera Wattfrass.

Anders Ydsted är styrelseordförande för Svensk Tidskrift