Arvid Fredborg; Möte med Tage Lindbom

Litteratur
ARVID FREDBORG:
Möte med Tage Lindbom
Någon gång under det sista krigsåret fick den
som skriver dessa rader veta, att Arbetarrö-
relsens arkiv innehade Kominterns sällsynta
och synnerligen intressanta tidskrift lnprekorr. Ett besök verifierade uppgiften och ledde till intressanta samtal med arkivchefen, fil
dr Tage Lindbom. Denna hade inte endast en
djup kännedom om arbetarrörelsens historia
och socialistiska ideologi utan visade sig vara
en intellektuell i ordets bästa mening. Det var
inte utan att besökaren i sitt stilla sinne beklagade, att en så tänkande person skulle, så att
säga, befinna sig på den andra sidan om barrikaderna.
Sedan förgick årtionden, tills recensenten
under sin långa tid i utlandet fick höra talas
om att hans samtalspartner från kriget blivit
rebell, som kastat handsken genom en förträfflig bok med titeln ” Sancho Panzas vä-
derkvarnar”. Redan titeln var något av en
utmaning. Ett par år senare stod en notis, att
dr Lindbom avgått som chefför Arbetarrörelsens arkiv. Under de snart tjugo år, som förflutit sedan dess, har han kommit att bli en
ledande intellektuell på den andra sidan, den
icke-socialistiska, kristna. Ett flertal böcker
av hans hand har dragit en lans för kulturkonservativa värderingar, den kanske bästa betitlad ”Agnarna och vetet”.
I år har ett arbete av hans flitiga penna sett
dagen, som söker förklara varför det av Saulus blivit en Paulus, varför han utvecklat sig
”från ateistisk socialism till tron på en gudomlig ordning”. ”Omprövning” (Normas
Bokförlag) är en relativt liten volym på
knappt 150 sidor, lättläst, intressant och att
varmt rekommendera för alla, som vill ha
något utanför det ordinära, det mediokra.
Vår tids ledande ideologi är socialismen,
säger författaren. Den utlovar en mänsklig
gemenskap, en samhällelig solidaritet, ett
broderskap och ett mänskligt kosmos. Det
skall ske genom att egendomen berövas sin
privata karaktär och förvandlas till gemensam, det individuella ersättes av det kollektiva och därmed en rationell samhällsordning
skapas. Socialismen representerar enligt dess
anhängare en högre moralisk ordning. Det är
”dess hemliga vapen” säger Lindbom. Den
är i själva verket en profan frälsningslära. Det
är en kort, men på samma gång uttömmande
definition, som Lindbom ger. Han omfattade
den själv, ända till han började tvivla. Av
årgång 1909 hade han efter det första världs·
kriget som ung pojke upplevt en ekonomisk
katastrof för medelklassfamiljen. Den kom
honom att reagera mot det bildningsideal.
som företräddes i skolan. Det bestående samhället upplevdes av honom som förlegat. Socialismen blev svaret på hans frågor.
Till en början uppfattade han som alla andra av samma åsikt denna som slutpunkten i
mänskligt tänkande. Men så kom han att läsa
den belgiske socialisten Hendrik de Mans
bok ”Socialismens psykologi” , som öppnade
nya perspektiv. Känslomässiga faktorer bestämmer ställningstagandena och först i efterhand förses dessa med rationella motiveringar! Därefter gjorde den unge studenten i bör·
jan av 1930-talet bekantskap med Sigmund
Freud. Denne satte ett fruktansvärt vapen i
händerna, skriver författaren, på alla dem.
som hade någon läggning åt det upproriska.
Freuds lära uppfattades som ett komplement
till deras radikalism.
Vad var det eljest, som påverkade de socialistiska akademikerna? Den ekonomiska
krisen i början av 1930-talet kom miljoner
människor att tvivla på det kapitalistiska systemets ekonomiska överlägsenhet. I stället
framstod Sovjets femårsplaner som vägvisning. Lindbom gjorde själv, som han uttrycker det, ”en kortare visit i den kommunisti .
ka rörelsen”. Men den var inte heller vad han
sökte. Svaret blev i stället – den reformistiska socialdemokratin. Där stannade han
länge. Klassförsoning, kompromiss blev hans
lösen. Men också detta hade sina nackdelar.
Det rätta var det som lyckades, välfärdssta·
tens konturer böljade avteckna sig och dess
djupaste innebörd var ”att tillfredsställa de
vegetativa behoven”.
Så kom chocken av vad som hände i Tyskland den 30januari 1933. Hur kunde de tyska
socialdemokraterna och fackföreningarna kapitulera utan svärdslag? Men ännu större effekt fick krigsutbrottet 1939. Då fick svensken ett fosterländskt medvetande. För Lindbom måste detta ehuru han inte säger det
uttryckligen, ha varit vändpunkten. Han började uppfatta socialismen som en dröm, som
hotades av välfärdsstaten. Tvivlaren på det
samhället hade blivit en tvivlare på
.,,ll•<n1Pn Men det var en långsam proen början tillgrep han väl en slags
inom den svenska socialde- . Men uppenbarligen gjorde skolreefter kriget ett speciellt starkt inpå honom. Ty den nya skolan blev ett
för ett snabbare socialt uppåtstigande.
de grupperna berövades sin
s och det nya undervisningssysteinte det resultat, som dess upphovs- ”Tvärtom tyder alla tecken på
satta: nervösa störningar, disciplin- ’ oförmåga till koncentration har blivit
förhärskande inslag i bilden”. På samma
visade det sig att stora medborgargrupvar intresserade av arbetarklassens
’ska uppgift utan av tillfredsställelse av
privata behoven. ”Vi stod inför den primänniskan”. Men det var inte allt. Lindbörjade förstå, att socialismens ledsavar byråkratiseringen. ”Jag såg från
goda observationspunkter i den svenska
rrnn•I•<Pn hur den Centrala makten hade
och växt för varje decennium och hur
centrala makt, politiskt så väl som
, fortsatte att växa.” Resultatet av
lans nya insikter blev en bok, publicerad
1951, med titeln ”Efter Atlantis”. Den togs,
skriver författaren, mycket illa upp och hade
lsjälva verket en polemisk udd mot hela det
ialistiska etablissemanget. Dess författare
sökte upprätthålla illusionen att vara troende
socialistisk frihetskämpe, som sökte en utväg
or en hotfull situation. Men i själva verket
hade han upphört att tro på det, som den
socialistiska rörelsen förkunnade. Av Saulus
bade i realiteten blivit Paulus.
Men tills vidare stannade han inom social- 51
demokratin, ehuru som en isolerad man. Det
blev tyst och stilla kring honom. Han hade
blivit en särling. Han anser själv, att detta var
viktigt för honom. Han hade tid och möjlighet
att ägna sig åt idehistoria och studium av
politisk ideologi. Efterhand blev den inre immigrationen inom den socialistiska rörelsen
ersatt av en emancipation eller om man så vill
emigration. Den centrala fråga han ställde sig
var – kan friheten leva jämsides med jämlikheten? Hans praktiska erfarenheter gav ett
negativt svar. ”Plötsligt slog det mig en dag
– och det tycktes mig i samma ögonblick
vara lika enkelt som Columbi ägg: Friheten är
en kvalitet, jämlikheten en manifestation av
det kvantitativa. ”Sökarens ”långa marsch”
var avslutad. Nästa steg var, när han i Frankrike ”mötte Gud”. Boken slutar med orden:
Allt har en mening, men i denna mening är vi
människor ingalunda vanmäktigt passiva. Vi
har en fri vilja, vi har en sanning att söka, och
vi skall efter måttet av våra krafter fullfölja
detta sökande. Men ytterst är det inte vi som
söker och finner Gud. Det är Gud som söker
och finner oss”.
En av Sveriges få verkliga intellektuella
har talat. Risken är att när en så beläst, för att
inte säga bildad person som Tage Lindbom
yttrar sig om sådana frågor, hans ord går
utöver genomsnittsmänniskans horisont. Det
är en risk, som han emellertid effektivt bekämpar. Språket är enkelt, för att inte säga
lättfattligt, utan att ett ögonblick vara banalt.
”Omprövning” är en bok, som icke lämnar
någon oberörd. Den ger svaret på varför Tage
Lindbom icke eller rättare sagt icke längre är
socialist. Vad han är emot får man alltså veta.
Vad han är för framgår mindre tydligt – men
det förstnämnda var bokens syfte.
……………._____________________