Anders Ydstedt: Milei har mer än motorsåg

Javier Milei är unik, som både förstår vilka reformer som behövs för att få Argentina på fötter igen och lyckas omsätta dem i politiska beslut. Av media kan man lätt få bilden att Milei är en ensam professor med en motorsåg, men efter några dagar i Buenos Aires med möten med argentinska politiker och think tanks inser jag att Milei är en del av en mycket större rörelse.  Och trots minst sagt tuffa reformer har Milei ett väljarstöd på över femtio procent. Det bådar gott för Argentina.

Ekonomisk chockterapi brukar förknippas med en dödens dal, en period när det blir rejält sämre innan reformerna ger resultat och får väljarna acceptans. Så var det när länderna i Östeuropa ersatte kommunismen med marknadsekonomi eller i mindre skala när Margaret Thatcher avreglerade och privatiserade statliga bolag. Först ökade arbetslösheten och ekonomin försvagades när staten drog sig tillbaka med risk för politisk oro som följd.

Ekonomiprofessorn Javier Milei, som valdes till Argentinas president förra året, har uppenbarligen inte bara koll på vilka reformer som är viktigast för att få ordning på ekonomin – utan har även tagit lärdom av hur och i vilken ordning man ska göra dem för att göra dödens dal mindre djup och långvarig. Före valet identifierade Milei 4000 lagar och 70 000 regleringar som skadar företagande och investeringar. Nu vid makten väljer Milei sina strider för att inte stöta bort stöd och undvika alltför djup kris och i veckan kunde ett år med Milei som president summeras.

Financial Times konstaterar att Argentina efter kraftiga sparpaket och avregleringar nu tar sig ur recessionen och att BNP ökade med 3,9 procent från juli till september. Att stoppa sedelpressarna har kraftigt sänkt inflationen. I november var den 2,7 procent jämfört med 26 procent i december förra året. Detta gör att argentinska obligationer inte längre har den enorma riskpremie som de hade före Milei, ett tydligt mått på marknadens tilltro till Mileis reformer. JP Morgan räknar med att Argentinas BNP minskar med 3 procent i år för att nästa år vända tillbaka till höga 5,2 procents tillväxt. Andelen fattiga har ökat enligt FT, men endast ökad tillväxt kan på sikt skapa mer välstånd och resurser i landet. Enligt Economist har Milei minskat antalet ministerier från 18 till 10 och stoppat många offentliga stöd, bland annat bidrag till provinserna. Resultatet är 30 procent lägre (realt) offentliga utgifter.

Konferensen i Buenos Aires gav en inblick i vad som nu sker i Argentina, men kanske ännu intressantare var att se att Milei verkligen inte är ensam. Milei är en del i en framgångsrik libertariansk rörelse. När jag frågade en av de lokala deltagarna om hur många libertarianska think tanks det finns i Argentina fick jag svaret att de är minst tjugo till antalet! De har både bra samverkan och en konstruktiv konkurrens i idéutvecklingen. Under alltför många år har oppositionen mot vänsterpopulismen valt att lägga sin politik nära maktens för att inte upplevas för extrema och ovalbara. Det som nu sker i Argentina är att Milei och hans vänner valt att utforma politiken efter vad som krävs, inte efter tidigare vänsterpopulistiska agendor. Även om mycket redan gjort, som exempelvis avskaffande av hyresregleringen, återstår att sluta reglera valutan, då det senare försvårar export och gör priserna höga. WSJ konstaterar att en Big Mac är dyrare i Buenos Aires än i Tokyo.

Milei byggde sin framgångsrika valkampanj på ett nytt medialandskap med direktkontakt med väljarna. Detta har nog varit en förutsättning för att ta sig förbi etablissemanget. Milei fick starkt stöd av unga väljare som ville se något helt annat och de hjälpte till att sprida hans budskap. Motorsågen gjorde bilderna ikoniska.  Många ville bli fotograferade med Milei och de spred sedan bilderna vidare. Argentina kan sedan länge beskrivas som King of Fake News, så direktkontakten blev ett sätt att komma runt detta. Förutom att kampanjen var effektiv var den relativt billig. Mileis populistiska kampanj för mer marknadsekonomi är ett tydligt exempel på att populism i sig inte är något av ondo.

Nummer två i Argentinas politiska hierarki efter Javier Milei är presidenten i senaten Bartolome Abdala. Abdala som har en bakgrund som revisor och i den rollen hjälpte han kunder att driva skatteprocesser. Det argentinska skattesystemet med 170 olika skatter är närmast slumpmässigt, enligt Abdala. Engagemang för att göra något åt detta fick Abdala att gå in i politiken. Milei har sagt att ska löna sig arbeta och investera och det fick stor uppmärksamhet när han före valet skrev under löftet till den argentinska skattebetalarföreningen att inte höja skatter. Enligt Abdala har många i Mileis rörelse en bakgrund som entreprenörer.

Det viktigaste nu är att få balans i statens ekonomi, samt att få ner inflationen. Att inflationen nu sjunker ger möjligheter till bättre finansiering. Nu måste vi ta hem alla dessa framgångar till vår ekonomi, berättade Abdala.

– Argentina behöver anpassa priserna till omvärldens och integrera vår ekonomi till riktiga priser. Vi är på på väg mot slutet av en recession och vänder nu mot tillväxt, det är en spännande fas.

Abdala pekade också på behovet av en arbetsmarknadsreform. Av landets 47 miljoner invånare har idag hela åtta miljoner ”informella arbeten”. Detta är inte bra för ekonomin, för skattesystemet eller för pensionssystemet. En viktig reform är att skapa möjlighet till olika löner i olika delar av landet, så är det inte nu.

Vid sidan om att få ordning på Argentina är den stora utmaningen för Milei och hans parti La Libertad Avanza att vinna nästa val, inte minst i Buenos Aires. Mileis parti har inte oväntat mindre stöd i huvudstaden där myndigheter och andra som nu tappar makt har sin hemvist.

Javier Milei är verkligen en imponerande politiker men han har också uppbackning av många smarta människor. Detta lovar gott för Argentina och för många andra länder och politiker som kommer att kunna ta lärdom av Mileis reformer. Jag satsar en slant på att många fler än jag kommer att ta flyget till Argentina framöver.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift