Anders Ydstedt: Hotet från löntagarfonderna vaccinerade oss mot socialism

Den 4 oktober 1983 var jag en av de 100 000 som demonstrerade på Stockholms gator mot hotet från löntagarfonderna. Jag hade då precis gått ut gymnasiet och var ordförande i Limhamns MUF. När jag gick i tåget kändes det stort men riktigt hur stor betydelse företagarnas manifestation för äganderätt och marknadsekonomi skulle bli kunde jag inte ana. Det krävs perspektiv för att inse betydelsen av de insatser som då gjordes – och än idag tycker jag inte riktigt att alla utmärkta texter och böcker riktigt fångar allt, även om varje ny bok tillför ännu en bit till historien. Mer om det i slutet av denna text.

Ibland framförs från vänstern det tidiga 1980-talet som en förebild i den ekonomiska debatten, som häromåret i en filmen Ta tillbaka jämlikheten  från LO eller i boken Världens jämlikaste land? (Arkiv förlag, 2020). Det var då som den ekonomiska jämlikheten var som störst. Det var också då incitamenten att arbeta eller driva företag var som lägst. Skatterna var skyhöga. Företagens investeringar var statligt reglerade och monopolen var legio. De som klagar på public service idag ska veta att på det tidiga 1980-talet var det inte bara monopol på radio, TV och telefoner, vänstervridningen i TV var långt värre än idag. Var man nyfiken på utländska TV-sändningar fick man nöja sig med små inblickar via TV-programmet Fönster mot TV-världen. Ibland beskrivs tiden som DDR-Sverige och det finns fog för det begreppet. Stasi använde Malmö som mjukstart för agenter som skulle träna på att besöka ”väst”. Efter varvskrisen stod hoppet till statliga stålsatsningar i Norr (möjligen den enda likheten mot idag). Med fonderna hade Sverige tagit det sista steget mot ett DDR samhälle.

Men så blev det inte och vi måste alla skicka en tacksam tanke till de i näringslivet och politiken som vågade stå upp mot fondsocialismen, särskilt mot de som tog strid internt mot de som inte vågade ta konflikten med facket.

Idag tillhör Sverige de länder som är mest positiva till marknadsekonomi. I Rainer Zitelmanns undersökning av befolkningens syn på marknadsekonomi i 32 länder  som finns publicerad i boken Myter om Kapitalism (Svensk Tidskrift, 2023) hamnar Sverige på plats 7. Vi svenskar är inte heller särskilt avundsjuka. I Zitelmanns studie av olika länder i boken Förebilder och syndabockar (Svensk Tidskrift, 2022 ) är svenskarna det enda folk som motsätter sig extra höga skatter på rika. Något som det annars finns stöd för i de flesta länder. Häromveckan var Svensk Tidskrift med och presenterade ett globalt index över skydd av äganderätten. I International Property Rights Index (IPRI), som täcker flera aspekter på ägande, hamnade Sverige på plats 7 av 125 länder och skillnaderna är hårfina i toppen.

Jag tror att vi svenskar blev vaccinerade rejält mot socialism och höga skatter. Vänsterns ambitioner triggade näringslivet att aktivera Näringslivets Fond och starta Timbro. SAF och senare Svenskt Näringsliv fick en tydlig pro-market agenda vilket är helt unikt jämfört med motsvarigheter i andra länder. När jag träffar utländska vänner tvingas jag alltid gå tillbaka till löntagarfonderna och hotet mot den privata äganderätten för att förklara hur denna utveckling kunde ske.

I veckan publicerades Rikard Westerbergs bok Sista striden det är (Fri tanke, 2023) som är intressant då den inte slutar den 4 oktober 1983 utan följer löntagarfondernas tills de läggs ner av regeringen Bildt och även vad som hände med kapitalet. Boken är ett utmärkt komplement till de böcker som redan finns om löntagarfonderna och näringslivets opinionsbildning. Westerberg skriver bland annat om hur en del av pengarna från löntagarfonderna hamnade i investmentbolaget Bure som blev en pionjär inom privat vård och skola. Kapital från löntagarfondernas hamnade i det som idag är Capio och Academedia!

Med 40 års perspektiv kan man konstatera att näringslivet inte bara vann striden mot löntagarfonderna utan la grunden till ett friare Sverige med ökat skydd för den privata äganderätten. Men hotet mot den privata äganderätten hittar ständigt nya former. Marknadsekonomins fiender har idag blivit mer av funktionssocialister som tar makten över företagen med regleringar istället för att socialisera dem. Se upp för EU kommissionens ambitioner på ESG-området och corporate governance regler som inte tar hänsyn till ägare. Även om vi svenskar en gång blev vaccinerade så har vi nu lärt oss att man behöver vaccinera sig flera gånger för att upprätthålla skyddet. I bästa fall upprätthåller vi skyddet med löpande opinionsbildning för äganderätt och fri marknad – och slipper reaktiva insatser mot socialiseringshot.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift