Är KD dumma på riktigt?

Om någon kom och erbjöd mig 30 silverpenningar för att underminera svensk abortpolitik skulle mitt svar vara snabbt och enkelt; flytta abortfrågan till EU. Då slipper ni både skulden för en politik som blir impopulär och ni kommer ha stor hjälp av nyttiga idioter som tror att resten av EU väntar på att kunna implementera svensk abortpolitik. Resten av jobbet sköter framförallt katolikerna åt er, skriver Klas Hjort.

Först så ingen missförstår. Jag är inte emot abort och skulle jag få reformera svensk politik så skulle jag både ge större frihet kring abort och minska statens makt över både mäns och kvinnors kroppar. Min poäng här är hur svenskar missförstår EU och dess relation till abort.

Tre länder i EU sticker ut i liberal syn på abort – Sverige, Storbritannien och Holland. I andra änden av skalan finns Malta och Nordirland där abort är närapå förbjudet. Snittet i EU ligger runt 12 veckor, med möjlighet i varierande grad för undantag efter detta. De olika hindren kan variera från samtal till flera läkare till att uppfylla ett ett flera skäl för undantag. De svenska enkelhet är i sammanhanget extrem.

En snabb utblick för att ge en kontrast. I USA finns ett konstitutionellt skydd för abort genom ett par olika rättsfall. Det är ett svagare skydd än ett tillägg till konstitutionen, men ungefär 50 år av bekräftade domar har skapat en stark praxis. Grovt förenklat så finns ett grundlagsskydd för abort vid första trimestern, ungefär 15 veckor. Allt under det underkänns och kan inte drivas igenom. Många delstater har antagit hårdare lagstiftning men den drivs inte igenom utan är symbolisk på grund av skyddet. Många av konflikterna i USA är märkliga i en svensk kontext, till exempel krav på att inte behöva läkare eller sjuksköterskor närvarande eller att kunna göra aborter i hemmen. En grov jämförelse visar att stora delar av EU:s lagstiftning omedelbart hade underkänts i USA. För svensk del hade det varit enklare att skydda sin lagstiftning som delstat i USA än som medlem i EU.

EU är en frizon för många friheter, men abort är inte en av dem. Vill man värna svensk abort måste man hålla EU borta. Det vet givetvis även KD. Och hade KD verkligen velat underminera svensk lagstiftning så hade man agerat som jag skrev ovan. KD är inte dumma på riktigt, men den svenska debatten kring EU och abort är en dum inrikespolitisk strid där man balanserar på en knivsegg. Det visar inte minst striden kring Adaktusson, men landar politikerna fel och det börjar komma löften eller aktiva försök att flytta makt är vi rätt snabbt på ett sluttande plan.

Att en kompromiss i EU kring abort skulle landa i svensk lagstiftning kan i princip uteslutas. Redan grannländer som Finland och Danmark har hinder i form av till exempel krav på läkares underskrift, som Sverige saknar. Går man vidare till de katolska länderna är synen helt annorlunda. Det sannolika är att det skulle bli något slags kompromiss med i intervallet 12-15 veckor, och sannolikt både ett tak och en botten.

Det finns en fingervisning av vad som kan ske. 2010 drev den socialdemokratiske riksdagsledamoten Carina Hägg frågan om samvetsfrihet till Europarådet. Det var inte direkt förvånande att frågan förlorades och Sverige i stället fick kritik för bristande samvetsfrihet. Som tur var är det en resolution och inte bindande lagstiftning. Då hade det inte hjälpt att säga hoppsan. Det svenska försöket att inrikespolitiskt begränsa samvetsfrihet slutade istället med att samvetsfriheten fick stöd. Många i Europa tolkar också FN:s deklarationen om mänskliga rättigheters artikel 18 som ett stöd för samvetsfrihet.

Konsekvensen av den förlorade resolutionen är liten och sannolikt känner inte de flesta till den. Men den visar tydligt att det är långt ifrån säkert att vi vinner en strid om aborter i EU – snarare kommer vi att förlorar den.

Hotet mot svenska aborter ligger alltså inte i att KD röstar emot dem i Europaparlamentet utan i motsatsen – de som vill flytta makten över aborterna dit. En kombination av inrikespolitiska strider och journalister som inte kan EU gör att den svenska debatten oftast missar detta. Att parlamentet tar upp frågan i någon form över 20 gånger under mandatperioden är en väldigt tydlig indikation på att det finns ett väldigt sug från både de abortliberala och abortmotståndarna att reglera frågan inom EU. De tre mest liberala staterna kommer inte vinna över de andra, särskilt inte med tanke på nästan varannan medborgare i EU definieras som katolik.

Hur frestande det än är med möjligheten att få ett uppsving i svensk opinion är det idiotiskt att tro att det är vi som går vinnande ur den striden. Sätter man sig ner och gör en analys över risker och möjligheter borde man landa i att det borde vara abortkritikerna som vill flytta frågan till EU. För mig är faktiskt KD:s motvilja att flytta frågan till EU snarare ett argument för att de stödjer den svenska lagstiftningen än ett bevis på att de har en hemlig agenda att underminera den.

Inrikespolitiskt finns ett starkt stöd för den svenska politiken, endast SD är emot. Där finns i dagsläget få hot. Det stora hotet är att frågan lyfts till EU-nivå. Ett annat möjligt hot är faktiskt veganrörelsen. Praktiskt taget alla argument som finns mot att äta kött eller animaliska produkter kan tillämpas även i abortfrågor. Det tycks vara en märklig hållning att det enda som är okej att döda är mänskliga foster, liksom att tycka att ett glas mjölk eller en ostskiva är moraliskt förkastligt medan en abort är en rättighet. I dagsläget är dock feminismen i de grupperna stark och avståndet till kristna grupper långt. Men svänger rörelsen kan det gå fort, och erfarenheter från pälsfarmar och kosläpp visar på att det dessutom finns ett betydande våldskapital i grupperna.

Avslutningsvis så nej, KD är inte dumma i huvudet och den debatt som nu pågår om abortröster i EU är både dum och okunnig, eftersom den helt saknar referenspunkter och skattningar om var en gemensam europeisk abortlag skulle hamna.

Gillar man den svenska lagstiftningen så ska frågan hållas i riksdagen, vill man inskränka den svenska aborten är det enklaste sättet att flytta den till EU.

Så innan varje votering eller tanke på att ge makt om detta i en EU-kontext – snälla tänk igenom konsekvenserna om ni förlorar innan ni bestämmer hur mycket ni lägger på förhandlingsbordet. För sannolikt kommer Sverige att förlora.

Klas Hjort är fri debattör