Att missa det uppenbara
Helt nyligen har ett projekt startat där kultur ska kunna ordineras via recept. Frågan är varför vi 2009 plötsligt upptäcker det uppenbara och först nu börjar forska kring dessa frågor, skriver Markus Lagerquist.
Det pågår en ganska ambitiös forskning kring sambandet kultur och hälsa. Välkända politiska profiler som Anne Marie Brodén och Solveig Ternström har slagit sig samman med respekterade forskare som Gunnar Bjursell i akt och mening att kartlägga sambandet mellan dessa. Resultatet av denna forskning är uppmuntrande och visar entydigt på att vi alla blir friskare och gladare av kulturupplevelser. I dagarna sjösätts, som ett resultat av detta, ett projekt där kultur, i likhet med motion, kan ordineras via recept.
De som arbetar med frågor kring kultur och hälsa är värda all respekt. I en slimmad sjukvårdsorganisation vittnar anställda och patienter om ett allt mer tilltagande pillertrillande där all mänsklig ohälsa förväntas botas med en tablett. Samtidigt verkar de flesta ense om att de enda som tjänar på denna utveckling är läkemedelföretagen. Vi vet att orsaken till mycket av den ohälsa vi ser i vårt samhälle beror på livsstil, stress och ensamhet. Att vi människor inte lever av bröd allena viste man redan under nytestamentlig tid. Vi behöver alla fysisk motion och olika form av andliga och kulturella upplevelser för att må bra. Alla som någon gång har tagit en lång promenad en vacker vårdag eller hört en konsert som berört till tårar vet att detta genererar hälsa på ett djupare plan.
Frågan är varför vi 2009 plötsligt upptäcker det uppenbara och först nu börjar forska kring dessa frågor? Det självklara tycks inte vara så självklart när allt kommer omkring. Samma frågeställning kring den tid vi lever i får man när man hör alla livsstilscoacher sitta i TV och ge råd till människor hur de skall leva sina liv och fostra sina barn. Det som dessa vår tids profeter säger är att du måste ge dig själv lite egentid, ge dina barn tydliga gränser, motionera, äta vettigt och prioritera sömnen. Att åtta timmars sömn, en helgad vilodag per vecka, svensk husmanskost och att gå eller cykla till jobbet gör oss friskare är knappast något ny kunskap för mänskligheten. Icke för ty tjänar dessa livsstilcoacher, friskvårdkonsulter och aromaterapeuter stora pengar på allas vår längtan efter lycka.
 |
|
|---|---|
|
|
I en utförsäljningsvagn på ÖB, av alla ställen, hittade jag nyligen en skiva med Cornelis Vreesvijks sista konsert. Han var vid tillfället svårt medtagen, ett långvarigt missbruk, en misskött diabetes och en spridd cancersjukdom gjorde att hans krafter var på upphällning. Arrangören av konserten skriver på skivomslaget att hon tittade in i hans loge några minuter innan han skulle gå upp på scen och såg en intill döden trött man som hängde till synes livlös över sin gitarr. Väl uppe på scenen hände det dock något. Under en dryg timme är herr mästertrubadur plötsligt sig själv igen.
Han berättar roliga anekdoter från sitt liv, musiken svänger och han känns hur levande som helst. Ett bevis för att kultur ger hälsa. En strof i konsertens sista sång lyder ”lyckan har en förgiftad tagg, som man bör nogsamt undvika. Den stannar gärna i några dagar, men om du ber den stanna kvar, blir hennes ögon iskalla och du blir bitter som galla”. För en döende människa torde lyckans förgiftade tagg göra sig ständigt påmind. Där, en timme på scen, var han dock en sista gång fri. Ett litet gripande exempel som i sin enkelhet visar vad kultur djupast sett handlar om.
Markus Lagerquist är kulturpolitisk handläggare i riksdagen.
Läs hans tidigare texter:
Muren och Åsa Linderborg (20/11)
En livsresa som berör och provocerar (14/8)