Andreas Vedung: Vinnaren av Bookerpriset har skrivit en mångbottnad roman
I Sverige och i de flesta länder är muntliga löften lika bindande som skrivna juridiska avtal. Problemet med muntliga löften är att de är svåra att belägga. Med tiden bleknar minnet och livets händelser gör att människor glider isär i en sörja av ständigt förändrade sociala, ekonomiska och politiska villkor. Men för vissa är löften heliga. Damon Galguts roman, The Promise, handlar om ett löfte som sviks men också om politiska visioner som aldrig uppfylls.
Bookerpriset har delats ut sedan 1969. Priset delas ut till den person som skrivit den bästa engelskspråkiga romanen under året. Ursprungligen kunde endast författare i brittiska Samväldet och Irland få priset, men numera kan även skribenter utanför Samväldet vinna om de skriver på engelska.
Årets vinnare blev Damon Galgut för sin roman The Promise. Galgut är född i Pretoria 1963, Sydafrika. Galgut har skrivit flera romaner. The Promise kommer ut på svenska sommaren 2022, men kan läsas på engelska redan nu.
Lombard Place – ett hus på farmen
The Promise handlar om familjen Swart som bor i Pretoria. Familjen består av mamman Rachel som är född judinna, pappan Herbert Albertus (Manie) vars förfäder var voortrekkers samt de tre barnen Anton, Astrid och Amor. Familjen Swart lever på en farm och som brukligt är har de hjälp av en svart kvinna, Salome, som varit familjens hembiträde under alla år. Salome bor i Lombard Place, ett hus på farmen tillsammans med sonen, Lukas. Lukas och Amor är jämnåriga och leker med varandra på farmen. Farmen har funnits i släkten Swarts ägo under lång tid och på marken odlas det, men det är oklart vilka grödor. I stället försörjer Manie familjen genom att nöjespark specialiserad på reptiler av olika slag (ormar). Farmen är ett stort platt område med en kulle, en koppie, på vars höjd står ett träd som träffats av blixten en gång. Blixten tog nästan livet av Amor, som räddades av Lukas. Från Lombard Place som Salome och Lukas bor i såg Lukas hela händelsen med blixten, rusade till trädet och räddade flickan.
På pappan Manies sida är familjen släkt med Laubuscher. Mamman Tannie Marina Laubuscher är syster till Manie. Hon är gift med Ockie och de har ett barn, Wessel. Laubuschers bor i Pretorias dyraste område Menlo Park, ett gated community som skyddar mot inbrott och svart våld, men som också är en symbol för segregation och – i Sydafrika – apartheid. Likt många vita i Pretoria har Ockies förfäder anknytning till voortrekkers, den grupp vita boer som flydde från Kapkolonin (Kapstaden idag) under 1830-talet från den brittiska anstormningen. Historien om voortrekkers är levande i det sydafrikanska medvetandet som ett brittiskt övergrepp när Sydafrika annekterades och införlivades i det brittiska imperiet.
En annan viktig karaktär är Alwyn Simmer som är pastoor i den holländska reformerta kyrkan (kalvinistiska influenser). Pastoor Simmer predikar Guds bud till alla i församlingen. Från pulpeten och i personliga samtal talar han med övertygelse, men med åldern börjar tvivlet infinna sig och han undrar om det inte är det bekväma liv han lever från gåvor och arv som driver honom.
Men det omfattande persongalleriet slutar inte här. Andra personer är Dean De Wet, Astrids pojkvän och sedermera man, Desirée som är Antons flickvän och sedermera fru, Susan, som är Amors lesbiska partner ett kort tag när Amor flyr till Durban för att jobba med HIV-patienter på sjukhus.
Manies löfte – Rachels sista önskan
I bokens första kapitel dör Rachel. Innan hon dör har hon ett samtal med Manie om att Salome ska få Lombard Place. Det är Rachels sista önskan i livet. Do you promise me, Manie? Because I really want her to have something. After everything she´s done. Promise me you´ll do it. Say the words. I promise, Pa says, choked-sounding.
Ingen hör löftet, förutom Amor som berättar för Lukas som berättar för Salome. Manie har lovat att ge Salome Lombard Place. Ej längre ska Salome behöva bekymra sig för att bli vräkt (även om det aldrig skulle hända hos Swarts!). Salome ska få känna trygghet, äga ett hus, en bit mark i ett Sydafrika som inte tillåter svarta att äga.
Manie säger att han ska föra över ägandet av Lombard Place till Salome, men inte just nu, just då. Det är ju ingen brådska. Åren går och Sydafrika genomgår seismiska politiska förändringar. I raskravallerna skjuter Anton en svart kvinna till döds i tjänsten som soldat. Även om Anton blev beordrad så är det fruktansvärt.
Våldsamt vackert i ett rikt land där ingen är nöjd
I Pretoria och i hela Sydafrika försöker vita och svarta att leva med varandra, men under ytan kokar rädslan och känslan av undergång. 60- och 70-talet är hotet om kommunism reellt. Dess idéer hotar att konfiskera och socialisera hela landet. Sovjetunionen ser på ANC med stora förhoppningar. Den vita minoritetsbefolkningen känner hur idéerna hotar deras tillgångar, deras liv, deras privilegier, samtidigt som man inser att apartheid måste bort. Den svarta majoritetsbefolkningen känner hur tidsandan är med dem, revansch, frihet via uppror. FW de Klerk, Sydafrikas siste vite minoritetsledare, avskaffar apartheid och inför allmän rösträtt. I presidentvalet 1994 vinner Nelson Mandela en jordskredsseger och blir Sydafrikas första president i ett allmänt val. Landet försöker enas. En kommission inrättas –Truth and Reconciliation Commission – 1996, men våldet pyr och korruptionen inom det styrande partiet, ANC, är stor. Alla skor sig, från presidenten (Jacob Zuma), och nedåt till poliskåren, vars trafikpoliser det går att muta.
Ingen är nöjd, varken svarta eller vita, i det underbart vackra landet som har allt, från enorma mineral-, guld- och diamantfyndigheter till bedårande natur och vilda djur (Kruger National Park). Den enda gång som svarta och vita sydafrikaner förbrödras är när landslaget Springboks spelar rugby. När de muskulösa köttbergen krossar Nya Zeelands All Blacks jublar nationen och Nelson Mandela strålar av glädje i förhoppning om att svarta och vita ska leva tillsammans som ett lag även utanför rugbyarenan.
Livet flyter på och händelser ruckar på förutsättningar
Bortom de stora politiska händelserna pågår livet för människor. Pappan Manie avlider plötsligt av ett ormbett och återigen blir löftet till Salome ett samtalsämne. Amor har inte glömt löftet som Manie gav till Rachel, men Manie har testamenterat bort farmen till dels de tre barnen, dels Pastoor Simmers reformerta kyrka. Ingen har hört det muntliga löftet som Manie gav till Rachel. Visst, säger Amors syskon Astrid och Anton, visst ska Salome få Lombard Place. Det har ju lovats henne. Men varför så bråttom? Varför just nu?
Åren går, Salome arbetar som hembiträde åt Astrid Swart som flyttat in i farmens huvudbostad. Astrid är fåfäng, har alltid ansett sig vara förmer än sina syskon, vackrare, mer förtjänande. Astrid har gift sig med en man inom säkerhetsbranschen, en bransch som växer i samma takt som våldet i Sydafrika eskalerar. Hans säkerhetsföretag bygger staket, grindar, bistår med säkerhetsvakter i Pretorias vita områden. Det går bra. Han är dessutom på god fot med Pretorias högsta svarta politiker. Astrid inleder ett tabubelagt förhållande med en svart politiker och pastoor Simmons försöker få henne att återigen vandra på äktenskapets smala väg. En dag när Astrid shoppar blir hennes bil stulen. Mot sin vilja tvingas hon köra BMW:n ut ur staden. Där skjuts hon.
Ännu en begravning går av stapeln och ännu en gång påminner Amor sin äldsta bror Anton om löftet som pappan Manie gav till Rachel. Visst, säger Anton, visst ska Salome få Lombard Place. Det har ju lovats henne. Men varför så bråttom? Varför just nu?
Antons självmord
Anton lever i ett barnlöst äktenskap, impotent och misslyckad. Hans självbild är att han är en blivande författare, men han dricker för mycket. Hans ungdomliga attraktionskraft och ambitioner har dessutom falnat. Han plågas av minnet då han sköt en svart kvinna. Det var där, i det ögonblicket, som hans liv svängde av mot meningslösheten, mot misslyckandet. En natt hör han ljud som verkar komma från ett pågående inbrott på farmen. Trots att farmen omgärdas av flera staket med låsta grindar. Han laddar pappa Manies gevär med vana rörelser efter åren i Sydafrikas armé och rusar ut i mörkret. Ingen där. Kulan finner dock ett mål. Självmord.
När är det bara Amor kvar. Hon ska se till att pappans löfte hålls när farmen ärvs av henne. Själv vill hon inte ha farmen. Hon bor sedan länge i Kapstaden, där hon jobbar med sjuka HIV-personer, mestadels svarta. Hon betalar tillbaka den skuld som hennes pappa haft till Salome, som det vita Sydafrika har till den svarta delen av befolkningen. Hos familjens advokat förklarar Amor att hon inte bryr sig om farmen, men att Salome ska få Lombard Place.
Lombard Place – ett ruckel med korrugerat plåttak
Utan bevis från lantmäteriet går Amor över koppien och ned till Lombard Place för att berätta för Salome om gåvan. Lombard Place är ett ruckel med korrugerat plåttak och stora renoveringsbehov. Salome är över 70 år och hennes hälsa är dålig. Huset – Lombard Place – övergår visserligen till henne, men är inte alls en rättvis betalning för Salomes livslånga tjänst i familjen Swarts tjänst. Amor vet, hon förstår, men är det hennes fel? Är det inte så det är i Sydafrika och i livet – det är orättvist och ingen blir någonsin nöjd.
The Promise har ingen dialog, istället är det Galgut som berättar historien där han blir tankar hos Manie, Amor, Astrid, Anton och alla andra. Galgut skriver korta meningar, associerar små händelser i enskilda personers liv till stora skeenden i Sydafrikas historia. Han pekar inte direkt ut någon som skyldig eller svekfull. Alla är skyldiga, alla är misslyckade, alla har en skuld, alla blir svikna på något sätt.
Andreas Vedung är nationalekonom