Är framtiden redan här?

Håkan Tribell (red.)
Borgerlig framtid. 15 essäer om samarbete, konflikt och reformer
Timbro 2011

Vilka är framtidens borgerliga idéer? Hur ska framtidens borgerliga samhälle se ut? Med boken Borgerlig framtid försöker tankesmedjan Timbro ge en fingervisning.

Solen lyser stekhet mot fönsterrutorna, den stora lokalen på Kungsgatan 60 i Stockholm är överfull och luftkonditioneringen brusar högt. Tankesmedjan Timbro har boklansering och den tätt packade publiken är full av framträdande ledarskribenter, politiker, författare och forskare.

Alla där för att lyssna till några av författarna till antologin Borgerlig framtid. Först ut är fil.dr. i statsvetenskap Lars Tobison, tidigare partisekreterare och vice partiledare i Moderaterna.

– Det var på den moderata partistämman 1978, berättar Lars. Jag höll då ett tal och argumenterade lite försynt för att ingen borde betala mer än 85 procent i skatt…

Fniss och skratt bryter ut i publiken, med en blandning av himlande ögon och häpna miner.

– Ja, ni skrattar nu, fortsätter Lars. Men när jag sa det i slutet av 70-talet blev jag utbuad av stämmans ombud. De tyckte att det var på tok för låg skatt!

Det är en reaktion som är svår att föreställa sig i dag, med en samstämmig uppfattning inom borgerligheten att människor faktiskt förtjänar att behålla minst halva frukten av sitt eget arbete (även om marginalskatten har ett maxtak på 57 procent).

Mycket har hänt på bara lite mer än 30 år.

Frågan är var borgerligheten – och Sverige – ska befinna sig om ytterligare några decennier?

För att besvara denna framtidsfråga tillsatte Timbro i slutet av 2010 en kommission för framtidens idéer. En grupp bestående av tolv skarpa hjärnor, både i och utanför de fyra allianspartierna. Denna kommission har, med hjälp av ytterligare några skribenter, nu samlat 15 essäer.

Men antologin är ingen slutprodukt. Redan på sidan två klargörs att det är ett work in progress. Och visst är det så. Det finns naturligtvis ingen slutprodukt överhuvudtaget i ett idéarbete som detta. Varje produkt blir i någon bemärkelse en förstudie.

Icke desto mindre framför boken många goda tankar med konkreta förslag. Mycket är också filosofiska resonemang; vad är statens uppgift och vad har politiken för gränser?

Essäerna berör vidsträckta debattmarker och stundtals känns det spretigt, men bokens ansats är också mycket ambitiös. Bara frågan om vad som egentligen definierar borgerligheten är enorm. Den berörs inledningsvis och insiktsfullt av Svenska Dagbladets chefredaktör P J Anders Linder.

På drygt 300 sidor avhandlas sedan i rask takt ekonomiska frizoner, valsystemet, värnskatten, teknikutveckling, miljön, Högforsandan, politisk kommunikation, jämställdhet, EU, rättigheter och pressfrihet – och mycket, mycket mer.

Det är självklart att så många frågor på så få sidor inte kan bli ordentligt uttömda, men det är inte heller syftet. De olika essäerna ger energi till redan befintliga debatter och för dem framåt, utan avsikt att avsluta dem. Boken utgör samtidigt en viktig påminnelse om att borgerligheten är större än Alliansen. Och framtiden är något mer än partikansliernas fyraårsplaner. En påminnelse som inte är helt oviktig.

Men det mesta som framförs i boken är vare sig uppseendeväckande, kontroversiellt eller radikalt. Det är svårt att föreställa sig att några av bokens teser skulle föranleda burop i ett borgerligt sammanhang, varken i Moderaterna eller något av de övriga Allianspartierna. Och det känns lika osannolikt att de kommer utgöra en rolig historia om ett par decennier.

Om det är bra eller dåligt får framtiden utvisa.
Fredrik Kärrholm studerar kriminologi och är politisk sekreterare för Moderaterna i riksdagen. Fredrik går Svenska Nyhetsbyråns skribentskola.