Att rätta till en historisk oförrätt
Den 31 januari började Storbritannien att utfärda särskilda visum för Hongkongbor med BNO-status. BNO (British National Overseas) är en nationalitetsstatus som Storbritannien skräddarsydde för Hongkongbor innan överlämnandet 1997. Omkring 3 miljoner Hongkongbor har BNO-status. Visumet ger innehavaren och dess anhöriga rätt att bosätta sig i Storbritannien i 5 år, för att sedan kunna ansöka om brittiskt medborgarskap. Beslutet att utfärda särskilda visum presenterades redan förra året när Peking tvingade igenom den drakoniska nationella säkerhetslagen i Hongkong. Visumet är dock inte gratis och den som ansöker måste betala en sjukvårdsavgifter och uppfylla ett försörjningskrav under de första 6 månader.
Beslutet kan ses som ett försök från Storbritannien att rätta till en historisk oförrätt mot Hongkong. Storbritannien degraderade successivt Hongkongbornas brittiska medborgarskap för att ersätta det med ett dåligt substitut. Detta är något som länge lagt en mörk skugga över Storbritanniens reträtt från Hongkong.
Storbritanniens nationalitetslagstiftningen är komplex och ett resultat av landets kolonialhistoria. För Hongkongs del var den brittiska lagstiftningen och praxisen något ovanlig. Kina erkände aldrig Hongkong som brittiskt territorium och betraktade inte heller invånarna i kolonin som brittiska medborgare, utan endast som kinesiska medborgare. Kolonin hade en lång historia av migration från fastlandskina, vilket resulterade i att stora delar av kolonin bestod av kinesiska invandrare som inte kunde få kinesiska pass i kolonin. Den brittiska kolonialadministration hade heller aldrig heller försökt omvandla Hongkongborna till britter. Kolonialstyret hade en relativt avslappnad attityd och personer födda i Hongkong kunde fritt välja att registrera sig som brittiska eller kinesiska. Resultatet var att endast lite mer än hälften av invånarna egentligen hade brittiskt nationalitet på 1980 talet, även om fler var behöriga.
Innan 1962 hade alla brittiska medborgare från kolonierna rätt att bosätta sig fritt i Storbritannien. Efter skärpningar i immigrationslagstiftningen 1962 och 1971 begränsades denna rätt till medborgare med nära band till Storbritannien. År 1981 genomfördes även en reform av den brittiska nationalitetslagstiftningen som innebär att det brittiska medborgarskapet delades upp i olika kategorier, där bosättningsrätten i Storbritannien begränsades ytterligare.
För Hongkongborna med brittiskt medborgarskap innebär detta att deras medborgarskap inte längre betraktades likvärdigt med det medborgarskap som fanns i Storbritannien. Deras medborgarskap kopplades primärt till den brittiska kolonin Hongkong, även om de fortsatt hade brittisk nationalitet men utan bosättningsrätt i Storbritannien. Detta sågs som ett dåligt tecken och som ett första svek inför dem kommande förhandlingarna om kolonins framtid.
I avtalet 1984 som föranledde överlämnande kom Storbritannien och Kina överens om att det dåvarande brittiska medborgarskapet i Hongkong skulle upphöra 1997 och ersättas av en ny brittisk nationalitetsstatus som inte kunde gå i arv och saknade bosättningsrätt i Storbritannien. Denna status skulle inte heller gå att använda för att få brittiskt konsulärt skydd i Hongkong. Denna nationalitetsstatus fick namnet British National Overseas (BNO). BNO skulle i praktiken endast fungera som ett internationellt resedokument. Endast Hongkongbor med brittiskt pass var behöriga, men de fick inte BNO status automatiskt utan behövde ansöka om det inom bestämda tidsfrister innan 1997. Kinas inställning var även fortsatt att alla Hongkongbor med kinesiskt påbrå var kinesiska medborgare, oberoende om de hade brittiskt pass eller inte.
Massakern på Himmelska fridens torg 1989 blev en vändpunkt. Den rädsla som fanns i Hongkong blev starkare och det skapades ett stort tryck på den brittiska regeringen att ge invånarna bosättningsrätt i Storbritannien som en livlina. Tusentals Hongkongbor emigrerade till USA, Kanada och Australien i hopp om att säkra ett utländskt pass som en försäkring inför överlämnandet. Samtidigt började fler och fler Hongkongbor ansöka om BNO-passet, trots att den inte erbjöd något särskilt skydd i Hongkong. Den brittiska regeringen vägrade konsekvent att ge Hongkongborna bosättningsrätt i Storbritannien av rädsla för en ökad invandring. För många Hongkongbor var en flytt till Storbritannien aldrig aktuell, däremot ville man ha bosättningsrätten som en försäkring. För att hindra en ”brain drain” gav Storbritannien ett fullvärdigt brittiskt medborgarskap bara till 50 000 ledande personer i Hongkong. Storbritannien motiv var att ifall samhällets ledande personer stannade kvar, med tryggheten av ett fullvärdigt brittiskt pass, så skulle förtroendet för framtiden bevaras.
Den sista brittiska guvernören Chris Patten lyckades få den brittiska regeringen att göra undantag för den indiska-pakistanska minoriteten i kolonin (som riskerade att bli statslösa efter 1997 då de inte automatiskt skulle få kinesiskt medborgarskap) och för några få krigsänkor i kolonin som fick fullvärdigt brittiskt medborgarskap. För övrigt lämnade Storbritannien sina egna medborgare i den forna kolonin utan livlina till Storbritannien.
Detta lämnade en bitter eftersmak i Hongkong som kände att Storbritannien övergav sina egna medborgare till en kommunistisk diktatur. Flera Hongkongbor som tjänat Storbritannien i det militära, polis och myndigheter kände sig förråda. Deras brittiska medborgarskap hade succesivt degraderats för att sedan upphöra, utan att automatiskt ersättas med något nytt. Avslöjanden från tidigare hemligstämplade brittiska dokument har under åren skapat mera bitterhet. Dokumenten visar att Storbritannien försökte påverka Portugal att avstå från att ge medborgarskap till invånarna i den portugisiska kolonin Macau för att själva undvika att behöva ge medborgarskap till Hongkongbor. Flera av Macaus invånare har i dag portugisiska pass och rätt att komma till Portugal och hela Europeiska unionen.
Boris Johnsson och Storbritannien har med sitt beslut att möjliggöra en väg till uppehållstillstånd och medborgarskap försökt upprätthålla sitt moraliska och historiska ansvar för Hongkongborna. Trots att förslaget möjligtvis inte är perfekt, är det ett försök från Storbritannien att äntligen ge en livlina till Hongkongborna. Främst är det ett försök av Storbritannien att rätta till en historisk oförrätt.
Martin Levanto är filosofie kandidat i statsvetenskap.